33 år och abort

Tack <3

Det som är fel egentligen är att jag tycker att jag har tappat känslor. Vill inte längre vara med honom eller bo med honom. Känner att jag inte älskar honom längre och undrar vad jag har sett i honom tidigare. Längtar efter min familj enormt mycket och nu under graviditeten börjat tänka tillbaka på min egen barndom och saknar som sagt min egen familj obeskrivligt mycket. Känner mig rent ut sagt olycklig.

Jag har kontaktat barnmorska och inväntar tid hos psykologen, men vet inte om jag hinner få en tid innan min betänketid är slut.

Jag har tillochmed tänkt att jag inte vill leva längre, fast å andra sidan kan jag aldrig tänka mig att aktivt avsluta livet, för i vanliga fall älskar jag livet, men nu är jag bara deprimerad och vill flytta hem och starta om.

Sambon är snäll men väldigt ego, snål och jobbar mycket. Jag känner mig så himla ensam. Innan kunde jag iallafall åka iväg till jobbet men efter nästan ett års hemmajobbande står jag inte ut med varken förhållande eller någonting.

Det kanske är som du skriver att jag har fått kalla fötter. Sen underskattar jag inte heller hormonerna som är i omlopp. Men jag inser ju att min situation inte är den bästa när jag inte har en enda familjemedlem på 50 mil och är ensam med honom. Han vill ju att jag ska känna mig hemma med honom men jag saknar mitt eget liv alldeles för mycket.. varför inser jag det här nu?!

Jag är i vecka 13 nu då den jobbiga tiden med illamående är över men så brottas jag med den här ångesten och skuldkänslorna istället. Jag är inte emot abort men det blir jobbigare ju fler dagar det går..

Det går upp och ner med glädjen just pga situationen men när jag enbart tänker på bebisen så blir jag varm i kroppen. Har aldrig haft barnlängtan tidigare men ju längre tiden går ju mer blir jag kär i det här fostret.

Ja, jag väntar på att få komma till en psykolog. Min bm skrev en remiss häromdagen så jag hoppas att dom hör av sig snart.

Min sambo vet hur mina tankar går. Jag får så dåligt samvete att jag har blivit såhär knasig nu. Kunde det inte ha kommit innan...men det är ju så mycket med hormoner som inte kan kontrolleras. Jag önskar bara att en läkare kunde se att det är hormoner och visa ett papper på att jag är sån här pga just det..

Du skulle ha satt citat tecken på, som man ska göra när man fyllt 30.. 

Så du menar alltså att alla kvinnor ska ha barn efter 30. Ok....

Jag känner mig inte alls redo. Han är förstående men han vill så gärna ha sin lilla familj nu.

Jag tänker tillbaka nu och det är så att jag kände mig stressad på grund av åldern, vilket är så fel nu när jag väl är där jag är nu.