Angående läggning...

Gällande samsova så är jag delad till det.

Gör man det för barnets skull, för att barnet behöver det och för att barnet absolut inte kan sova utan en förälder eller annan vuxen så anser jag att det är helt ok. Barnet ska må bra och vara tryggt. Punkt.

Gör man det däremot för sin egen skull, på grund av att man inte orkar ta sig tiden till att vänja barnet eller för att man själv tycker det är så mysigt så att man vänjer barnet för sin egna skull, då tycker jag inte att det är ok.

Jag och min lillebror lärde oss att somna i våra egna sängar. Om vi däremot vakande under natten av någon anledning och ville gå till mamma (ensamstående) så var det ok.

Min pappa fick en dotter på senare år med vår styvmamma och dom orkade inte ta tiden till att vänja vår syster att sova själv, så hon sov mellan pappa och styvmamma tills hon var 14 år. Detta resulterade i att hon inte kunde sova borta hos kompisar eller att kompisar kunde sova över hos henne då hon fick ångest av att inte ligga mellan dom på nätterna.

Vi har nu en 8månaders bebis och hon sover i sin egna säng bredvid min sänghalva. På nätterna kan hon vakna och då lägger jag bara en hand på henne och hon somnar om. Har hon däremot vart sjuk och kinkig så har hon sovit med oss i vår säng men hon är trygg nog att sova själv.