Hur hanterar jag detta
Jag vill verkligen ha synpunkter på våran situation utifrån.
Jag är bonusmamma till en 10 årig pojke. Han kommer till oss varannan helg samt lov. Under denna pandemi har de ju blivit vissa undantag så de har inte varit varannan helg sen i våras pga omständigheterna .
Jag är ensam försörjande i våras familj, min man är sjuk så allt ansvar blir på mig.
Han och hans föredetta kan bestämma helt när sonen ska komma, jag får inte reda på något.. för mig känns de konstigt då de är jag som får betala resorna samt andra utgifter för pojken när han kommer. Därför tycker jag de skulle varit jättebra om man fick reda på de i samma stund dom bestämmer något. Har tagit upp detta flera gånger att jag vill också vara/känna mig delaktig då de ända är jag som ansvarar och "tar hand" om pojken när han kommer pga min mans hälsa. Men då blir de världens scen att jag överdriver och han blir sur och grinig. Samt om Jag ger förslag när de går bra att han ska komma under sommaren och de inte passar hans föredetta så tar de hus i helvete om jag inte går med på de medan jag försöker förklara att de är jag som har ansvar för honom när han är här och jag vill att de ska matcha mitt arbetsschema så mycket som möjligt. Men då kläcker han ur sig att jag inte vill ha han här osv. Vilket inte är sant utan vill bara försöka göra de till de bättre för oss alla .
Just nu känner mig mer eller mindre bara utnyttjad de går bra att jag ska betala allting men jag får inte lägga mig i planeringen.
Jag undrar om jag överdriver som han säger att jag gör? Känns som att jag inte kan tänka klart längre.