Hur mycket får man som styvmamma att blanda sig i uppfostran av sitt bonusbarn som är 9 år. Min sambo har vårdnaden nu och mamman är inte med i bilden längre.
Det är bara jag som lagar mat ,tvättar etc plus jag jobbar skift det är inte enkelt för jag vet inte hur långt eller hur mycket ska jag ge från min sida?
Hur mycket får man som styvmamma att blanda sig i uppfostran av sitt bonusbarn som är 9 år. Min sambo har vårdnaden nu och mamman är inte med i bilden längre.
Det är bara jag som lagar mat ,tvättar etc plus jag jobbar skift det är inte enkelt för jag vet inte hur långt eller hur mycket ska jag ge från min sida?
Hur mycket får man som styvmamma att blanda sig i uppfostran av sitt bonusbarn som är 9 år. Min sambo har vårdnaden nu och mamman är inte med i bilden längre.
Det är bara jag som lagar mat ,tvättar etc plus jag jobbar skift det är inte enkelt för jag vet inte hur långt eller hur mycket ska jag ge från min sida?
Utgångsläget är noll. Utöver det beror det på vad pappan låter dig ha att säga till om. Däremot har du självklart rätt att hålla på hushållsregler, t ex att man inte skriker, slåss eller vad ni nu tänker er.
Var tar du på dig att vara gratis städkärring åt honom?
Jag kan inte riktigt hålla med om att du ska ge "noll".
Kommer man in som bonusförälder i ett barns liv, särskilt om det bara finns en annan förälder där, så får man ju en ganska stor roll.
Man ska aldrig köra över vare sig sin partner eller barnets andra förälder. Det är inte ditt barn att ansvara för eller uppfostra.
MEN du lär spendera rätt mycket tid med barnet, du bor med barnet. Du kan ju inte glida runt som en vålnad och låtsas som ingenting om tex barnet är hemma från skolan före den andre föräldern. Eller gör något knasigt som inte den andre föräldern uppmärksammar.
Jag är lite sån att jag tycker att alla barn är allas barn när det gäller basic uppfostran och sunt förnuft. Vad som är ok och inte. Hur man talar till varandra. Vänta på sin tur. Inte prata i mun på varandra och sånt. Om ett barn i sandlådan knuffas eller kastar sand, oavsett om det är mitt barn eller någon annans och den föräldern i så fall inte säger till - så gör jag det.
Nu lever jag med mina barns andra förälder. Men jag har varit bonusmamma i tidigare relation. Det som funkat bäst är att fråga - vad har din pappa sagt? Finns det redan något uttalat om det som frågan gäller så avvaktar jag. Då har pappan redan sagt sitt.
Finns det inte så gör jag det jag tycker är lämpligt och sen kan jag och pappan ta en dialog om det vid ett annat tillfälle. Saker händer ju hela tiden som aldrig hänt förut, så man får liksom ta det när det händer. Vissa saker får ju pappan prata med bio-mamman om också, så att de är överens. Och sen får jag falla in som nummer tre i ordningen där.
Men jag har svårt att göra våld på mig själv om det bestäms saker som jag tycker är helt åt skogen. Det tar såklart inte med barnet dock, det är över hens huvud. Det får jag ta med min partner i så fall.
Allt annat som du gör som inte handlar om barnet måste du prata med din sambo om. Det har inget med barnet att göra utan är ju mer vad ni bestämmer er emellan. Hur mycket ska var och en göra, när ska det göras, finns det en rättvisa eller är det skevt fördelat. Kasta upp alla sysslor i luften och gå igenom dem.
Tack till allas svar
Mamma till barn lever men hon vill inte vara en del av hans liv.
Sen när min sambo jobbar skft och jag då blir det att vi spenderar lika mycket tid med han både på dagen och kvällar.
Jag är van vid att ha hushåll 80 % men nu känns det inte ok .
Jag fixar det men det känns inte ok
Mina barn har alltid haft regler hemma så drf jag undrar hur långt får jag gå att styra och bestämma ????
Varför kommer ni inte gemensamt överens om regler som ska gälla för alla barn? Ska ni vara en familj på heltid går det inte annars.
Självklart ska han inte strunta i hemmet heller.
Om detta är din tråd (vilket jag är rätt övertygad om) www.familjeliv.se/forum/thread/80739362-fast-i-situationen
Så ska du separera snarast och låta pappan ta hand om sin son!!!
Varför kommer ni inte gemensamt överens om regler som ska gälla för alla barn? Ska ni vara en familj på heltid går det inte annars.
Självklart ska han inte strunta i hemmet heller.
När du är ensam med ett så pass litet barn så är du den vuxna. Precis som en barnvakt, lärare, förälder till en kompis eller fritidspedagog, så kan du hålla på regler, styra upp aktiviteter, hålla ordning. Bäst är det förstås om hela familjen kommer överens om vad det är som gäller tillsammans och diskuterar vilka värderingar och gränser som gäller i ert hem.
