Kissar i sängen

Jag känner igen det där. De verkar vänja sig/inte bry sig. Vi fick också påminna.

För vår del upphörde nattkissandet ganska snabbt när vi behandlade med enureslarm. Men jag förmodar att ni känner till både det och Minirin?

Kanske kan barnet ha underkläder under nattbyxan så att det känns vått och då blir obekvämt?

Var tionde sjuåring kissar i sängen. Det beror dels på att det hormon som ska minska urinproduktionen inte kommit igång än och/eller att signalen om behov att kissa inte går fram till hjärnan när barnet sover. Inte sällan sover sängvätande barn väldigt djupt.

Sängen är inte blöt, utan nattbyxan. Mitt barn kunde till och med tänka sig att sätta sig i soffan och se på tv på helgmornar med blöjan kvar. Äckligt, så vi sa såklart åt att inte göra så. Men ett barn som haft blöja hela sitt liv (nattetid) kan uppenbarligen ha en annan syn än vi andra. De är ju vana vid hur det känns och blöjans yta känns inte våt.

Inget knas i övrigt med mitt barn. Bara sängvätningen.

Sängvätning är något folk sällan pratar öppet om och därför upplevs det som ovanligt, men det är som sagt inte särskilt ovanligt och det är normalt sett inte heller tecken på sjukdom eller annat funktionshinder.

Jag är inte TS.

Mitt barn hade blöja nattetid tills hen var 9 år -i samarbete med vården. Råden man får vid sängvätning är att antingen bara vänta tills det går över, eller, om barnet vill, behandla med Minirin eller enureslarm.

Och vårt barns morgonrutin har varit så att barnet tvättade sig med tvättlapp på morgonen. Det går snabbare och är enklare än att duscha (går mindre vatten också). Det ordnade hen med själv från ca 6 års ålder. Men på just helger har vi ofta behövt påminna.

Kissa skulle det också göras på morgonen och dricka ett stort glas vatten (för att minska drickandet senare på dagen). Inget av de två sakerna gjorde någon skillnad. Det var larmet som till sist hjälpte, men vi väntade med det tills barnet själv ville (vilket ju är rekommendationen).

Det gör ju det! Men i och med att de flesta inte pratar om det så känns det inte så.

Vet inte om ni provat larm, men om ni vill göra det så kan jag tipsa om larmet Rodger. Vårt barn ville inte prova larmet som vården lånar ut. Det hade hög och otäck signal som skrämde. Larmet vi köpte väljer man ljud och volym på. Och sensorn sitter i ett par särskilda kalsonger/trosor (olika för flickor och pojkar) som ser ut nästan som vanliga underkläder och som man tvättar i maskinen sen.

Det är därför TS frågade specifikt oss som har större barn som kissar i sängen (se första meningen i TS) och inte folk som inte kan särskilt mycket om sängvätning. Vi som faktiskt känner till det här fick all information vi behövde och kunde svara.

Jo, så klart får man det. Men man kan fråga på ett omtänksamt och trevligt sätt, eller på annat sätt...

Ser jag till mig själv så är jag som förälder väldigt trött på fördomen att sängvätning är onormalt - vilket du skrev att det är. Just den fördomen är orsaken till att barnen lätt känner skam inför att de kissar i sängen - något som gör det både svårare att hantera i vardagen och faktiskt också svårare att behandla.

Sängvätning är relativt vanligt. Det är bara det att onormalt-stämpeln gjort att väldigt få pratar öppet om det. När du skriver att det är onormalt trampar du på en tå som är rätt ordentligt öm. Både barnet och vi föräldrar kämpar med att komma ihåg det som läkaren sagt: det är inte onormalt, det är inte tecken på sjukdom, det är ett praktiskt bekymmer som i de allra flesta fall går över av sig själv.

Du skrev dessutom din fråga till mig på ett aggressivt sätt, med versaler och dubbla utropstecken. Det ger inte något särskilt vänligt och omtänksamt intryck. Du verkar också blandat ihop mig och TS, men ber inte om ursäkt när det påpekades.

Sammantaget ger det inte ett särskilt trevligt intryck och det ökar irritationen över att du försöker svara på något du inte är insatt i.