Förskolestigma

Att argumentera med TS kring detta är meningslöst. Hon har sedan trådstarten klätt sig i en falsk klädnad av ödmjukhet, men är i själva verket lika dömande och kategoriskt avfärdande som de människor hon vänder sig mot.

Gällande förskola vs inte förskola lär debatten gå vidare. Liksom alla debatter gör. Men jag vill bara återigen säga att det inte på något sätt går att säga att "forskningen visar att".... Såna här saker går inte att göra den sortens forskning på, där man får fram tydliga resultat, evidens. För att det skulle gå skulle man behöva ta en stor grupp människor, ett tvärsnitt av befolkningen, och dela in dem i olika kontrollgrupper. Typ: 

Grupp 1. Förskola från 12 månader.

Grupp 2. Förskola från 24 månader.

Grupp 3. Förskola från 36 månader.

Grupp 4 - ingen förskola alls

Och så sedan följa dem i många år, och sedan utvärdera. Då skulle man kunna prata om att "forskningen visar". Men eftersom det inte går att göra så så vet vi inte. Samma faktum som med nästan alla former av beteendeforskning.

Däremot är det såklart inget fel med att säga att "det finns studier som pekar på"...men det är en stor skillnad mot att påstå att "forskningen visar".

Hoppar ur tråden nu, då det är lördag och jag då såklart går ut och leker med mitt barn. Extra roligt också, då jag pga jobb inte gjort det dagtid under veckan.

Önskar er alla en väldigt fin dag och helg!

Du ÄR ju dömande, vilket uppfattas av din omgivning med tanke på de reaktioner du får. Talar du inte om vad du egentligen tycker, förmedlar du det uppenbarligen på annat sätt.

Utan att vara medveten om det själv.

En dömande attityd kan vara provocerande för vissa. Med tanke på de reaktioner du får av din omgivning, fömedlar du din dömande attityd, vare sig det sker med ord eller med du benämner handlingar.

Att barnen börjar förskolan före ettårsdagen är extremt ovanligt även i Stockholms innerstad. Det är också väldigt ovanligt att låta en ettåring (eller äldre barn för den delen) gå från 8 till 17. Jag bor visserligen i en förort men har flera vänner som bor kvar centralt. Kan du inte bara erkänna att du överdrev en gnutta i trådstarten?

Nu börjar jag tro du är ett troll. Du har alltså fler än en vän med barn som börjat förskolan före 12 månaders ålder? I Sverige, i Stockholm? På riktigt ? Verkligen ? Du har alltså inte överdrivit ens en liten gnutta?

Ok, nu är jag ifrågasättande.

Den här kommentaren motsäger ingenting jag tidigare skrivit.

Du förmedlar med all sannolikhet din dömande attityd lika tydligt i verkligheten som här och får reaktioner därefter.

Jag tror det är svårt för någon här att svara på varför din bekantskapskrets har svårt för att du avviker från deras norm. Dina vänner avviker ju kraftigt från den gängse normen i Sverige och i Stockholm. Det måste vara svårt att leva upp till deras norm.

Du berättar hur du agerar. Utifrån det går det alldeles utmärkt att dra slutsatser.

Men dina vänner avviker ju enormt från normen. Att så många vänner får dispens för tidig inskolning säger mer om dina vänner än resten av världen. Ditt umgänge är extremt på tidig inskolning. Att vänta tills barnet är 3 är väldigt normalt och vanligt. Inget ovanligt alls.

Hur länge kommer pappan vara hemma?

Jag vill bara hålla med dig i detta med att vara hemma till tre år. På de fyra öppna förskolor vi besöker och i hela min umgängeskrets plus arbetskamrater finns INGEN som är hemma till tre år. Vid två år sticker man ut. De flesta skolas in mellan 15-20 månader.

Och det får de naturligtvis göra! Jag skiter i vilket. Men precis som du är jag så trött på att bli ifrågasatt för att barnet är hemma på heltid länge (3 år) och att jag som kvinna tagit den mesta föräldraledigheten. Min man har i princip lika många vakentimmar med vårat barn som jag då han jobbar skift och deltid. Min pension kommer vara bättre än hans utifrån hur våra liv sett ut fram tills nu. Och oavsett om det inte varit så så är det VÅRAT val.

Vill man dela lika ska man göra det. Vill man skola in vid ett år ska man göra det. Jag vill inte det, men tyvärr accepteras inte detta.