Maken vill aldrig köpa nytt
Jag lever med en riktig snålvarg till man. Jag är verkligen inte för slit och släng, men ibland kan också jag vilja byta ut nån möbel hemma. Se, det går inte för sig. Vi har till exempel ett över 20 år gammal vardagsrumsbord. Det är stort, fult, otympligt, dammsamlande och barnen slår sig på det. Jag har i flera år föreslagit att vi ska titta på ett nytt. Men nej. Det fungerar. Det är visso lagat här och var, men det fungerar än. Så länge det går att laga byts inget ut.
Jag skulle vilja ha lite trevliga prydnadssaker. Han tvärvägrar. Det är onödigt. Det kostar pengar. Vi har några ljusstakar redan. Det räcker.
Inget byts ut om det inte faller isär. Många saker är hemmabyggda. Han kan själv. Dessa påstås vara temporära, men de stannar så länge de håller.
Vill jag köpa något, anklagar han mig för att strössla med pengar. Vi har absolut ingen dålig ekonomi och i synnerhet inte han. Ändå ska vi gneta på det vi har tills det faller sönder. Det ser för jäkligt ut hemma hos oss. Jag vill knappt ta hem folk längre. Grannarna har fina balkonmöbler. Vi har saker han snickrat ihop själv. Det var praktiskt och det fungerar.
Jag börjar fantisera om den tiden jag bodde själv. Jag slösade absolut inte, men hade saker jag trivdes med.
Hur kommer man framåt? Eller är alternativet att bo själv?
