• Jullan1

    Vi som är 30+ och försöker med vårt första barn

    Hej!

    Jag är ny här och tänkte att det skulle kunna va kul med en tråd för oss som är över 30år och försöker skaffa vårt första barn :) Vore kul att få följas åt här!

    Jag har precis fyllt 32 och min sambo är 31. Vi har försökt i 3 månader nu och jag har förväntat BIM den 20/9. Vi har ju inte försökt så länge men man hoppas ju att det ska ta sig snart! :) Berätta gärna om er och hur er situation ser ut!

  • Svar på tråden Vi som är 30+ och försöker med vårt första barn
  • Jullan1
    MOS6502 skrev 2020-09-08 11:23:42 följande:

    Yes, får hoppas på att det var för tidigt. På ett sätt vore det skönare om de tidiga testerna inte fanns. Jag tänker alltid att det är onödigt att använda dem och bättre att vänta tills BIM, men sen kan jag inte låta bli ändå... 

    Ja, precis! Det känns helt omöjligt att koppla bort. Men man får försöka tänka positivt antar jag. :) 


    Haha ja jag har också alltid tagit ett tidigt grav-test till slut när jag inte orkar vänta in BIM längre. Ska försöka hålla mig denna gången! :)
  • Jullan1
    Anonym (Mint) skrev 2020-09-08 11:31:46 följande:

    Tack så mycket. :) 

    Haha, verkligen. Det enda positiva med missfallet är att nu vet jag ungefär hur jag kan må när jag blir gravid, så nu går jag ju bara och väntar på samma symptom, trots att det är alldeles för tidigt än. 


    Ja jag kan tänka mig det! Jag tror jag känner symtom ibland men i nästa sekund tror jag bara att jag inbillar mig.. Försöker att inte känna efter så mycket längre, man blir ju knäpp till slut!
  • Anonym (Mint)
    Jullan1 skrev 2020-09-08 16:50:09 följande:
    Ja jag kan tänka mig det! Jag tror jag känner symtom ibland men i nästa sekund tror jag bara att jag inbillar mig.. Försöker att inte känna efter så mycket längre, man blir ju knäpp till slut!
    Åh, vad är det du har känt? 
  • Jullan1
    Anonym (Mint) skrev 2020-09-08 17:39:48 följande:

    Åh, vad är det du har känt? 


    Känner illamående och ömma bröst vissa dagar men jag tror det mest är inbillning, är nog mest för att jag så gärna vill! Jag har nog känt efter lite för mycket och har reagerat på minsta lilla sak som kan tänkas vara ett grav-symtom..
  • Anonym (Mint)
    Jullan1 skrev 2020-09-08 18:34:19 följande:
    Känner illamående och ömma bröst vissa dagar men jag tror det mest är inbillning, är nog mest för att jag så gärna vill! Jag har nog känt efter lite för mycket och har reagerat på minsta lilla sak som kan tänkas vara ett grav-symtom..
    Spännande! Och du har bim om typ... 9-10 dagar om jag minns rätt? 
    Jag har fått sån molvärk ikväll... men jag har bim om 11 dagar. 
  • Jullan1
    Anonym (Mint) skrev 2020-09-08 18:55:57 följande:

    Spännande! Och du har bim om typ... 9-10 dagar om jag minns rätt? 

    Jag har fått sån molvärk ikväll... men jag har bim om 11 dagar. 


    Jag har BIM om om 12 dagar :)

    Brukar du få molvärk så långt innan mens eller tror du att det kan va ÄL/grav-symtom?
  • Anonym (Mint)
    Jullan1 skrev 2020-09-08 19:16:22 följande:
    Jag har BIM om om 12 dagar :)

    Brukar du få molvärk så långt innan mens eller tror du att det kan va ÄL/grav-symtom?
    Ah, mindes fel! 

