Väntar på missfall

Beklagar verkligen! Jag har haft 4 missfall/MA. Det första MA v.10- fostret dött v.7. Satte inte igång alls av sig själv utan krävdes Cytotec. Det var helt överjävligt. Forsade blod och satt kvar på toan några timmar för det var ingen mening resa på sig och ens försöka ha binda. Vansinnigt ont. Sen 2 m.f v.6-7. Då blödde jag som rejäl mens och hade ganska ont, men kort tid. MA v.14- krystvärkar, blödde massor och sen blödde jag 7 veckor.

Jag tror att det oftare blir lindrigare dels ju kortare tid man hunnit gå eller om fostret är litet och om kroppen sätter igång missfallet av sig självt. Andra kan ha helt andra erfarenheter så det går inte alls veta hur det blir just för dig. Ta med rejäla bindor och värktabletter dit du ska.

Jag beklagar verkligen! Tyvärr går det inte att säga hur det kommer bli för dig, det är så olika. Jag har fått två tidiga mf som har varit varandras motsatser. Första gången småblödde jag lite i ett par veckor och sedan blödde jag som en vanlig mens 1-2 dagar innan det avtog och blev en sparsam blödning igen. Först när embryot kom ut efter fyra veckor övergick blödningen från färskt blod till brunt gammalt blod (bruna flytningar) som höll i sig i ett par dagar. Andra dagen efter jag började blöda som vid mens fick jag cytotec för att hjälpa till att få ut allt men det hjälpte inte för mig. Det var ett väldigt långdraget mf.

Andra gången småblödde jag också och var helt säker på att det var mf så jag var på gynakuten för att få det bekräftat och få tabletter direkt eftersom jag inte ville ha ett så långdraget mf igen. De ville dock inte ta emot mig och på vägen hem fick jag en störtblödning och när jag kom hem hade jag blött igenom binda, trosor och byxor. Sedan satt jag på toa i nästan två timmar eftersom det kom så mycket blod i omgångar. När jag väl vågade mig ut från toan satt jag på tjocka handdukar i soffan eftersom jag var rädd för att blöda igenom allt igen men det gjorde jag som tur var inte. Embryot kom ut samma kväll och efter det blödde jag som en vanlig mens i 3-4 dagar och sedan avtog det. En vecka efter jag fick störtblödningen hade jag slutat blöda helt.

Även om det var otroligt jobbigt att blöda så mycket, och att det startade när jag var ute, föredrar jag ändå att blöda mycket under kort tid än att ha ett så långdraget mf som jag hade första gången. Men egentligen spelar det ingen roll, ett mf är skit oavsett hur lång tid det tar. Jag hade dock aldrig särskilt ont, inte mer än lite molvärk.

Återigen, jag beklagar ditt mf och hoppas det går så lindrigt som möjligt för dig! <3

Tack snälla för era fina svar. Trodde faktiskt inte att någon skulle svara. Jag beklagar det ni gått igenom, men det känns samtidigt skönt att man inte är ensam. Vill bara ta mig igenom helgen nu till att börja med, och sen bara få det överstökat

Beklagar det som hänt dig. 

Jag hade lite liknande som dig, jag hann till v.9 innan det till 100% bekräftades att det var ett uteblivet missfall. Jag tror embryot dog i samma vecka som för dig. I början hade jag bruna flytningar och enstaka gånger rent blod men veckorna innan det bekräftades fanns inte ett spår av blod. Så jag tror att du nog kan klara dig till nästa vecka. Min kropp känns som den hade kunnat gå till v.100 utan att fatta. 

Jag var beredd på det värsta med Cytotec men det gick över förväntan bra, jag hoppas det gör det för dig också. Stor kram till dig. 

Den ena gången blödde jag inte ens. Hade inte ont. Plopp så låg den där i toaletten. Sen var det inget mer än så.

En annan gång blödde jag som en kraftig mens, småblödde en vecka innan. Fick ont som f*n flera timmar innan och under.

Den sista gången störtblödde jag. Det var verkligen blod överallt. Badrummet såg ut som en slaktbod.
Det slutade med ambulans, blodtrycksfall och skrapning.

Hade jag varit som dig hade jag stannat hemma för man vet aldrig hur det blir men jag personligen skulle inte orkat åka bort om jag visste vad som väntar.

Beklagar ditt ma.

Man upptäckte mitt ma den 10/7 skulle då ha varit o vecka 10+2 men fostret hade dött v 8+3. När jag kom till läkaren för att få det bekräftat och ett abort alternativ så var slrapning under narkos det enda alternativet för mig. Jag ville verkligen inte blöda ut mitt foster och behöva spol ned det i toan, eller än värre att den kom i bindan så jag hade kunde se den. Fostret var då 2cm så fullt se bar alltså.

Sagt och gjort (detta var em fredag) jag fick en tid för skrapning onsdag där på men dagen innan ringer de återbud och op blir framflyttad till mån. På torsdagskväll fick jag bruna flytningar spm sedan avtog över natten. På fre kom de tillbaka och jag fick även lite mensvärk. Blödningarna tilltog sedan under dagen och jag fick en kraftig mensvärk som varade någon timme men inte värre än att alvedon och ipren hjälpte. Men jag blödde massor, så mycket att jag blev inlagd med blodtransfusion. Fick även cytotec när jag hamnade på sjukhus fick då tillbaka mensvärken men även då hjälpte det med alvedon. Jag såg tack och lov aldrig något foster men det blev lite extra traumatiskt iaf eftersom jag blödde så mycket.