Om din partner är otrogen, vill du att någon berättar det för dig?

Nej varför ska jag vilja det?
Ingen känner till exakt hur vårat förhållande fungerar eller vilka överenskommelser vi har.
Möjligen, kanske att jag tycker att det är ok att min partner berättar det men mest troligt så vill jag inte veta.

Det finns en sak som är värre än otrohet: de som anser att de är så rättrådiga och måste tala om för andra vad som är fel. Det är samma typ av människor som bara måste berätta för feta människor att de är just feta, vad de gör för fel och hur de ska göra istället.  Det är alltid så att de har sig själva som mall och norm vilket betyder att endast de själva är bra nog och de gör alltid allt rätt och alla andra gör och är fel.

Varför ska jag lugna ner mig? Det var faktiskt det dummaste jag läst idag, helt ärligt.

Att du känner dig träffad är inget jag kan eller vill göra något åt.
Jag skriver hur jag resonerar, precis som andra skriver hur de resonerar. Att du tar illa vid dig får stå för dig och du har ingen som helst rätt att kräva att alla inlägg ska formuleras så att du kan hålla med.

Ett tips i all välmening: hoppa över de inlägg som gör dig upprörd.

Nej, det är inte objektiv information. Det är din subjektiva bedömning som bygger på din subjektiva moral och etik.

Du kan alltså inte ta föregivet att alla tycker och tänker som du. Alltså kan du heller inte påstå att din bedömning är objektiv fakta. För det är den inte.

Min poäng var att du inte har någon kunskap eller vetskap om min eller andras överenskommelser i våran relation.
Oavsett vad.

Du kan alltså inte utgå från att min relation INTE bygger på samma grund som dina relationer. Du kan heller inte förutsätta att vi har samma. Med andra ord: du kan inte utgå från dig själv som en normalitet. För du vet inget om andras relationer.

Varför ska jag berätta ? Allvarligt hur tänker du?

Det är precis det jag säger, du har ingen som helst rätt att pådyvla din etik och moral på andra. Du kan aldrig veta hur andras relationer ser ut. Därför kan du aldrig anta att alla har det som du.

Du har heller ingen rätt att kräva att veta hur andras relationer ser ut eller att de ska berätta för dig eller andra.

Herregud... Det finns människor till allt.

Om/att ha sex är ibland objektiv fakta, fast oftast är det bara misstankar.

Du skrev något annat från början:Och då är vi tillbaka på ruta ett.
Du kan aldrig veta exakt vilken överenskommelse ett par har, dvs du kan aldrig avgöra om det är otrohet eller inte.

Tack för splainingen. Jag vet TS fråga eftersom jag besvarade den.

Du får tycka vad du vill om vad jag tycker men det är bara din åsikt jag inte fäster någon notis om. Läser man trådar om otrohet så är det inte speciellt ovanligt att inte vilja veta. Men man ser det man vill se. Det som däremot är väldigt sant är att de som anser att man ska informera andra när man misstänker otrohet alltid är mycket aggressiva. Få hörs mycket helt enkelt.

Du blandar äpplen med päron. Att du gör uppskattningar och avvägningar i din vardag är ingen som lägger sig i. Här handlar det om att lägga sig i andras liv utan att veta vad man gör eller varför. Det enda man har är en misstanke. Det går med andra ord inte att jämföra med det du rantar om.

Om du är fet, vad gör det om någon berättar för dig att du är just det och sedan, av välgärning, berättar för dig vad du gör för fel och hur du ska leva?

Vad gör du då, säger "tack jag vet att jag är fet och det beror på...." eller ger du människan en utskällning?

Nej det är inte säkert, det är vad du antar.
I bägge fallen.

Oavsett, varför har just du rätt att tala om för dem vad som är rätt och vad som är fel?

Nej, det är jag inte. Jag är rak och saklig. Att du gör en annan tolkning och projicerar dina känslor på mig är inget jag kan eller ska ta ansvar för.

Du missar helt poängen. Det vi diskuterar är att lägga sig i någon annans relation och att man tar sig den rätten enbart utifrån vad man själv har för moraliskt kompass.

