Kissar i sängen

Har dottern någon problematik som vi borde känna till innan vi ger tips? Normalfungerande skolbarn brukar nämligen inte kissa i sängen (utan att bry sig om det) så finns det någon diagnos eller sjukdom att ta hänsyn till?

Jag känner igen det där. De verkar vänja sig/inte bry sig. Vi fick också påminna.

För vår del upphörde nattkissandet ganska snabbt när vi behandlade med enureslarm. Men jag förmodar att ni känner till både det och Minirin?

Kanske kan barnet ha underkläder under nattbyxan så att det känns vått och då blir obekvämt?

Var tionde sjuåring kissar i sängen. Det beror dels på att det hormon som ska minska urinproduktionen inte kommit igång än och/eller att signalen om behov att kissa inte går fram till hjärnan när barnet sover. Inte sällan sover sängvätande barn väldigt djupt.

Må så vara, Men att ungen kan ligga vaken en timme i nerkissad säng utan att bry sig säger mig att där finns någon problematik som kan vara relevant att känna till. 

Det låter ju som om hon fortfarande inte blivit blöjfri? Har ni pratat med läkare om varför hon fortfarande inte kan kontrollera sitt kissande?

Sängen är inte blöt, utan nattbyxan. Mitt barn kunde till och med tänka sig att sätta sig i soffan och se på tv på helgmornar med blöjan kvar. Äckligt, så vi sa såklart åt att inte göra så. Men ett barn som haft blöja hela sitt liv (nattetid) kan uppenbarligen ha en annan syn än vi andra. De är ju vana vid hur det känns och blöjans yta känns inte våt.

Inget knas i övrigt med mitt barn. Bara sängvätningen.

Sängvätning är något folk sällan pratar öppet om och därför upplevs det som ovanligt, men det är som sagt inte särskilt ovanligt och det är normalt sett inte heller tecken på sjukdom eller annat funktionshinder.

Nej men HAR ni pratat med en läkare eller inte?? För det är INTE normalt att kissa på sig i den åldern. Alla kan ha olyckor, eller perioder, men sängvätning ska alltid diskuteras med vården. Har hon någonsin varit blöjfri ens en gång?

Jag är inte TS.

Mitt barn hade blöja nattetid tills hen var 9 år -i samarbete med vården. Råden man får vid sängvätning är att antingen bara vänta tills det går över, eller, om barnet vill, behandla med Minirin eller enureslarm.

Och vårt barns morgonrutin har varit så att barnet tvättade sig med tvättlapp på morgonen. Det går snabbare och är enklare än att duscha (går mindre vatten också). Det ordnade hen med själv från ca 6 års ålder. Men på just helger har vi ofta behövt påminna.

Kissa skulle det också göras på morgonen och dricka ett stort glas vatten (för att minska drickandet senare på dagen). Inget av de två sakerna gjorde någon skillnad. Det var larmet som till sist hjälpte, men vi väntade med det tills barnet själv ville (vilket ju är rekommendationen).

Nu är min son 14 och torr sen typ 3-4 år (minns faktiskt inte exakt när det slutade) men han vaknade och gick direkt till duschen.

Men till saken hör där att han sov utan blöja för han vägrade från typ 5 års ålder ha blöja så vi hade sängskydd och tvättade sängkläderna varje natt så i praktiken kissade han ner sig vid 3-5 tiden ungefär utan att märka det. Rullade i sömnen över till en torr fläck i sängen och sov vidare tills han vaknade. Men då märkte han ju att kalsongerna var blöta och sängen läskig.

Jag kan inte direkt rekommendera att de sover utan blöja för det blir galet mycket tvätt men vår son vägrade som sagt från 5 års ålder då brorsan slutade med blöja (som var 3). 

Jag kan tänka mig att trosor under kan vara bra, just för att de ska känna sig blöta.

För oss hjälpte inte minirin. Däremot larm i kombination med movicol (han var bevisligen nog förstoppad för att tarmen skulle reta urinblåsan men inga andra symtom). När vi väl kunde lägga bort larmet efter kanske 2 månader så fick vi ändå fortsätta med movicol i ungefär 2 år för så fort vi försökte fasa ut det så blev det olyckor på nätterna igen 2-3 veckor senare. Läkaren hos oss var dock extremt noga med att man måste vänta på att barnet är redo och motiverat innan man provar larm för är de inte motiverade är risken rätt stor att det hela misslyckas och har de en gång misslyckats med larm är de oftast inte så sugna på att försöka igen.

För oss funkade larmet inte på så sätt att han vaknade av att han kissade utan mer att han blev så rädd för larmet att han knappt sov på några månader, men same same, han sov så pass ytligt att han faktiskt kände att han var kissnödig och gick upp om han behövde.