Anonym (Första) skrev 2021-01-01 13:59:54 följande:
Idag började den planerade ligga perioden och jag kom på mig själv med att jag kände en stress (elr någon känsla jag inte riktigt kan sätta ord på) över den här perioden och framöver. Även fast jag vill ta varje dag som den kommer och inte fokusera på bebisverkstaden så mycket så tar tiden mellan äl och bim så mycket tankar med sig. Allt från att optimera livet till att känna efter i minsta vrå i kroppen.
Jag mår som allra bäst mellan mens och äl då det vanliga livet pågår och man inget kan göra för äl inte skett och det inte finns några symptom att leta efter heller. Men så fort äl är över så börjar allt fram till bim. Jag tror det är det jag är mest rädd för, om jag kan beskriva det på det sättet.
Jag får helt enkelt försöka tänka bort allt det och bara leva som innan äl. Hur känner ni/har ni känt mellan äl och bim?
Jag håller med dig helt och fullt! Tyckte livet kändes så härligt avslappnat över julen och tänkte vad skönt att stressen och att bli gravid har släppt. Men så fort ÄL närmade sig började den komma tillbaka. Nu började jag direkt hoppas och drömma igen att jag kommer bli gravid och allt som hör till.
ÄL har knappt varit än och jag letar redan symptom och övertolkar minsta händelse i kroppen. Det är nog bara att fortsätta framåt och kämpa och försöka. Tillslut kommer plusset och vi slipper stressen och det eviga väntandet. Kram till dig :)