Flytta med barn vid separation

Exakt så är det.

Det finns lagar och rättsfall som reglerar detta.

Underförstått i nedanstående är att man flyttar med barnen.  Alltså, inte att du flyttar själv utan barn.

Är du inte boförälder har du all rätt i världen att flytta precis vart du vill oavsett om konsekvensen blir att du aldrig mer ser dina barn.

Det här handlar främst om ett barnperspektiv, att barnen har rätt till sina föräldrar. Det handlar alltså inte om föräldrarnas rätt att flytta.

För länge sedan var flytt ett sätt för att utmanövrera främst fäderna. Många som var pappor på 60,70 och 80 talet fick finna sig i att de blev av med sina barn när mammorna tog ungarna och flyttade till andra sidan Sverige.

Sedan slog pendeln över åt andra hållet, då kunde bo-föräldern inte ens byta bostad utan den andre förälderns tillstånd. Många var de som hamnade i en ekonomisk knipa då de satt fast med ett stort och dyrt boende.

Nu är det någonstans mittemellan. Som boförälder kan du flytta i närområdet, i praktiken inom kommunen utan tillstånd. Ska du flytta längre måste du alltid ha den andre förälderns tillstånd.

Du måste skilja på sakerna.

I det ena fallet handlar det om att en förälder frivilligt avsäger sig praktiken iom att denne flyttar långt.

I det andra fallet tar den ena föräldern beslutet från den andre föräldern.

Lagen säger alltså inget om det du gör av fri vilja men däremot det du tvingar andra till genom dina beslut.

tar du barnen och flyttar långt så riskerar du i praktiken vårdnaden. Det har hänt att mammor blivit av med den av just den anledningen. Det har skrivits en del om detta, kvinnor som flyttat och som blivit av med vårdnaden och sen gått under jorden för att de fullständigt struntar i domsluten. (Riktigt sorgligt eftersom det innebär att barnen isoleras från samhället, de kan tex inte gå i skolan).

Du har en poäng i det där. Framförallt det där med om föräldern som inte har vårdnaden flyttar så pass att umgänge inte är möjligt. Det är ju barnet som drabbas.

Det kan ju även vara en förälder med vårdnaden men ej är boendeförälder som flyttar så pass långt. För delad vårdnad kan en ju ha trots lite umgänge eller t.o.m obefintligt umgänge..

Men hur långt är för långt? Vad är det magiska miltalet då umgänge blir omöjligt om det nu handlar om umgänge enbart vissa helger? För rent krasst går det ju att lösa pendlingen med diverse transportmedel, men det kanske är orimligt om resan tar +8h te.x. men 2h? Är det för långt bort?

Jag tycker det är intressant att spekulera i sånt här.