Varför känns det som att jag sörjer något som inte funnits??

Ja, man kan självklart sörja det som inte hunnit bli mer än ett foster. Det är ju det som det skulle blivit man sörjer egentligen. Barnet man inte fick. Jag sörjde ganska länge efter mitt första missfall. Jag hade svårt bli gravid och hade gjort IVF och tyckte det var så orättvist att jag inte fick behålla barnet. Varje år hon skulle fyllt år skänker jag henne en tanke. För det kändes som en hon. Även om hon dog redan v.7. De övriga 3 missfallen har jag sörjt mindre och mindre. Det blev så självklart att jag skulle få missfall gång på gång så jag hoppades aldrig. Jag var mest förbannad. Men det var delvis ilskan som hjälpte mig att kämpa vidare. Jag bara skulle ha barn! Och det fick jag efter många, många år.

Om jag inte hade vågat försöka igen hade vi aldrig haft barn. Det krävdes 14 IVF.er varav 7 utomlands och tog drygt 10 år att få barn. Rikta ilskan nån annanstans än mot dig själv. Gå ut i skogen och skrik och svär lite och bestäm dig precis som jag gjorde att du bara ska ha barn. Kolla upp om du kan få mediciner som kan hjälpa mot m.f. Kan man bli gravid kan man i regel få barn också.