Verkar som flera här inne är emot att förlåta otrohet, medan livet utanför verkar mer komplext. Jag förlät min man för två år sen och vi har tagit oss igenom er, både för barnen men också för vår skull. Vi är lyckliga nu men vad han gjort finns ju alltid kvar....
Är egentligen mest intresserad av era historier om hur ni gått vidare och lyckats. Berätta gärna om ni hade barn eller inte vid otroheten...
Jag slängde ut henne direkt. Omöjligt att förlåta en sån sak.
Jag förlät mitt ex efter att han varit otrogen med två olika kvinnor, fick reda på det månader efter det ägt rum men det gjorde lika ont ändå. Hade inte barn med honom då, men har barn med honom nu.
Min bild av honom förändrades direkt, förlät honom men tror att min kärlek och respekt för honom försvann helt efter det. (Insåg jag efter att vi gick isär).
Har väldigt svårt med tilliten nu, och skulle aldrig utsätta mig själv för en sådan sak igen, om någon är otrogen mot mig i framtiden så är det tack och hej direkt! Jag vet bättre nu än att förlåta.
Förlåta? Aldrig!
Fortsätta tillsammans trots detta? Kanske.
Ja.
Det är komplicerat, men den korta historian är att sex är bara sex, och i takt med att man blir äldre så spelar sånt där inte så stor roll längre.
Skit händer, helt enkelt.
Jag är man, gift med min fru sedan 12 år och det här hände när vi hade varit tillsammans i 3 år, och självklart var det oerhört jobbigt just då. Men samtidigt är vi bara varelser av kött och blod, och det är väldigt lätt att göra fel.
Kommer aldrig någonsin att förlåta. Inga barn inblandade.
Litar inte på vad människor säger längre - tidigare var jag naiv och trodde alla om gott.
Största sveket! Skulle aldrig förlåta det.
Eller jo jag skulle förlåta men jag skulle aldrig fortsätta en relation med en person som varit otrogen mot mig. Aldrig.
Eftersom att min man bara umgicks med en annan så vet jag inte om du anser det vara otrohet. Men han ljög om det och jag gick direkt. Vill aldrig leva med någon som kan ljuga så. Behandla mig så. Satsar allt på mig själv nu. Mår otroligt dåligt ibland. Men då minns jag att han tagit till våld vid 2 tillfälle och jag är glad att jag tog mig därifrån. Men om han inte hade träffat henne hade jag nog varit kvar.
Jag har inte blivit bedragen, men jag skulle aldrig i helvete förlåta det.
Tyvärr hag jag varit otrogen ett antal gånger, inget jag är stolt över.
Jag avslutade förhållandet med exet till sist, så att han kunde gå vidare utan mig.
Ja, jag har förlåtit. Vi var tillsammans för 8 år då, han lovade allt bara han får stanna, vi byggde upp alldeles för mycket tillsammans för att bara kasta bort det... blablabla.
Han gjorde det om igen. Då var han väldigt förvånad när jag kastade ut svinet. Uppenbarligen tolkade han min förlåtelse som ett grönt ljus.
Situationen var ganska komplicerad då jag jobbade utomlands, vi träfftes bara 1 gång/månaden. Det var en temporär lösning då jag blev arbetslös men han jobbade hela tiden bara deltid för att få tid över att leka konstnär (han var fantastiskt duktig faktiskt men det ändrar inte att jag stod för 80% av inkomsterna). Så jag jobbade utomlands för att skicka hem pengar så vi inte behövde flytta. Han vägrade jobba 100% trots att han hade möjlighet. Då kunde jag ha stannat hemma. Han ansåg helt enkelt att han har rätt till att jobba bara deltid men också till sex flera gånger i veckan. När jag inte längre kunde ge honom både valde han att vara otrogen.
Jag skäms så mycket det knappt går att beskriva. Inte bara för att relationen kostade mig flera hundra tusen kr genom åren (fxn vilken skillnad det skulle göra just nu när jag står inför villaköp med min man) utan min naivitet och dumhet också. Jag har aldrig berättat för någon varför gjorde vi slut och har jättesvårt att lita på män.
Jag lämna redan efter en kyss, de gjordes framför mig!!
"Vi var fulla, det var bara en lek" köpte jag inte.
Vi var då gifta i 7år, och hade 2 barn.
Det var visserligen fler saker till som gjorde att jag lämnade, som att han drog iväg med samma tjej på semestern vi hade tillsammans och när han kom tillbaka så började vi bråk som slutade i misshandel... framför barnen dessutom...
Innan dess hade jag försökt avsluta det vänskapligt, efter det blev det via rätten. Tyvärr har vi ett rättsystem som bryter mot barnkonventionen och kvinnorsrätt...
Jag lämna redan efter en kyss, de gjordes framför mig!!
...
Det var visserligen fler saker till som gjorde att jag lämnade, som att han drog iväg med samma tjej på semestern vi hade tillsammans och när han kom tillbaka så började vi bråk som slutade i misshandel... framför barnen dessutom...
...
Nej, det har jag inte gjort.
Förlåta? Aldrig!
Fortsätta tillsammans trots detta? Kanske.
Ja.
Det är komplicerat, men den korta historian är att sex är bara sex, och i takt med att man blir äldre så spelar sånt där inte så stor roll längre.
Skit händer, helt enkelt.
Jag är man, gift med min fru sedan 12 år och det här hände när vi hade varit tillsammans i 3 år, och självklart var det oerhört jobbigt just då. Men samtidigt är vi bara varelser av kött och blod, och det är väldigt lätt att göra fel.
Det beror kanske på hur man definierar ordet "förlåta".
Vad innebär ordet för dig?
Ja.
Det är komplicerat, men den korta historian är att sex är bara sex, och i takt med att man blir äldre så spelar sånt där inte så stor roll längre.
Skit händer, helt enkelt.
Jag är man, gift med min fru sedan 12 år och det här hände när vi hade varit tillsammans i 3 år, och självklart var det oerhört jobbigt just då. Men samtidigt är vi bara varelser av kött och blod, och det är väldigt lätt att göra fel.