Separerade föräldrar: bor era barn VV eller VH?
Hur ser det ut hos er?
Hur ser det ut hos er?
Barnet bor varannan vecka och har alltid gjort. Vi kör två veckor i taget på sommaren men annars varannan. Barnet är 8, vi separerade för fem år sedan.
Barnet bor 100% hos mig (mamma).
Puff!
Mina barn bor heltid hos oss förutom varannan helg. Min sambos barn bor hos oss varannan vecka. Jag föredrar heltid alla gånger! Det är hopplöst att försöka komma överens med en annan förälder vid halvtid, framför allt när familjerna har olika förutsättningar och värderingar, och inga kompromisser är nära någon typ av samsyn. Stackars barn som får två olika liv. Heltidsbarnen mår helt klart bäst psykiskt av upplägget!
Mina barn bor heltid hos oss förutom varannan helg. Min sambos barn bor hos oss varannan vecka. Jag föredrar heltid alla gånger! Det är hopplöst att försöka komma överens med en annan förälder vid halvtid, framför allt när familjerna har olika förutsättningar och värderingar, och inga kompromisser är nära någon typ av samsyn. Stackars barn som får två olika liv. Heltidsbarnen mår helt klart bäst psykiskt av upplägget!
Jag tror det finns en gräns för hur pass olika liv som är nyttigt för ett barn att växla mellan. En period är det säkert kul att få ta del av olika liv, men inte på lång sikt.
I detta fall blir barnet oerhört curlat som det ensambarn hon är hos mamman, har 5-6 aktiviteter i veckan (varav vissa samma dag, efter skola+fritids) behöver inte hjälpa till och behöver inte ta något eget ansvar. Mamman tycks kompensera extra mycket för att dottern inte kan få full uppmärksamhet när hon är hos oss. Allt ska vara uppstyrt, varje minut av dagen! Hos oss är hon mer en av de tre barnen, och uppmärksamheten är mer begränsad. Vi gör mer saker ihop som familj och har begränsat till 2 aktiviteter i veckan. Alla får sköta vissa saker själv och plocka undan efter sig etc. De får leka mycket själva och vi styr inte upp hela dagarna åt dem!
Man märker hur personlighetsförändringen sker varje start och slut på umgänget. Hur hon i början inte klarar av att hitta på saker själv, blir sur när hon inte får uppmärksamhet och vill bli särbehandlad jämfört med de andra barnen. I mitten är det bra igen, men i slutet vill hon inte åka till mamman och blir sur och tvär över omställningen som behöver göras där.
Jag tror det finns en gräns för hur pass olika liv som är nyttigt för ett barn att växla mellan. En period är det säkert kul att få ta del av olika liv, men inte på lång sikt.
I detta fall blir barnet oerhört curlat som det ensambarn hon är hos mamman, har 5-6 aktiviteter i veckan (varav vissa samma dag, efter skola+fritids) behöver inte hjälpa till och behöver inte ta något eget ansvar. Mamman tycks kompensera extra mycket för att dottern inte kan få full uppmärksamhet när hon är hos oss. Allt ska vara uppstyrt, varje minut av dagen! Hos oss är hon mer en av de tre barnen, och uppmärksamheten är mer begränsad. Vi gör mer saker ihop som familj och har begränsat till 2 aktiviteter i veckan. Alla får sköta vissa saker själv och plocka undan efter sig etc. De får leka mycket själva och vi styr inte upp hela dagarna åt dem!
Man märker hur personlighetsförändringen sker varje start och slut på umgänget. Hur hon i början inte klarar av att hitta på saker själv, blir sur när hon inte får uppmärksamhet och vill bli särbehandlad jämfört med de andra barnen. I mitten är det bra igen, men i slutet vill hon inte åka till mamman och blir sur och tvär över omställningen som behöver göras där.
Men gud, stackars tjej.
Har ni föreslagit att låta henne bo VH hos antingen er eller mamman?
Alt. 2 veckor i stöten istället för VV?
Mina barn bor heltid hos oss förutom varannan helg. Min sambos barn bor hos oss varannan vecka. Jag föredrar heltid alla gånger! Det är hopplöst att försöka komma överens med en annan förälder vid halvtid, framför allt när familjerna har olika förutsättningar och värderingar, och inga kompromisser är nära någon typ av samsyn. Stackars barn som får två olika liv. Heltidsbarnen mår helt klart bäst psykiskt av upplägget!
Fast det är ju så du upplever det. Här har varannan vecka fungerat utmärkt alltid.
För oss har det aldrig varit hopplöst att komma överens. Det är ni som haft problem som du skriver, med ingen samsyn. Det är ju det som är problemet, inte att barn inte kan bo varannan vecka.
