Oense om begravning

Moraliskt sett låter dina syskon som vidriga människor som misstänkliggör människor de inte känner för att bränna pengar för att jävlas.

Först och främst har en människa dött och de närmaste (i hennes liv) sörjer och har fullt upp med allt detta. Ur deras perspektiv dyker det alltså upp en tidigare okänd halvsyskonskara som försöker kräma ur varje öre och förneka den döde en värdig begravning.

Det är så det låter, och det är vidrigt och respektlöst.

Om mina syskon hade betett sig så hade jag sagt upp bekantskapen helt med dem, avstått min andel av arvet (till förmån för de som fanns i hennes liv, begravningskostnader eller välgörenhet.

Ett enkelt, rimligt, självklart sätt att hantera det på:

- utse ett ombud (moster) som planerar, sköter kontakter och löser alla praktiska saker.

- ombudet förmedlar information till er om läget, ev sista önskningar, testamenten som påträffas etc.

- utifrån hur dödsboets ekonomi ser ut enas ni om en rimlig budget för begravningen (varken snål eller överdådig).

- ombudet får en fullmakt/mandat att hantera alla kostnader och beslut inom ramen för budgeten utan att nån lägger sig i.