Kvinnor, hjälp mig besvara frågan

Jag tror att hon under 8 månader försökt acceptera att du har barn just för att hon blev jättekär men att det inte går ihop med hennes önskan om att få starta en familj från scratch. Det har ju med hennes värderingar att göra och det går ju inte bort pga terapi. Hade du föreslagit terapi om hon skulle vilja ha barn men du inte vill ha fler?

Att hon nu vänder sig mot dig är väl ett sätt för henne att försöka ge sin egen besvikelse ett ansikte och en möjlighet att kunna göra slut och därmed också försöka hitta anledning till att du ska dumpa henne.

Det låter ju rimligt. Men värderingarna borde man ju ha klart innan man inleder förhållande? Jag har faktiskt värderat om från att inte vilja ha fler barn pga att det blev som det blev med förhållandet med dotterns mamma till att faktiskt kunna tänka mig att ha det om det fungerar jättebra i en relation. Jag hade inte velat att det skulle ta slut pga att jag inte ville skaffa fler barn. Dessutom kan jag känna nu att det hade varit fint för min dotter med ett syskon.

Självklart visste hon nog vad hon ville när ni inledde ert förhållande men hon kanske faktiskt tänkte som du att hon kanske kommer ändra sig och vill ge dig och er en chans. Nu har hon insett att det inte gick att kompromissa om den värderingen och att hon inte klarar det. Alla kan faktiskt inte ändra sig.

Beklagar din situation! Jag har aldrig förlorat min kära så jag vet inte vad du går igenom men blotta tanken på att min man skulle lämna mig gör mig förkrossad (tror inte det skulle ske men man kan aldrig vara helt säker).

Jag är egentligen helt fel person att svara trots att jag är kvinna. Jag förstår faktiskt inte varför barn från tidigare förhållanden skulle vara ett problem, i synnerhet inte ett så litet barn som 7 veckor (?). Din partner/ex partner har all möjlighet i världen att bli en av de mest betydelsefulla personerna i din dotters liv. En person som skulle kunna de din dotter syskon... Svindlande tanke. Kanske hon är rädd för en massa olika saker så som att du har en relation till mamman du aldrig kommer undan från eftersom ni har barn tillsammans, kanske är hon rädd att komma i andra hand, kanske rädd för att eventuella kommande barn kommer bli särbehandlade, mindre älskade, kanske hon ser styvfamiljer som något skamligt, kanske är hon rädd du ska gå tillbaka till dotterns mamma, jag vet inte, jag gissar hej vilt här. Jag kan förstå om hon hamnade i en jobbig situation om barnet varit äldre och inte accepterat henne och varit utåtagerande verbalt/fysiskt. Det är nog inte så lätt alltid i sånna fall oavsett hur stark kärleken är.

Generellt upplever jag att när jag tvivlar på känslan så hänger jag mig gärna upp i någon detalj som ej går att ändra som en medveten/omedveten flyktväg. Kanske är det det hon gjort här?

Oavsett hur det blir med er hoppas jag du finner lyckan! Njut av tiden med din dotter så länge och låt den stora kärleken snubbla in utan att du anstränger dig.

Ts lär ha ett barn på 7 år varannan vecka.

Jag kan tänka mig in hennes situation då jag i 25-årsåldern insåg att bonusbarn inte var för mig. Jag har inget emot mitt ex eller hans dotter. Men jag hade svårt att lita på att någon som redan varit kär, fått barn och lämnat inte skulle göra samma sak mot mig i slutändan.

Det visste jag inte om mig själv innan jag haft en relation till en förälder. Jag kände också att eftersom mannen i fråga missade 50% av dotterns liv så var det jobbigt att han inte satte barnet först under barnveckorna utan att jag skulle tryckas in. Kändes som jag stal hennes lilla egentid med sin pappa. Tror jag hade svårt att sätta ord på känslan då och jag vet ju självfallet att vi lever i ett seriemonogamt samhälle och att de flesta inte har problem med det.

Det verkar rimligt. Utan enhet så tolkar jag fritt, 7 dagar, 7 veckor, 7 månader, 7 år varannan vecka.

7 år finns fortfarande en god chans att bli en viktig person i dotterns liv. Hon är fortfarande ?liten?.