Mina (nu myndiga) barn har sedan ca 12 års åldern fått frågan av oss då och då, om de vill ändra på detta men de har alltid sagt (oberoende av varann också) att de gillar att ha som det är. De tycker det är bra att träffa oss föräldrar ungefär lika mycket och de uppskattar tex att vi har trädgård medan de samtidigt uppskattar att den andra förälder bor väldigt centralt.
Jag har också bonusbarn: ett bor här heltid, ett bor här under skolveckor men v.h. helg hos den andra föräldern + lite mer om det är lov. Det tredje barnet kör 2 veckor i stöten (det är alltså samma förälder det handlar om). Barn är olika och har olika behov, så det har vi lyssnat på.
Varierar. 4-5 dagar.
Fast det är ju så du upplever det. Här har varannan vecka fungerat utmärkt alltid.
För oss har det aldrig varit hopplöst att komma överens. Det är ni som haft problem som du skriver, med ingen samsyn. Det är ju det som är problemet, inte att barn inte kan bo varannan vecka.
Mina (nu myndiga) barn har sedan ca 12 års åldern fått frågan av oss då och då, om de vill ändra på detta men de har alltid sagt (oberoende av varann också) att de gillar att ha som det är. De tycker det är bra att träffa oss föräldrar ungefär lika mycket och de uppskattar tex att vi har trädgård medan de samtidigt uppskattar att den andra förälder bor väldigt centralt.
Jag har också bonusbarn: ett bor här heltid, ett bor här under skolveckor men v.h. helg hos den andra föräldern + lite mer om det är lov. Det tredje barnet kör 2 veckor i stöten (det är alltså samma förälder det handlar om). Barn är olika och har olika behov, så det har vi lyssnat på.
Bonusdottern här vill inte heller välja, utan vill bo varannan vecka när hon får frågan. Men likväl ser man hur det påverkar henne.
Det är en svår situation att lösa. Om jag bara hade ett barn hade jag också velat lägga mycket tid och uppmärksamhet på det, och erbjudit mycket aktiviteter för att möjligheten fanns, mm. Jag hade också blivit besviken och orolig att mitt enda barn inte skulle få den uppmärksamhet jag tycker att hen förtjänar som ensambarn, om barnets andra förälder hade fler andra barn där. Det är svårt att se fördelarna med syskonrelationen om man inte är med och få se barnen skoja och leka ihop, utan endast höra att de inte får göra DEN OCH DEN aktiviteten hos pappa... Men det är svårt att ha 4 barn och låta alla ha 5-6 aktiviteter var.. och även svårt att förklara orättvisan att ett av barnen får ha det, men de andra får stå tillbaka för att ?ensambarnet? ska få fortsätta med alla aktiviteter även på veckan där.
Ibland får hon vara mer hos mamman för att hon kan ta henne till aktiviteterna, men blir det så varje gång så ser vi henne aldrig för då blir det bara fler och fler saker, aldrig att något försvinner.
Det handlar också om vad jag tycker är bra för barnet, inte bara vad vi har möjligheter till. Och jag tycker INTE 5-6 aktiviteter i veckan är något att kämpa för till varje pris.
Fast frågan har aldrig någonsin varit ställd på det viset, skulle aldrig säga så som du skrivit ovan.
Vi har sagt "om någon av er vill ha det på något annat sätt än det är nu så är det ok för båda oss föräldrar". Det har dessutom funnits perioder när de valt lite olika, tex bodde ena föräldern en period närmare skolan barnen gick på och då tyckte ena barnet att det var bra att vara där lite mer medan det andra barnet fortsatte köra varannan vecka. Vi hade också en period när de var riktig trötta på varann (tonåren) så de valde att ha motsatta veckor från varandra. Då var det ju bra att det fanns två hem där det var ok att vi kunde göra så.
Nyfiken: är det 5-6 olika aktiviteter, eller är det något färre aktiviteter där någon/några tar upp fler dagar?
Alla är olika!
2 barn. Födda 11 och 09. Grunden är varannan vecka. Vi brukar ha varsitt barn två dagar i veckan. Om ett barn blir mamma- eller pappasugen på den andra förälderns vecka så får hen komma till den föräldern. Varken jag eller pappan skulle säga nej om något barn ville skjutsas till den andra (bor nära), händer lika ofta att nån av dem vill komma till antingen mig eller honom. Ibland behöver man den andra föräldern. Dottern ville bara vara hos mig när hon fick mensen typ...
Jag och pappan är kompisar och gör allt praktiskt med barnen tillsammans, typ klädinköp och kalas... Jag är omgift. Barnen har behov av att vara ifrån varandra ibland pga syskonkärlek och då får vi föräldrar egentid med dem samtidigt. Detta funkar för oss. Jag är glad att jag och fadern har en god relation.