Som frågan lyder, ni som arbetar med aborter, får ni någonsin samvetskval över det? om ja, i vilka situationer då? om nej, gäller det även vid sena aborter då barnet överlever och måste självdö?
Jag kan tycka att de riktigt sena aborterna är jobbiga. Lever barnet så är det klart att man blir påverkad, konstigt vore det väl annars tänker jag. Har suttit och hållt åtskilliga foster i famnen under åren som jag jobbat med detta och ibland känns det i hjärtat.
Men jag låter det såklart aldrig någonsin gå ut över patienten. Försöker alltid göra det så bra som mögligt i situationen för både patienten och fostret.