Jag hade gjort abort och gjort slut.
Om lägenheten införskaffats med syfte att ni skulle bo där tillsammans hade jag gjort vad jag kunnat för att få behålla den. Då det inte spelar någon roll vem som står på kontraktet i dessa fall.
Den som yrar om juridisk abort inbillar sig att saken handlar om de vuxnas rättigheter och bortser helt ifrån att det handlar om en tredje individ. Nämligen det födda levande barnet som vid en icke utförd abort existerar och har egna rättigheter. Det handlar alltså då inte längre om en mammas rätt att ha en barnafar med i bilden utan om ett levande barns rättigheter att båda dess föräldrar har ett ansvar.Barnet har inget ansvar i hur omständigheter för dess tillblivelse varit och kan således heller ej berövas olika rättigheter som har med föräldrarna att göra så som rätten till sitt ursprung, rätten att bli försörjd och arvsrätt.
Om man funderar på rätten till juridisk abort så kan man ju också fundera på hur man ska lösa de situationer där mamma vill göra abort men pappan vill behålla..
Den som yrar här är du.
Det skulle vara det bästa och faktiskt också jämlikt, som är så viktigt i alla andra frågor.
Barnet får inte mer kontakt med sin biologiska pappa oavsett, vill han inte ha kontakt så kan ingen tvinga honom.
Så dina rättigheter kan du gapa dig hes om.
I den situationen mamman vill göra abort så gör hon det.
I den situationen pappan vill ha juridisk abort så får han det.
I ditt exempel är det givetvis kvinnan som har sista ordet då det är hon som bär barnet.
Inget gick mig förbi, jag förklarade bara för dig att man inte kan tvinga en man att engagera sig i ett barn han inte vill ha.
Oavsett barnets "rättigheter" så är det helt upp till mannen i fråga.
Hoppas du förstår bättre nu.
Lustigt hur det handlar om barnens rättigheter på bekostnad av män. Men när det väl kommer till medicinsk abort, du kan du i princip krossa hela barnet med en spiral grejj och för tvinga fram ett missfall.Hypocracy om nånting.
Antingen är det en rättighet att inte bli tvingad att blir en en föräldrer, eller så är barnets liv viktigare. Du (som många andra feminister) verkar körsbärsplocka fram rättigheter som bara ska passa kvinnan.
Ekonomisk försörjning är inte en rättighet. Om ett barn hamnar i ett dåligt ekonomisk försörjning då anser jag att det är 100% mammans fel (givet att mannen gjorde juridisk abort). Det var trots allt HON som valde att hämta in ett barn i världen trots sin dåligt ekonomi. Mannen är 0% ansvar i den läget då en juridisk abort har gjort
Och om man försöker kasta ansvar på pappan eftersom det är HANS barn och dom delar DNA är obetydelsefullt. Människor delar 60% av sin DNA med en banan ? Vad spelar det för roll.
I din första paragraph snackar du åter igen om att det är "mannens ansvar" att barnets rättigheter erörvas. Vet du vad. Det är ORÄTTVIST att mannen har en laglig ansvar. Jag tycker denna lag är principellt fel. Att du återkommer med denna tanke är bara att du inte förstår min poäng. JAG TYCKER INTE ATT DET ÄR MANNENS ANSVAR (givet att han har gjort en juridisk abort). Om barnet uppfostrar under en dåligt ekonomisk tillstånd, då är det 100% kvinnans fel som tog in ett barn i världen under dom föruttsättningarna. Jag orkar inte upprepa denna poäng igen. Så snälla,kommentera inte igen med samma underliggande poäng om "mannens ansvar."
Den argument som du försöker köra med "avstå från sex eller skydda sig" kan likaväl appliceras på kvinnor. Dom som protesterade emot abort brukade oftas säga att om kvinnor ej "särar på benen" så behöver dom inte göra abort. Varför accepterar du inte dom argumentet genoment vanlig abortion men i samma anda vill gärna anvädna det emot män och deras juridiska abort. Det är hyckleri
Jag tycker det är JÄTTE konstigt att folk kan kalla sig feminister och "pro-choice" men i samma anda vill neka mäns reproduktiva rättigheter. Det är en anledning varför feminister vill bara körsbärsplocka när det kommer till rättigheter.
Du missar totalt poängen, IGEN. "barnets rättigheter" har ingenting med mannens ansvar att göra. Om man tror på juridisk abort (förhoppningsvis kommer lagen om 10 år) så bokstavligen tror man att man kan säga av sig den skyldigheten. Om du tycker så synd om barnet så bör du återigen skylla på mammam som gjorde valet att föda barnet trots omständigheterna.
Det ända du kan göra för att jag ska hålla med dig med vissa poäng är att du säger att även vanlig abort är fel. Men det vill du inte göra. Istället vill du spela hyckleri spelet och använda samma argument som moståndare till abortion t.ex "Sära inte på dina ben om du inte vill ha barn". Vet du vad. Se ta ansvar för dina befruktade ägg. Om mannen vill inte ha barn, var beredd att ta den ekonomiska ansvaren. trådstartarens sambo har 100% rätt att utpressa henne med utflyttning eftersom lagen är omoralisk mot män. Så enkelt är det
Jag vet att du inte kommer hålla med mig och du kommer åter igen ta upp att "det är ändp männens ansvar blah blah blah." Jag har hört alla dessa argument och blir lika trött på dom åter igen. Så jag avslutar diskussionen här och önskar dig en trevlig kväll.
Det gäller enligt vad jag lärt mig enbart om de har gemensamma barn vilket inte är i detta fall. TS och HENNES barn måste lämna HANS lägenhet!
Jag är kvinna och absolut för juridisk abort. Det vore det bästa för alla parter.
Om vi leker lite med tanken på juridisk abort..
Hur sent i graviditeten ska den kunna göras? Förslag jag sett tidigare är att det ska ske innan gränsen för abort...
om kvinnan upptäcker graviditeten sent, eller döljer graviditeten tills det är försent, hur gör man då? Hur ska bevisbördan se ut?
I de fall där ett par varit övetens om att skaffa barn eller behålla en oplanerad graviditet, och pappan får kalla fötter i 8:e månaden, hur gör man då? Och återigen, hur ser bevisbördan ut?
Om en pappa rent juridiskt ska kunna abortera sig själv för att slippa ansvaret, borde inte mamman på samma sätt juridiskt kunna abortera bort pappan? Om hon upptäcker att han på någotvis är olämplig eller bara kommer på att hon hellre är ensam förälder...
Så många frågor...
Var tog TS vägen...