Anonym (styvungen) skrev 2020-10-11 14:50:29 följande:
Jag och styvmorsan har aldrig riktigt dragit jämt. Det har alltid varit väldigt tydligt för mig från hennes sida att min existens stör hennes lyckliga familj. Hon tjatade ganska mycket i början att jag borde flytta hem till morsan för tjejer ska bo hos sina morsor och prata tonårsgrejer eller något. Jag har hållit mig undan sällskapet sen jag var 16.
Men lat inte en bitter styvmor, som visste vad hon gav sig in pa nar hon blev tillsammans med din pappa, tvinga ut dig ur ditt eget hem. Det ar ju inte sa att du stor, som andra styvbarn man hor om dar styvforaldrarna raknar dagarna tills de blir av med partnerns jobbiga unge. Du skoter dig, haller dig undan, gor allt sjalv osv. Bor dessutom sjalv pa overvaningen, sa du existerar ju i princip inte forutom nar du behover laga mat.
Hade jag varit i ditt stalle hade jag pratat med pappan, i enrum, utan att riskera att hon klampar in. Jag hade undersokt mojligheten att bo hos mamma, dar du ju ar valkommen, men kanske blir stokigare och stor dina studier med smabarn/langre till jobbet osv.? Tycker inte att du ska tvingas byta utbildning bara for att du rakat hora deras brak, utan jag hade aven kunnat bita ihop och sta ut tills jag avslutat studierna och samtidigt sparat sa mycket som mojligt under tiden. Som sagt, det ar battre att skapa sa bra forutsattningar som mojligt innan man flyttar. Jag gissar att detta inte hade varit nagot problem om ni varit en karnfamilj. Da hade dina foraldrar sakert latit dig bo kvar tills du var 21 utan nagra problem (da du ar alskad av dem). Problemet ar att styvmor vill ha bort dig, trots att hon visste att du fanns nar hon blev tillsammans med din pappa. Vantar hon sjalv pa att hennes egna barn ska bli 18 sa att hon kan slanga ut dem, eller ar det annat liv i sk
ällan nar det galler hennes egna barn? Skulle vara intressant att veta.
