Verkar som flera här inne är emot att förlåta otrohet, medan livet utanför verkar mer komplext. Jag förlät min man för två år sen och vi har tagit oss igenom er, både för barnen men också för vår skull. Vi är lyckliga nu men vad han gjort finns ju alltid kvar....
Är egentligen mest intresserad av era historier om hur ni gått vidare och lyckats. Berätta gärna om ni hade barn eller inte vid otroheten...
Förlåta? Aldrig!
Fortsätta tillsammans trots detta? Kanske.
Ja.
Det är komplicerat, men den korta historian är att sex är bara sex, och i takt med att man blir äldre så spelar sånt där inte så stor roll längre.
Skit händer, helt enkelt.
Jag är man, gift med min fru sedan 12 år och det här hände när vi hade varit tillsammans i 3 år, och självklart var det oerhört jobbigt just då. Men samtidigt är vi bara varelser av kött och blod, och det är väldigt lätt att göra fel.
Det beror kanske på hur man definierar ordet "förlåta".
Vad innebär ordet för dig?