    Inte som jag minns. Men jag fick samma när jag blev gravid i juni! Då kom det på äl+4. 
  • Jullan1
    Anonym (Mint) skrev 2020-09-08 19:19:36 följande:

    Ah, mindes fel! 

    Inte som jag minns. Men jag fick samma när jag blev gravid i juni! Då kom det på äl+4. 


    Åh spännande! Så jobbigt att vänta till BIM..! Jag håller tummarna :)
  • Anonym (Mint)
    Jullan1 skrev 2020-09-08 19:25:16 följande:
    Åh spännande! Så jobbigt att vänta till BIM..! Jag håller tummarna :)
    Man får försöka vara aktiv så dagarna går. :) Tack, och jag håller för dig! 
  • Favolosa

    Hej alla!

    Nu platsar jag kanske inte helt hör då jag faktiskt lyckats att bli gravid och redan är i v. 18+3, men vill ändå dela med mig av min historia för att kanske ge lite hopp till er som tycker det går trögt att bli gravida.

    Jag är 36 år och min man är 44. Vi har varit tillsammans i snart 12 år och har från början tänkt att vi aldrig vill ha barn. De senaste åren har vi dock börjat prata om det mer och med och i april 2019 slutade jag med mina p-piller. Detta var strax innan jag fyllde 35 år.

    I maj i år hade min man och jag hade försökt bli gravida i ett år så vi bestämde oss för att göra en fertilitetsutredning. Sista besöket i utredningen var 1/6 (direkt efter avslutad mens) där läkaren konstaterade att jag verkar ha blockerade äggledare och det troligtvis är därför jag inte blivit gravid. Vi bestämde oss direkt för IVF! Då det är lång väntetid genom landstinget så bestämde vi oss för att göra det privat. Första läkarbesöket för att planera IVF bokades in till 24/6.

    Någon vecka efter sista undersökningen på kliniken där vi gjorde utredningen började jag bli allt tröttare om dagarna. Jag var säker på att något var fel och var till och med och tog blodprover för att kolla mina järnvärden. Men allt såg bra ut.

    Min nästa mens var beräknad till 17/6 och då hade min bröst varit superömma i flera dagar! De kan ju vara lite spända innan mens men de var ovanligt ömma. 20/6 hade min mens fortfarande inte kommit och jag trodde seriöst att något var fel. Jag googlade till och med efter tecken på klimakteriet. Att plötsligt mensen uteblev var ju inte bra alls för mig som skulle genomgå en IVF. Jag behövde ju ha ägglossning! Samtidigt kollade jag närmare på symptom på graviditet och insåg att jag checkade alla boxar. Jag sa skämtsamt till min man att hade jag inte vetat att jag inte kan bli gravid hade jag ju trott att jag var det! Då kom jag på att jag hade ett graviditetstest liggande... Och det visade PLUS!!! Whaaaat?!

    Total förvirring... Glad men extremt skeptisk! Det kan ju liksom inte stämma!

    Dagen efter åkte jag och köpte två test till som också visade plus. Så det var bara att ringa och avboka IVF!

    Men det blir ännu konstigare... Vi bestämde oss för att göra ett tidigt ultraljud i vecka 9+0 för att se om det verkligen fanns något där. Och ja visst, där fanns ett litet hjärta som slog! Dessutom fick jag veta att jag var minst två veckor längre än jag själv beräknat från senaste mens. Det betyder att jag redan var gravid vid tiden av fertilitetsutredningen. Mensen jag hade i slutet av maj var inte en riktig mens även om den yttrade sig precis som det.

    Efter det har jag gjort ytterligare ett ultraljud och min beräknade förlossningsdag har flyttats från 24/2 (enligt vad jag trodde från min senaste mens) till 6/2.

    Så ge inte upp, det kan ta tid! Och är man orolig att något är fel och man har försökt länge så kan man göra en utredning. Tror vi betalade ca 2000-2500 kr totalt för hela utredningen.

Svar på tråden Vi som är 30+ och försöker med vårt första barn