Min mamma gick bort och jag saknar henne

Jag beklagar din förlust ;(. Kan förstå att det är ruskigt tomt och ledsamt att förlora din mamma.

Jag har fortfarande kvar min i livet men hon är rätt dålig med både hjärt och njursjukdom och jag är så rädd att förlora henne. Däremot har jag förlorat min pappa och saknaden är galet stor.

Jag tror definitivt på det här med tecken från andra sidan och väldigt ofta när vi pratar om pappa eller om jag bara tänker på honom upplever jag att det kommer både fjärilar och fåglar som dröjer sig kvar. Jag vill iallafall tro att det är så och det tröstar mig.

Det har gått så kort tid.. vänta in och se dig omkring så kommer du säkert se små tecken snart. Vissa säger att det ofta visar sig i att radio och tv apparater krånglar. Lampor som blinkar eller går sönder. Jag tror som sagt på det och det har tröstat mig många gånger.

Ibland när jag vart ledsen så har jag upplevt att nån smeker mig över håret. Kanske är det inbillning men det känns lugnande.

Det kommer göra ont en tid. Gråt mycket och få ur dig tårar och känslor. Tårar läker.

Hon finns där och ser dig! Jag är övertygad om det. Stor kram <3

Usch beklagar din förlust. Jag har än mina kära kvar men man vet aldrig när tiden är kommen. Stirra dig inte blind på tecken från din mor, de kommer. Ta hand om dig själv nu istället. Stor kram

Tack för ditt svar! Jag beklagar din pappas och att din mamma är sjuk. Det ger mig hopp att läsa det du skriver. Jag åker till hennes bostad för att börja plocka ihop alla saker imorgon. Känner mig på nåt vis tröstade av att göra det, att få känna mig nära och minnas henne sitta med en kopp kaffe på hennes trapp så som hon brukade. ?

Tack snälla.

Beklagar sorgen, jag förstår precis hur det känns. Angående tecken så gick jag också och väntade på tecken från min mamma som också hade gått bort, och när över ett år hade passerat utan det minsta lilla tecken så skrev även jag ett inlägg på ett forum om saken. Jag var orolig för att hon inte var där hon skulle vara, helt enkelt. Kort efter att jag hade skrivit tråden så hände två saker i mitt hem som inte hade kunnat uppstå av sig själva, så där anser jag att jag fick svaret att jag inte behövde oroa mig. Så då slutade jag oroa mig, och ingenting mer har hänt sedan dess. Jag tror att hon vill vara ifred kanske eftersom hon var väldigt trött på jordelivet. Så tecken kan dröja, men det kommer nog.

Underbart att du fick dina tecken tillslut. Innerst inne vet jag att de våra nära på nåt vis alltid är med oss på ett eller annat sätt men denhär saknaden som gör så fysiskt ont , vill bara höra hennes röst..jag ska försöka att inte leta för mycket tecken , det var trösterikt att höra att de kan dröja.

Förstår din förlust.
Är 53 och har gamla föräldrar, farsan 84 oh morsan 80.
Morsan är "med" och rätt pigg men farsan håller på att  .... försvinna - demens
De har levt länge båda två men jag vill inte riktigt se att morsan ska behöva ta hand om farsan så många år till. Inte bra för någon av dem.
Om nu farsan går bort så har han haft ett långt och bra liv och morsan skulle - hur tråkigt det än skulle vara - kunna leva ett eget liv de sista åren.
Ser nog rätt nyktert på situationen och hoppas på att de båda får ett bra avslut.
Hellre de går bort än blir "vårdpaket" - bäst för alla.

Så otroligt sorgligt TS! Jag beklagar verkligen förlusten.

Sorg är en så otroligt individuell sak. Vissa sörjer högt, vissa söjer tyst. Vissa behöver bearbeta sorgen praktiskt och andra behöver prata. En del behöver både ock. Fyra dagar är oerhört kort tid, förstås, och jag förstår att även om ni visste att hon skulle dö så kom det ändå oväntat för dig. Ändå, du fick vara där med henne under de sista dagarna, och jag är säker på att det betydde mycket för henne och kommer att betyda mycket för dig också, även om det känns tungt just nu.

Ge det lite tid så ska du se att de där tecknena kommer precis som de som svarat innan mig skriver. Ge inte upp hoppet, jag är säker på att dina mamma håller sig i närheten och ser efter dig! 

Jag beklagar sorgen. Din mamma finns kvar genom dig. Hela du, med allt det du är, är en del av din mamma som finns kvar. Saker du gör som hon brukade göra, saker du säger som hon brukade säga. På så vis kommer hon alltid att vara med dig.

Beklagar din förlust <3

Min pappa, som var mitt allt och min klippa genom livet, gick bort för några år sedan. Hastigt och oväntat vid 50 års ålder. Jag är troende och bad min Herre ge mig något tecken så jag kunde vara lugn och trygg i vissheten att pappa hade fått komma till himlen och var okej.

Det tog några veckor, men när tecknet väl kom gick det inte att ta miste på. Hela min värld svämmades över av fjärilar. De var överallt! Och då bor jag på en plats där fjärilar inte hade synts till på flera år innan och inte heller nu efteråt har jag sett mer än någon enstaka fjäril/sommar. Men den hösten var de som sagt överallt! Någon satte sig ned på min arm och satt där ett par minuter innan den flög vidare. Tårarna strömmade ned längs kinderna. Dels av sorg och dels av tacksamhet över svaret på alla böner. Att jag kunde leva vidare i tron att pappa nu var hemma i himlen bland änglar och hos farfar.

Efter detta fick jag lite mer frid. Var länge i någon form av chocktillstånd efter pappas bortgång så kommer inte ihåg så mycket, men detta kommer jag aldrig att glömma. Hoppas även du får se något tecken snart. Sänder styrka och en stor, varm kram!