Tonårsbarn/vuxna barn

Tycker det funkar bra, har bra regler. Det är ju inte så lätt att få jobb och lägenhet direkt för dem, jag tycker det är mysigt att få ha 19-åringen hemma och det lär ju säkert bli ett par år till då han tänkt plugga på distans från nästa år.

19-åringen hjälper till med matlagning, dammsugning, plocka ur diskmaskinen, handla lite mjölk eller frukt om det behövs. 13-åringen hjälper till med dammsugning.

Bra att ha ett schema att gå efter:)

Beror ju på vad barnen gör. Bor de hemma för att de läser på högskola eller universitet så är det självklart för mig att de ska få bo kvar.

Sitter de och spelar TV-spel dygnet runt så bör det nog ta tag i sina liv och skaffa jobb och flytta.

Var står det att TS bestämmer allt? Som jag tidigare skrev tycker jag det är rimligt att vuxna barn får bo hemma så som det ser ut med möjlighet att få lägenhet o s v. Däremot tycker jag inte att det är att "bestämma allt" att inte vilja gå med på att bli gratis hushållerska åt vuxna människor.

Är det inte en anställning som hushållerska det gäller så har hon inte flyttat IN HOS en familj.
Hon har flyttat IHOP med en man som tyvärr har inneboende vuxna barn som inte hjälper till. Men det är i grunden inte ts problem, det är mannens OM han nu vill fortsätta som sambo. Ts ska varken betala eller göra deras jobb, gör inte de vuxna inneboende det själva så faller det på sambon att göra det, ts kan sätta sig i soffan och pilla navelludd och se mannen arbeta för sina lata avkommor.

Jag flyttade hemifrån som 18-åring, bokstavligt talat dagen efter studenten (för studier 120 mil bort). Det var 2013.

Min storebror bodde hemma ca 3 år efter studenten (han var 19 vid studenten) och var således 22 år. Det i en stad med bostadsbrist, men fick hjälp av våra föräldrar att köpa en BR.

Jag fick också hjälp att köpa min första bostad.

Jag räknar med att våra barn kommer bo hemma tills de är runt 25 (eller äldre). Vi ska flytta till makens hemland om några år, och där är det inte alls ovanligt att bo hemma väldigt länge med svenska mått mätt (Australien - medelåldern att flytta hemifrån där är 23,5 år - men just staden vi ska flytta till har ännu högre medelålder).

Åldern i sig är väl inte så konstig, många bor hemma länge pga hur bostadsmarknaden ser ut. Däremot är det löjligt att tre unga vuxna bor hemma och lever som VIP-stjärnor där pappa gör vågen ifall någon av latmaskarna tömmer en diskmaskin.

Sluta mesa, säg åt karln att piska på dom. Gör inte han det så får väl du göra det, hur svårt kan det vara? Dags att göra det mindre bekvämt för dom, det är så man föser ut bortcurlade jättebebisar.

Mina två vuxna barn flyttade efter gymnasiet till Stockholm. 19 år var de då. Den ena är nu 21 och pluggar på Högskola och jobbar, bor i studentlägenhet. Den andra jobbar inom restaurangbranschen och förlorade sitt jobb från en dag till annan. Hon är snart 23 och har en hyresetta i innerstan. I maj började hon jobba igen och slutade precis på ett jobb hon inte trivdes på, hon börjar ett nytt jobb på tisdag.

Jag vill inte att de flyttar hem igen. De är välkomna att tanka energi om de vill. Sonen var här ett par veckor i somras när han tyckte det var tråkigt/jobbigt att vara isolerad hemma. Sedan covid19 slog till så har jag hjälpt dem ekonomiskt men efter sommaren har jag inte behövt göra det mer.

Jag har två tonåringar hemma fortfarande.

Bor din sambos barn på heltid hos er?
Har dom gjort det hela tiden eller även bott hos den andra föräldern?
Förstår att det inte är lätt att flytta hem till någon om du flyttat in till en hel familj även om barnen är vuxna.
Har du egna barn?

Beroende på vart ni bor så är ju förutsättningarna väldigt olika hur lätt det är flytta.
Pluggar någon på universitet eller högskola kan man ju söka studentlägenhet men annars om man bor i en större stad är det ju jättesvårt att få tag på lägenhet.
Vi bor utanför Stockholm, hyresrätt tar ju 10-15 år, köpa kostar ju flera miljoner enbart för en 1:a så om föräldrarna inte har pengar att hjälpa till med är det ju svårt.

