Styvmorsan vill att jag flyttar men vart ska jag flytta?

Min styvmorsa bråkade med farsan om att jag måste flytta innan hon blir vansinnig. Jag är visst alltid i vägen och tar upp massa plats. Läckert. Men visst, jag kan flytta. Jag vet inte vart.

Vart ska jag flytta? Jag har 300 000 kronor på sparkontot och pluggar på plats på Stockholms Universitet med bidragsdelen och jobbar på sidan av på helgen, fast pga coronan är studierna på distans förstås. 

Har ni några tips om vart jag kan flytta? Jag kan tänka mig at bo nästan var som helst, så länge jag kan fortsätta studera. 

Ts är precis som särkullarna var, satt på sina rövar och hjälpte inte till med något överhuvudtaget. Jag kan ärligt inte säga en enda grej som var positivt med dem.

Är inne på Kjelles spår här...

Viktigast är att du har ett snack med din pappa, vad ni har "avtalat", hur han ser på saken. Ge dig inte in i någon större diskussion med din "styvmorsa".

Vidare, gör en plan, för de kommande 3 åren. Du pluggar kriminologi skriver du. Ok, kul, bra. Men vad är tanken sedan? Vilka yrken ser du framför dig? Vilka arbetsgivare? Var finns dessa? Hur ser arbetsmarknaden ut? Geografiskt?

Jag flyttade hemifrån när jag var 20/21, flyttade just till Sthlm, för jag pluggade där, men där fanns även min arbetsmarknad.

Somliga väljer lärosätet utifrån just lärosätet (bra studentstad, bra program), andra kanske väljer lärosäte även utifrån framtida bostadsort och arbetsort (beroende på vad man pluggar).

Tycker att du skall ta en funderare på ovan. För just nu så säger du att du skulle kunna tänka dig att flytta hemifrån, att du i princip skulle kunna tänka dig att bo i en stuga i Norrland. Tja, det låter ju bra, men vad händer efter dina studier..?

Involvera gärna din pappa i dessa tankar och frågor, när du har formulerat lite svar för dig själv.

Lycka till!

Jag använder mig inte av det ordet för då är man någon typ av familj, och jag och särkullarna är absolut inget för varann. Vi har bara kontakt när nöden kräver det, utan maken hade vi aldrig träffats igen.

Kan hålla med, absolut.

Men jag får känslan av att detta var en diskussion mellan pappan och styvmodern, som TS råkade "överhöra". 

Kan ju vara så att TS pappa är fullkomligt trygg med att TS ska bo kvar så länge pappan så anser, och han ser ingen anledning att "rock-the-boat" i detta nu.

Men i sak håller jag med. Pappan borde markera för sin sambo att han och hans dotter har en överenskommelse, och den gäller.

Som sagt, jag tycker inte att TS ska bry sig så mycket av det här snacket från styvmorsan. Kan vara ren frustration som tyvärr kommer ut på fel sätt. Lägg därtill att vi just nu upplever en pandemi - där somliga jobbar hemifrån, pluggar hemifrån, korttidssjukskrivningar/VAB pga lite vanlig höst-snuva och feber - det finns säkerligen många som nöter och sliter på varandra då i en familj...

Jag tror att pappans partner är lika trött på ts som jag var på särkullarna.

Hur många 19-åringar känner du som flyttar hemifrån om de studerar vidare på sin bostadsort? Oavsett om de bor i kärnfamiljen eller i splittrade familjer? Speciellt i Stockholm?

Hon hjälper till genom att se till att hon inte skapar extraarbete till de övriga i familjen. Det är ju dessutom inget nytt att styvmodern och TS inte kommer överens.

Hur kommer det sig att det (nästan) alltid bara är styvmödrar som vill ha ut särkullarna ur huset så fort de gått ut gymnasiet? Även om jag och min mammas sambo inte kom överens hade han inga som helst krav på att jag skulle ut ur vårt gemensamma hem. Eller är det för att pappor så ofta är så jävla flata att de låter styvmödrarna bestämma om saker de inte har någon rätt att bestämma (som att välartade barn som sköter sitt "hushåll" ska ut ur huset)?

På det ts skriver.

Okej, jag tror bonusmamma älskar ts och vill att hon ska bo kvar tills hon fyller 50, minst. Vidare tycker hon det är ok att deras ovanvåning inte går att använda för att ts bor där.

Egna barn, andras ungar som sagt....

Han har ju facit i hand sas, och han har själv insett att jag har haft rätt i mina åsikter om dem.

Varför skulle han kasta ut mig som han har bott med i snart 20 år, till förmån för några han inte delat vardag med på bra mycket längre tid än så?

Vissa föräldrar har förmågan att se sina avkommor med en utomståendes ögon, och eftersom jag har sakliga punkter så kan han inte säga emot eftersom jag har rätt i det jag säger om dem.