Vägrar se mig som offer av barnlöshet
Tellie skrev 2020-09-25 19:06:35 följande:
Tredje försöket misslyckades då inget befruktades.. vi är ledsna men jag startade inte den här tråden för att få pepp att fortsätta försöka utan för att få andra perspektiv.
Det är säkert fantastiskt att få en bebis men kan man inte få barn så är det sista man vill höra att ?hoppas det funkar snart?. Istället är det skönt att veta att det går att leva vidare och bli lycklig utan barn.
Tack ändå för ditt svar Sandra, jag förstår att du bara menade väl!
När jag var ofrivilligt barnlös tänkte jag delvis som du. Jag tänkte realistiskt, att det kanske aldrig går och gjorde planer för det. Levde ändå och gjorde roliga saker. Vad vi skulle göra om IVF inte fungerade. Det gav mig styrka och tröst. Samtidigt tyckte jag det var otroligt orättvist och jag mådde periodvis mycket dåligt. Ofrivillig barnlöshet är en sjukdom och när jag talat med läkare om de känslomässiga bitarna så säger de att det närmast kan liknas vid mycket allvarlig sjukdom. Många par/eller ensamstående som kämpat längre drabbas av en kris där ångesten är ungefär samma allvarlig sjukdom.
Alla är olika så klart och det glädjer mig att du ändå mår okej. Men jag vill ändå säga att är du ledsen så får du vara det. Att vara ledsen, arg, besviken, rädd betyder inte att man är ett offer.
Nu är jag sekundär ofrivillig barnlös, och sorgen nu är mycket lättare att bära, men jag gör ändå planer för om detta inte skulle gå, tex fosterfamilj eller adoption. Det gär mig lugn och tröst. Du behöver inte svara men vad har ni fär planer ifall det inte går? Jag tänker både barn men även annat, kanske andra kan finna tröst i att läsa vad man kan göra annars, om det inte går.
Skickar mycket styrka till dig och virtuella kramar