Folk som blir kränkta när andra ogillar barn.

Jag tror de flesta blir dränerade av andras barn när man stöter på dem. Det är bara det att man inte går omkring och säger att man ogillar barn bara för det. Alla vet att andras barn är jobbiga, på bussar och tåg och i offentliga miljöer. Föräldrar och nära släkt är anknutna och vana och de älskar barnen, så de blir inte dränerade. Och det är ju en himla tur det, så att det kan bli bra vuxna av barnen. Tänk om föräldrarna skulle känna precis som du och bara, ja jag hatar dom också, jag sätter dom på barnhem. Vi skulle inte ha många välfungerande vuxna i samhället. Det är ett stort steg från att känna att andras barn är jobbiga, till att gå runt och säga att man hatar barn bara för det. 

Har inte med ett ord skrivit att jag hatar barn så jag skulle uppskatta att du i ditt svar utgår ifrån det jag har skrivit så att det inte blir fel, ok? 
Det blir en väldigt märklig diskussion och den ena ska svara på något den själv hittat på. 

Håller med dig TS. Har fyra barn. Inte en chans att de får störa andra. Hyfs och hänsyn, svårare än så är det inte. Men tydligen är det helt omöjligt för andra föräldrar. Eller så tror de på allvar att det är gulligt med störande barn.

Jag förstår absolut att många vill ha barnfria flyg och hotell, det vill jag också. Men det är egentligen föräldrarna det är fel på.

Märkligt hur du svarar åt "de flesta". Jag blir inte dränerad av andras barn, ingenjag känner heller men jag förstår dem som blir det. Ts har inte sagt att hen hatar barn.

Du behöver givetvis inte säga detta, du verkar upprörd över att man inte "får" säga detta om barn, men håll det för dig själv, liksom. Klart människor som har barn kan tycka att det är konstig om du säger just det du skrivit häruppe. 

Alla kan bli trötta av intensiva barn (även föräldrar), men som sagt, du behöver väl inte säga sådana saker till föräldrar - finns liksom ingen anledning att ta en sån diskussion. 

Jag har full förståelse för att alla inte gillar barn. Läste någonstans att när man säger det är det ungefär samma sak som att säga "Jag gillar inte kvinnor" eller "Jag gillar inte personer med funktionshinder" o.s.v. - håller inte med alls. Att vara barn är övergående, att vara kvinna är eller funktionshindrad är inte övergående (om vi nu håller hbtq+politiska tankar utanför denna grova generalisering tack). Barn är generellt sett oberäkneliga, har diverse trotsperioder, har inte samma filter som de flesta vuxna och kan inte sköta ätande på samma sätt som vuxna. Och jag har snart fyra egna barn - kan fortfarande bli totalt utmattad av att umgås med andras barn (t.ex. barnens kusiner), då gillar jag ändå barn rent generellt.

...så kan man ju vara lite socialt smidig och hålla tyst om huruvida man gillar eller ogillar barn till föräldrar. Jag hade ju aldrig sagt till svågern och svägerskan att just deras barn gör mig så matt att jag somnar med mina barn på kvällen efter att vi har träffats

Det är intressant det där med att ogilla barn. Jag var livrädd för att bli pappa för jag gillar inte barn. Men mitt eget barn är undantaget, hon är helt underbar. Inte ett barn längre dock, men även om hon blev undantagen mitt ogillande för barn så gjorde det inte mycket för att bota min barnaversion. Litegrann kanske men jag tycker fortfarande ändå inte om barn rent generellt.

Jag har två barn själv, men störs ändå av barn som ränner runt och skriker och har sig på tex cafeér. Våra måste uppföra sig enligt deras ålder. När vi var utan barn var det perfekt med vissa barnfria miljöer som tex spa. Åka bort en helg och skämma bort sig och så skulle det varit skrikande ungar överallt?- nej tack. Och alla dessa ungar som far omkring som fartdårar inne i affärer- varför inte hålla koll på dom?! Vi har inte ens vår 2-åring lös på de flesta ställen- för både vår och andras skull.

Men att kategoriskt säga att man ogillar barn blir ju som sagt som att säga att man ogillar alla män. Eller kvinnor. Eller djur. Eller vad som helst. Alla är ju individer och därmed olika. Man får däremot självklart tycka att störiga ungar är jobbiga. Man får undvika platser med många barn. Man behöver däremot inte beklaga sig inför föräldrarna.

Jag tycker som du, TS. Ogillar barn överlag. Har dock själv en tonåring som är mitt allt.

Jag var inte så förr i tiden, utan det är nåt som vuxit fram med åren. Tål verkligen inte barn under 7 år med allt oväsen och skit de ställer till med och att de tillåts göra det också. En käftsmäll då och då hade gjort gott!