Det går uför för pappan

Du kan inte bestämma vad han ska och inte ska dricka. Lika lite som han kan bestämma vad du får eller inte får göra.

Du måste separera saker och ting här. Du har din inställning till droger från din omsorg om barnen. Det ena utesluter inte det andra. En missbrukare är inte per automatik en dålig förälder utan det är när missbruket ger alltför  stora konsekvenser som missbrukaren eventuellt kan bli en dålig förälder.

Hans bekantskapskrets hör över huvud taget inte hit utan försöker du använda det som argument är det du som kommer i en mycket dålig sits eftersom det säger att du vill svartmåla honom på alla möjliga olika sätt.

Det du kan göra är att vara saklig, vad är det konkret han gör som gör att han inte är en fungerande förälder?
Blir det för mycket aådana sakliga argument så ska du naturligtvis gå vidare för dina barns skull.

Men annars, rent generellt, kan man göra mycket lite när en människa går ner sig oavsett om det är missbruk, ohälsa eller ekonomi. Man kan bara vara där med ett öra när de vill prata eller ställa upp med praktiska saker som skjuts till akuten osv. Men självklart, och det svåraste , är att dra en gräns så att man inte själv går under.

Att han dricker är inte ett argument i sig. Man kan dricka alkohol trots att man har närvarande barn. Det är snarare konsekvenserna av drickandet som är avgörandet.

Jag har haft denna diskussion med mitt ex, med mitt eget huvud, med min omgivning och med familjerätten med ungefär samma bakgrundshistorik...

"Han gör inte ditt och datt och det påverkar si och så".
Familjerättens svara var: "Ok. Men försök inte göra honom till en ställföreträdande mamma. Dvs, kräv inte av honom att göra exakt som du, på samma sätt som du. Utan låt honom vara pappa under hans egna förutsättningar."

Jag hade under flera år en samtalskontakt på soc. Hon var mitt bollplank för hon var den som kunde se mest objektivt på situationen. Jag gick dit ungefär en gång i månaden då jag berättade om hur det varit.
Hon var helt fantastisk att ha och gav ovärderliga tankar och reflektioner. Rekommenderar starkt att du gör något liknande.

Det fanns två orsaker varför jag skaffade den kontakten. Den första var att jag behövde höra någon utomståendes syn. Det andra skälet var att om situationen skulle bli akut skulle vi redan vara välkända på soc så att det skulle gå fortare med eventuella utredningar och åtgärder.

Nej.
Det är skillnad på "Hålla koll på allt"
och
"Hålla koll på pappan"

Precis, den tolkningen gör jag också.

Sen är min erfarenhet att barn, speciellt vid skilsmässor, inte alltid säger sanningen utan säger det den tror att föräldern vill höra.
Är man som förälder ständigt orolig för hur barnen har det hos den andre föräldern så märker barnen det. Man kanske frågar lite för ofta, lite för ingående hur det går.

Man ska inte utgå från att direkt ljuger men man ska vara medveten om att barn är lättpåverkade. Tror de att en förälder har ångest och är otroligt orolig för hur de går kommer barnen att se spöken på ljusa dagen.