Anonym (Babymakeing) skrev 2021-05-06 11:36:15 följande:
Hon mår mycket bättre! De lyckades kolla EEG redan i tisdags så vid 16 fick jag köra hem med dom båda på permision (igår lunch blev hon utskriven). Då hade jag hängt utanför sjukhuset från 10:45 i princip med ett undantag för lunch för att lämna kläder och lite böcker till dom. Men hon blev skogstokig så fort pappa försökte lägga henne i sängen så han kom inte därifrån och det va svårt att få nån i personalen att komma och hämta grejerna heller. Tillslut så fick jag veta när jag ringde iaf att de skulle å komma hem.
De kollade massa grejer och kunde utesluta livshotande saker. Så allt tyder på att det va svåra feberkramper. Det är tydligen ovanligt (tack och lov) att de varar så länge som de gjorde för henne och att det mest va ena sidan av kroppen. Tog över 40 minuter innan kramperna släppte och då hade hon fått flera doser kramplösande mediciner. Nä fy tusan va hemskt det va. Tog några timmar innan hon vaknade. Nu är är hon lite trött och hostig men ingen feber idag och mycket gladare och spralligare. Vi ska få uppföljning på BUM om några månader just för att det va avvikande för hur feberkramper brukar uppföra sig så känns bra att de följer upp.
För en stund sen lyckades vi lägga henne i hennes egna säng och hon somnade! Hon har varit rädd för att somna sen hon kom till sjukhuset. Så hon är märkbart traumatiserad av att vakna upp där med massa nålar och slangar i sig. Men vilken lycka, jag blir så glad att jag börjar gråta av så enkla grejer nu. Som att hon kan gå igen (det kunde hon inte i tisdags mer än nått steg och föll ihop sen), att hon äter själv, att hon kan leka själv utan att hon kräver att sitta i famnen konstant och nu att hon somnar i sin egen säng.
Oj vilka noveller jag skriver nuförtiden!
Anonym (Lillskrutten) skrev 2021-05-04 08:17:03 följande:
Blä kräks typ av att läsa det här! Kan inte ens tänka mig paniken, usch blir helt tårögd. Vad duktiga ni var som skötte det så bra! Kan inte ens föreställa mig känslan, det har varit gånger då min son legat helt stilla med öppna ögon i vad som känns som alldeles för länge och hjärtat bultar direkt.
Skönt att hon får hjälp nu, det kommer gå bra. Det ser nog mycket värre ut än det egentligen var, särskilt för en förälder.
Väldigt tråkigt att du inte fick följa med :( Har du pratat med din man nu? Är din dotter kvar på sjukhuset över dagen?
Denna dag kommer absolut gå till historien som en av dom värre men kanske på ett sätt skönt att dom sakerna hamnar på samma dag så det inte fortsätter att bli så utspritt med allt tungt och jobbigt?
Har ni fortfarande en kurator? Tycker ni ska prata med denna om det här! Har ni en babymonitor hemma? Kanske kan använda den ett tag tills ni känner er lugnare så kan ni titta under natten ibland. I början kanske ni kan sova tillsammans med henne men i längden är det kanske ingen bra lösning <3
Hoppas ni mår bra ändå!
svarade visst på det mesta ovanför men ja kuratorn hade jag inget mer inbokat med men fick hjälp att kontakta henne igen så jag fick en tid på måndag.
Hitills har någon av oss sovit med henne i hennes rum men det är också för att hon inte sover alls annars utan skriker och gråter i panik tills hon knappt orkar skrika längre :( Fått gå många barnvagnspromenader med henne för att hon ska somna och sova nått så motion får jag gott om nu! Hennes pappa har fått hennes förkylning så han är lite under isen han också så det är skönt att jag fick min sjukskrivning förlängd veckan ut.
Fick svar på vad som drabbat vår son också.
Body stalk limb syndrome hette det visst och fick bekräftat att inget jag gjort kunde påverka det och att bebisar med det sällan klarar sig graviditeten ut. och skulle han överlevt så länge så hade han fått en kort och väldigt smärtsamt liv. Det är den allvarligaste varianten av bukväggdefekt som finns fick jag veta. Det blev ett bra avslut på det. Känns väldigt skönt att få bekräftat att vi tog rätt beslut att avbryta och att få höra från någon i vit rock att det inte va något jag gjorde som kunde ha påverkat att det blev så.
Skönt att det går så snabbt åt rätt håll med din dotter. Stackars lilla tjejen, förstår att hon blev traumatiserad, hemsk upplevelse för alla men särskilt så liten. Skönt att det är över nu och hoppas ni slipper uppleva det igen!
Förstår att det var ett bra avslut att få och få höra att det inte hade gått att göra något. Då fick ni verkligen svart på vitt att ni tog rätt beslut och det måste vara en lättnad!
