Vägrar se mig som offer av barnlöshet

Jag har gjort två Ivfbehandlingar, en tredje på gång. Det är ju så många tankar. Ibland är jag ledsen, arg och nedstämd. Men oftast är jag glad ändå. Det finns trots allt mycket i livet att glädjas åt. Jag trivs dessutom fantastiskt bra med mitt jobb. Även om barnlösheten upptar mycket av mina tankar så vägrar jag att identifiera mig som ett offer. Normerna i samhället gör det såklart svårt att inte känna utanförskap och den egna längtan finns där hela tiden. Jag har dock bestämt mig för att inte klä på mig offerkoftan. Jag kommer fortsätta njuta av livet med min partner, vänner och intressen.

Jag hoppas innerligt att det är en känsla som kan bestå oavsett om det blir barn någon gång eller inte..

Kram på er alla kämpare där ute!