När föräldern är närvarande bör han förstås ta på sig den största delen av dessa saker. Själv har du alltid ansvar för dina personliga gränser och ska alltid kunna känna att du kan hålla på dem (givetvis på ett respektfullt och hövligt sätt).
När du är ensam med ett så pass litet barn så är du den vuxna. Precis som en barnvakt, lärare, förälder till en kompis eller fritidspedagog, så kan du hålla på regler, styra upp aktiviteter, hålla ordning. Bäst är det förstås om hela familjen kommer överens om vad det är som gäller tillsammans och diskuterar vilka värderingar och gränser som gäller i ert hem.
När föräldern är närvarande bör han förstås ta på sig den största delen av dessa saker. Själv har du alltid ansvar för dina personliga gränser och ska alltid kunna känna att du kan hålla på dem (givetvis på ett respektfullt och hövligt sätt).
Igår kväll kom det upp en sak där jag kände att jag måste blanda mig i . Han hade kommit överens med en pojke från fritids att de skulle leka hemma hos oss efter fritids. De går inte i samma klass utan bara vänner på fritids och den andra pojk är 7 år. Min sambos son fyller 10 om ett par månader. Det tyckte jag att jag måste blanda mig i. Han ligger redan efter med många saker som hans jämnåriga gör.För han hade inte de möjligheter att utveckla när han bodde hos sin mamma. Kunde varken cykla eller simma och börjat känna sig självständigt. Under de här månaderna som han bor hos oss har han fixat det lätt och det är bättre för han att han ska hänga med jämnåriga eller lite äldre.
Min sambo håll med mig när jag förklarade för han...
Igår kväll kom det upp en sak där jag kände att jag måste blanda mig i . Han hade kommit överens med en pojke från fritids att de skulle leka hemma hos oss efter fritids. De går inte i samma klass utan bara vänner på fritids och den andra pojk är 7 år. Min sambos son fyller 10 om ett par månader. Det tyckte jag att jag måste blanda mig i. Han ligger redan efter med många saker som hans jämnåriga gör.För han hade inte de möjligheter att utveckla när han bodde hos sin mamma. Kunde varken cykla eller simma och börjat känna sig självständigt. Under de här månaderna som han bor hos oss har han fixat det lätt och det är bättre för han att han ska hänga med jämnåriga eller lite äldre.
Min sambo håll med mig när jag förklarade för han...
Du "får" blanda dig i precis så mycket som ni (du och din partner) är överens om.
Det finns inga universiella regler eller annat som säger att man får/inte får vara delaktig i bonusbarns uppfostran. Vad man inte får, rent juridiskt, är att delta i möten där sekretess behandlas, utan båda vårdnadshavarnas tillstånd. Det hindrar naturligtvis inte att man gemensamt tar beslut inom familjen gällande sådana saker.
Både du och din partner behöver vara överens och nöjda med ert beslut, dvs varken du eller han kan kräva att det skall vara på ett visst sätt, lika lite som i en familj utan bonusbarn.
Igår kväll kom det upp en sak där jag kände att jag måste blanda mig i . Han hade kommit överens med en pojke från fritids att de skulle leka hemma hos oss efter fritids. De går inte i samma klass utan bara vänner på fritids och den andra pojk är 7 år. Min sambos son fyller 10 om ett par månader. Det tyckte jag att jag måste blanda mig i. Han ligger redan efter med många saker som hans jämnåriga gör.För han hade inte de möjligheter att utveckla när han bodde hos sin mamma. Kunde varken cykla eller simma och börjat känna sig självständigt. Under de här månaderna som han bor hos oss har han fixat det lätt och det är bättre för han att han ska hänga med jämnåriga eller lite äldre.
Min sambo håll med mig när jag förklarade för han...
Oj, fast det där känns HELT gränsöverskridande - oberoebde om du vore barbets förälder eller inte.
Barn kan ha vänner i många olika åldrar och om han ligger efter i vissa saker är det säkert skönt för honom att BÅDE ha yngre, jämnåriga och kanske äldre vänner.
Min son är tio och har vänner som går i samma klass, men även i trean, femman och sexan..
Igår kväll kom det upp en sak där jag kände att jag måste blanda mig i . Han hade kommit överens med en pojke från fritids att de skulle leka hemma hos oss efter fritids. De går inte i samma klass utan bara vänner på fritids och den andra pojk är 7 år. Min sambos son fyller 10 om ett par månader. Det tyckte jag att jag måste blanda mig i. Han ligger redan efter med många saker som hans jämnåriga gör.För han hade inte de möjligheter att utveckla när han bodde hos sin mamma. Kunde varken cykla eller simma och börjat känna sig självständigt. Under de här månaderna som han bor hos oss har han fixat det lätt och det är bättre för han att han ska hänga med jämnåriga eller lite äldre.
Min sambo håll med mig när jag förklarade för han...