Vår äldsta dotter började precis gymnasiet men vi har barn även i mellanstadiet.
Våra vänner som har äldre barn har alla låtit sina barn bo hemma så länge dom pluggar, sen har ju några efter ett par år fått studentlägenhet men av dom jag känner genom jobb mm och även släkt i släkten så har alla föräldrar fått bidra med pengar eller stå med på lån annars går det inte att flytta. 
andrahandslägenhet är en idé men kan vara väldigt dyrt om det inte är någon man känner som inte lägger på extra.

Sen beror det ju på hur stort ni bor, en liten lägenhet eller stort hus.
Vi bor i en villa där vår dotter har souterräng planet med eget rum, eget badrum
och där vi har ett tv rum där hon och kompisar kan hänga, så för vår det har vi gått om plats och hon kommer att få bo kvar så länge hon vill speciellt om hon pluggar för att kunna spara pengar.
Tror dock inte att hon kommer att vilja bo kvar hur länge som helst men inte ska hon behöva flytta om 3 år bara för att hon går ut gymnasiet, känner faktiskt ingen av vänner, vänners barn, släkt mm som flyttat ut så fort om det inte har varit till studentlägenhet eller liknande genom studier.

Däremot om man har fast jobb ska man absolut betala för sig hemma, extra jobb och sommar jobb tycker jag att man ska få behålla själv om det inte är så att föräldern/föräldrarna har det dåligt ekonomiskt.

Pluggar/jobbar din sambos barn?

Vad säger din sambo om sina barn?
Tycker att du ska prata med din sambo om det är så att du får göra mycket för barnen dvs hushållsarbete städ och tvätt som berör dom, då måste din sambo prata med dom att dom tar sitt ansvar.

Sen är det ju svårt om din sambo och hans barn levt på ett visst sätt och sen när du flyttar in så ändras det sättet, det måste ni prata om så att det inte blir så att du får ta skulden för det och barnen tycker att det är du som vill att dom flyttar ut ifrån sitt barndomshem.
Du och din sambo måste diskutera igenom hur ni vill ha det och sen får din sambo prata med barnen om att dom måste ta sin del i städ, tvätt, matlagning osv för att det ska fungera hemma hos er.
Att en 19 åring bor hemma är ju inget konstigt, 23 åringen vad gör han/hon?
pluggar? jobbar? letar bostad? det beror ju helt på omständigheterna.  

Jag hade tre hemmaboende nästan vuxna/vuxna döttrar ett tag. De två äldsta har flyttat ut bara minstingen kvar.

Det var ärligt talat skitjobbigt ibland. De bråkade med varandra, "lånade" varandras saker, var två mot en eller alla mot alla. Nästan varenda dag bråk. De flyttade till mig pga närheten till skola/stad från varannan helg här tidigare.

Jag försökte få hjälp av deras mamma med vad fan skall jag göra? De bråkar hela tiden men hon bara skrattade åt mig och skickade små meddelanden med "Här är det helt tyst och lugnt, hur är det hos dig? hahaha!" och såna saker. Hon visste mycket väl att fredag em. om de skulle på fest och höll på att göra sig i ordning eller något, och vardagsmorgnar att det var bråk hon har som ett sjätte sinne för sånt och visste att nu är det bråk och då dök den typen av meddelande upp. Med humor så, men ändå.

Och du tror inte att döttrarna bråkade när de bodde (i princip) heltid hos mamman, eller..?

Jo, givetvis. Men jag hade inte fattat att det var riktigt så illa. Var ju inte riktigt samma med varannan helg eller när vi var en familj, (då var de inte tonåringar utan lekte för det mesta fint med varandra.)

Så min exfru hade riktigt roligt åt det där.

Jag flyttade också in till min mans hus där hans tonårsbarn bor varannan vecka. Jag var först inte speciellt intresserad av att flytta in till någon som har tonårsbarn eftersom mina barn är utflugna sedan länge. Men han insisterade och jag gav med mig till slut. Han köpte huset tillsammans med barnens mamma, men hade bott där i 6 år ensam innan han träffade mig och hade präglat det helt på sitt sätt så inga som helst spår ifrån exet. Exet stör mig aldrig. Det som stör mig är att jag flyttade in i en redan färdig familj och kände mig som en gäst där barnen behandlade mig som en sådan. Det tog många år innan jag kände mig som att jag också bor här. Dock är han ensam ägare till huset och barnen säger alltid att det är "deras" hus så de kan komma och gå hur de vill även om det inte passar mig alltid. Det stör mig, eftersom jag inte känner att mina barn och familj kan komma och bo över när de vill. Det känns inte bra alls. Så jag ångrar att jag flyttade in i någon annans hus där det finns andra barn.