Orolig för missfall igen
Ååh, vad jag känner igen mig i din oro. Hur har det gått och hur mår du nu?
Jag har på fyra månader haft två MA. Båda liknade varandra (symptom som aldrig blev starka och sen försvann, ihop med bruna flytningar), så gissa om vi blev förvånade när vi nu sist fick en ul-koll och det syntes ett helt normalt foster i rätt storlek, dock lite tidigt för hjärtslag så vi fick en till tid veckan efter. Då var det såklart dött.
Vi hade börjat hoppas lite och tänkt att lagom till jul blir det perfekt att berätta för familj. Vi startade ännu en gång gravid-appen. Det kommer jag inte göra nästa gång förrän vi är på den säkra sidan. Och jag tänker samma som dig också, fan att jag kommer ringa BM tidigt nästa gång. Om det ens blir en nästa gång. Första gången jag blev gravid bokade BM alldeles för många tider direkt, så jag fick sitta och boka av RUL och KUB.
Jag är skräckslagen inför att gå igenom det igen. Vilket jag av nån anledning tror vi kommer få göra, jag bara känner det på mig. Att bli gravid har för mig blivit synonymt med att invänta blödningar och sedan genomgå medicinsk abort. Att vi kommer få vara glada i två veckor och sen få bekräftat att fostret dött. Jag hatar MA så inerligt, det är den grymmaste formen av missfall. Att man är så aningslös. Att ALDRIG kunna känna sig säker.
Jag sitter nu och googlar lite på privat utredning eftersom läkaren, trots att jag fyller 35, inte ens ville göra ett blodprov för att se om det är nåt enkelt som felar. Men det är ju minst 2 månaders väntetid och vi kommer ju hinna börja försöka igen så fort jag slutat blöda efter sista MA:t. Men jag känner nästan för att boka in en tid för säkerhets skull.
Har ni inte gjort någon utredning? Eller var det därför du fick trombyl så enkelt?
Jag hoppas innerligt det går bra för er den här gången. 