Min mamma gick bort och jag saknar henne

Jag beklagar din förlust ;(. Kan förstå att det är ruskigt tomt och ledsamt att förlora din mamma.

Jag har fortfarande kvar min i livet men hon är rätt dålig med både hjärt och njursjukdom och jag är så rädd att förlora henne. Däremot har jag förlorat min pappa och saknaden är galet stor.

Jag tror definitivt på det här med tecken från andra sidan och väldigt ofta när vi pratar om pappa eller om jag bara tänker på honom upplever jag att det kommer både fjärilar och fåglar som dröjer sig kvar. Jag vill iallafall tro att det är så och det tröstar mig.

Det har gått så kort tid.. vänta in och se dig omkring så kommer du säkert se små tecken snart. Vissa säger att det ofta visar sig i att radio och tv apparater krånglar. Lampor som blinkar eller går sönder. Jag tror som sagt på det och det har tröstat mig många gånger.

Ibland när jag vart ledsen så har jag upplevt att nån smeker mig över håret. Kanske är det inbillning men det känns lugnande.

Det kommer göra ont en tid. Gråt mycket och få ur dig tårar och känslor. Tårar läker.

Hon finns där och ser dig! Jag är övertygad om det. Stor kram <3

Usch beklagar din förlust. Jag har än mina kära kvar men man vet aldrig när tiden är kommen. Stirra dig inte blind på tecken från din mor, de kommer. Ta hand om dig själv nu istället. Stor kram

Beklagar sorgen, jag förstår precis hur det känns. Angående tecken så gick jag också och väntade på tecken från min mamma som också hade gått bort, och när över ett år hade passerat utan det minsta lilla tecken så skrev även jag ett inlägg på ett forum om saken. Jag var orolig för att hon inte var där hon skulle vara, helt enkelt. Kort efter att jag hade skrivit tråden så hände två saker i mitt hem som inte hade kunnat uppstå av sig själva, så där anser jag att jag fick svaret att jag inte behövde oroa mig. Så då slutade jag oroa mig, och ingenting mer har hänt sedan dess. Jag tror att hon vill vara ifred kanske eftersom hon var väldigt trött på jordelivet. Så tecken kan dröja, men det kommer nog.

Min mamma har också dött i lungcancer i år.

Beklagar din förlust <3

Min pappa, som var mitt allt och min klippa genom livet, gick bort för några år sedan. Hastigt och oväntat vid 50 års ålder. Jag är troende och bad min Herre ge mig något tecken så jag kunde vara lugn och trygg i vissheten att pappa hade fått komma till himlen och var okej.

Det tog några veckor, men när tecknet väl kom gick det inte att ta miste på. Hela min värld svämmades över av fjärilar. De var överallt! Och då bor jag på en plats där fjärilar inte hade synts till på flera år innan och inte heller nu efteråt har jag sett mer än någon enstaka fjäril/sommar. Men den hösten var de som sagt överallt! Någon satte sig ned på min arm och satt där ett par minuter innan den flög vidare. Tårarna strömmade ned längs kinderna. Dels av sorg och dels av tacksamhet över svaret på alla böner. Att jag kunde leva vidare i tron att pappa nu var hemma i himlen bland änglar och hos farfar.

Efter detta fick jag lite mer frid. Var länge i någon form av chocktillstånd efter pappas bortgång så kommer inte ihåg så mycket, men detta kommer jag aldrig att glömma. Hoppas även du får se något tecken snart. Sänder styrka och en stor, varm kram!

Jag beklagar sorgen. Din mamma finns kvar genom dig. Hela du, med allt det du är, är en del av din mamma som finns kvar. Saker du gör som hon brukade göra, saker du säger som hon brukade säga. På så vis kommer hon alltid att vara med dig.

Så otroligt sorgligt TS! Jag beklagar verkligen förlusten.Sorg är en så otroligt individuell sak. Vissa sörjer högt, vissa söjer tyst. Vissa behöver bearbeta sorgen praktiskt och andra behöver prata. En del behöver både ock. Fyra dagar är oerhört kort tid, förstås, och jag förstår att även om ni visste att hon skulle dö så kom det ändå oväntat för dig. Ändå, du fick vara där med henne under de sista dagarna, och jag är säker på att det betydde mycket för henne och kommer att betyda mycket för dig också, även om det känns tungt just nu.Ge det lite tid så ska du se att de där tecknena kommer precis som de som svarat innan mig skriver. Ge inte upp hoppet, jag är säker på att dina mamma håller sig i närheten och ser efter dig! 

Älskade fina du, jag beklagar sorgen.

Min pappa gick bort pga självmord några år sedan, det tog mig några år till att ens kunna sörja, jag fick ju aldrig säga hejdå. Jag själv har alltid haft stora problem med depressioner och ångest, en kväll försökte jag ta livet av mig, jag lyckades nästan. Hamnade i koma, jag minns att sekunderna innan jag väl vaknade på sjukhuset igen så hörde jag en röst, pappas röst. Som viskade i mitt öra ? Det är inte din tid än? och jag vaknade. Några år efter så upplevde jag ennu en sak, Jag minns så väl en dag när jag såg en bild på honom och fullständigt bröt ihop. Jag satt på bussen och fick hoppa av den, gick en bit från buss stationen och satte mig på en Sten och bara grät. Jag var så djävulskt ledsen över att jag aldrig fick säga hejdå.

Jag åkte sedan hem och la mig och somnade. Den natten drömde jag en dröm och jag minns alla detaljer än idag. Jag var ute och gick, grubblade just över faktumet att jag aldrig fick säga hejdå, helt plötsligt stod pappa där mitt framför mina ögon. Med utfällda armar, vi kramades. Åh vad jag minns den kramen, jag kan nästan känna den. Jag grät i hans famn, jag var arg. Vi kramades ett långt tag innan han viskade ? Hej då? jag hade stängt mina ögon när vi kramades och efter att han sa hej då så öppnade jag dom och han var borta. Jag tror att det var hans sätt att säga hejdå, han visste att jag mådde bättre nu och han kunde gå vidare. Det var sista gången jag drömt om pappa..

Det jag försöker säga är att dina tecken kommer komma, kanske inte nu men i framtiden.