Regeringens el-fiasko

Ja det är för djävligt att medborgarna får säga sitt istället för att låta sig r-vkn-llas av vindkraftföretagen som finansieras av den kinesiska diktaturen...

Bills trötta socialdemokratiska talepunkt är även missvisande och har exempelvis bemötts på God Liberal ledarplats här:

www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/s-ar-mastare-pa-att-skruva-verkligheten/

Men om man gräver lite i frågan framträder en helt annan bild. Av samtliga projekt som ligger inne för prövning är det bara 20 procent som kan träffas av det kommunala vetot. Resten - 80 procent av alla vindkraftsprojekt till havs - är planerade mer än 22 kilometer ut från kusten, det vill säga inom den ekonomiska zonen som hanteras av staten.

Det är alltså regeringen själv som sitter på tillståndsprocesserna. Det är där den stora flaskhalsen finns.

För trögt går det. I veckan höll miljöminister Annika Strandhäll och energiminister Khashayar Farmanbar en presskonferens om den första stora vindkraftsparken som ska bli verklighet - Kriegers Flak söder om Trelleborg. Projektet startades år 2002, det vill säga ungefär vid samma tid som statsminister Göran Persson tog sig en svängom med kossan Doris i barn-tv. Om allt går enligt plan kan vindparken tas i bruk någon gång under 2027-29. Vi talar således om en tidsutdräkt på ett kvarts sekel från ansökan tills att anläggningen tas i drift.

När man läser om Kriegers Flak framgår det att projektet bland annat har sinkats av att regeringen har klassat en del av platsen som Natura 2000-område. Vattenfall har därför behövt göra omfattande miljöstudier av förekomsten av bland annat rev, fågel och tumlare.

Fullt så lång tid behöver nog inte alla framtida vindkraftsparker ta. Men Svensk Vindenergi räknar med att det tar mellan 12,5 och 17,5 år från att en ansökan lämnas in till Svenska kraftnät till dess att anläggningen kan anslutas till nätet.