Du kan inte heller denna gång försöka jämföra med allt som finns i livet. Lite mer saklig måste du vara om det ska gå att diskutera med dig. Inte heller detta är aggressivt även om du gärna gör denna tolkning. Det argumentet är snarare brist på sakargument som talar för din sak.

Nej jag förstår att du inte sett det. Det bygger nämligen på ett helt resonemang. Många har mycket svårt att hänga med i det.

Splainar någon så bör man tala om det. Det innebär att du har något att reflektera över. Jag förstår om du upplever det som obehagligt att få kritik hur du uppträder och formulerar det men lik väl som du anser att du har rätt att tala om för mig eller andra när de är otrevliga har andra samma rätt gentemot dig.

Det hade varit en helt annan sak om jag hade begått personliga påhopp som att kalla dig för korkskalle, men nu har jag inte det utan det var bara för att exemplifiera skillnaderna.

Nej, jag gör inte exakt samma sak och det är det jag försöker förklara. Du projicerar din egen moral på andra och anser att du har rätt att definiera vad som är rätt eller fel. Därför berättar du för att du tycker att det är fel.
Jag säger bara att du inte har den rätten. 

För när det gäller sexualmoral så finns det ingen allmänt giltig kompass, inte heller din moral är en generell sanning.
Det är varken rimligt eller trolig bedömning att de allra flesta tycker och tänker som du. Det är något du vill tro för det berättigar ditt beteende att klampa in i andras liv.  För det är en mycket märklig uppfattningen att just din övertygelse är det rätta och rimliga som gäller för de allra flesta.  Sådan inställning är aldrig någonsin sund.

Jag vet vad du skrev och jag säger att du gör dig själv till norm. Det betyder i klartext att du anser att din moral och etik är det mest rätta, anser att det är det vanligaste förekommande osv.

Det är inte fakta ett endaste dugg, utan enbart din åsikt. Det är skillnad på fakta och åsikt...

Du vet uppenbarligen inte vad yttrandefrihet och åsiktsfrihet handlar om.
För att ta det kort: det handlar om att staten inte får hindra dig att ha vissa åsikter eller att uttrycka dessa åsikter.

Det har inte ett skit med att göra att du tar dig rätten att berätta dina sanningar för andra människor.

Du kan utnyttja din yttrandefrihet genom att ställa dig på torget och skrika att du anser att otrogna ska straffas.
Om du skriker att Kalle är otrogen så blir du dömd för bla förtal.

Åter igen, det är skillnad på fakta och åsikter.

"Jag har inte sagt att det är min moral, jag har sagt att det är den vanligaste formen av förhållande och sexualmoral. Dvs, att man har ett monogamt förhållande utan tillåtelse att göra sexuella saker med andra. Det är objektiv fakta."

Visa den faktan.

Den frågan får du ställa till rättsväsendet.

Jag förklarade på vilket sätt du missförstått vad yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Vad det  är och innebär.
Jag försökte förklara att du har inte rätt att säga vad du vill till vem som helst hur som helst för det har inte med yttrandefriheten att göra över huvud taget. 

Jag antar att du istället skulle kunna bli dömd för ofredande och förtal, men det är bara en gissning. För det är så, att bara för att du kan berätta saker så har du inte alltid rätt att göra det. Man måste nämligen ta hänsyn till andra människor och inte alltid sätta sitt eget intresse främst och sin egen lust att berätta.

Så 34% anser du är en norm när det i praktiken är en minoritet.

För du kan aldrig veta vilken kategori människan tillhör. Det enda du vet är att du endast har 34% chans att ha rätt.

Objektiv fakta att det är den vanligast formen av sexualmoral... Visade sig inte att stämma. Det heller...

Jag kan bara konstatera efter att ha diskuterat i denna tråd att logiken är bakvänd många gånger och att människor tar sig rättigheter de inte har.
Utan tvekan skulle jag polisanmäla den person som försöker "rädda mig" för ofredande.
Jag skulle övertala min partner att polisanmäla för förtal.
Utan tvekan.

Och jag skulle se till att ha bevis, att personen verkligen säger det den gör. 

Gott så.