IVF hösten/vintern 2020

Vi kommer starta vårt första ivf försök nu i mitten av oktober då vi blivit nekade 2 gånger nu att börja med sprutorna! Är tydligen kaos nu när de har haft stängt så alla kommer samtidigt nu!

Försökt i 4 år en naturlig gradivitet 2018 men missfall v.7

Hur får du reda på allt detta. Vilken klinik går du på? Jag har varit både privat (Nordic IVF) och nu landstinget via GBG och det enda de säger är "det ser fint ut" och utan att försöka ge dig ett löfte att det ska gå vägen men snarare lite hopp.... Hade gärna med velat veta mer

Tack för era peppande kommentarer! Jag tänkte på er alla när jag satt på kliniken och såg en stor plansch med ivf-processens alla delar, från utredning, alla mediciner, nedreglering, sprutor, tester, väntan, förberedelser, allt det för att ens få ett embryo tillbaka... Det var så sorgligt att se helheten på det viset. Sååå många delar som måste fungera i perfekt ordning, det blev så överväldigade att man knappt kan tro att det ens fungerar i slutändan. Men det gör det, för väldigt många!

Mina djupfrysta eskimåer klarade upptiningen! :) Fick båda insatta och blev hemskickad med gravtest och den härliga ovissheten. Hur det än går så är jag så glad att vi kom så här långt, en sista ärlig chans. Lade mig på soffan och sov i flera timmar, luften gick ur helt. Som att ha sprungit ett maraton och är precis vid mållinjen och för alla som inte behöver genomgå detta har inte ens loppet börjat i det här läget. Så jäkla orättvist, det är ju nu man egentligen ska börja känna spänning för hur det ska gå, och här är man tårögd för att ens för en chans...

Förstår att det känns nervöst inför helgen med äggtillväxten, tänker att de inte borde tokspurta när de är så många..

Jag borde ha större anknytning till Åland då min släkt kommer därifrån men tyvärr har de flyttat till fastlandet sedan länge. Men jag har varit där varje år innan coronaeländet satte stopp. Skulle gärna bo där själv!

Förstår också dina funderingarna kring ivf och att man redan har barn. Men om vi tänker på alla idioter världen över som får barn trots att de varken tar hand om dem eller är lämpliga på något vis, så kan vi nog släppa skuldkänslorna.

Har ändå överlevt den här dagen. Tror jag visste att det inte skulle bli nån graviditet denna gång redan mån, kanske tidigare. Brösten växte inte å ömmade på samma sätt. (Var bara magen som svall upp, glöm att ha mina skinnyjeans oavsett att de har massa stretch).

Tänkte att tja det är väl olika. Hur har ni upplevt det som fått en graviditet och fästa oavsett om det blev en baby i slutändan eller tidigt eller sent missfall? Har alltid brösten varit starkaste indikatorn?

Har druckit Cola ikväll kommer typ inte sova alls. Kommer nog hänga här. En oerhörd tröst faktiskt att se att man inte är ensam när släkt och vänner kring en känns som rena barnfabriken.

Är egentligen lite anti sociala medier Instagram och Facebook går numera inte sen några år tillbaka. Går inte glädjas med alla barnfam och bäbislycka. Undviker aktivt att träffa folk som har barn under ca 1år. Verkar vara någon form av emotionell gräns för mig då de kan vara på förskolan ungefär..Vet jag låter bitter men ibland kan man behöva skriva av sig.

Fler som ligger vakna?

Wow vad imponerande. Här har man ingen aning egentligen. Man blir bokad dag 2 eller 3 ser det bra ut och man har fler än 5 embryon får man komma dag 5 för insättning. Men för en som haft två omgångar där inga klarat sig till dag 5 känns det väldigt jobbigt. Detta borde vara standard för att underlätta för patienten

Fick just veta att det är en till på jobbet nu som skall ha barn, fan varför kan man inte va glad för deras skull..

Suck å här sitter man själv å ska blöda ut så man kan börja på ny kula...

Fattar! När det känns rätt i kroppen blir man såklart lugnare. MA upptäcktes i v8 på ultraljudet men tror det avstannade tidigare (frågade aldrig) men då mina symtom försvann och jag vaknade av att det högg lite i magen en natt gissar jag at det var då det hände, efter det fick jag molande värk i ryggslut men inget blod. Fick ta cytotec i två omgångar för att få ut allt. Alla sa att det va normalt med molande värk och att jag inte skulle känns efter så mycket, men jag visste att ngt va fel.

Jag vågar inte ta veckoindikatorn nu, jag skulle också googla sönder mig. Förstår verkligen din oro, jag skulle känt samma om testet visade så, även om jag hoppas det är fel och att allt kommer gå bra nu. Skulle såklart vara skönt för dig om du fick ta dom där blodproven, kan inte husläkaren styra upp det? Borde ju vara ganska enkelt kan man tycka. Vården kanske är lite överbelastad. Jag upplever att man hamnar lite mellan stolarna när man går privat på ivf. Kliniken hjälpte mig med tabletter för missfallet men när allt inte kom ut blev jag liksom överflyttad till vanliga vården men där ville man liksom inte ta emot mig först då många gynekologmottagningar var fullbokade och pga sommaren hade lägre personalantal. Kliniken där jag går va ju dessutom stängd. Ringa säkert tio kliniker och blev hänvisad till 1177 som givetvis inte kunde göra någonting. Men som sagt, tror det spelade in att det var sommar och semester. Gjorde faktiskt inget ultraljud sen för att se att allt var ute utan när mens och ägglossning kom igång tänkte jag att kroppen va redo. Men skulle detta hända igen skulle jag be att få bli skrapad, va så mycket strul.

En positiv sak OM det du skulle vara det värsta är att det är enklare att bli gravid igen om kroppen precis varit det. Så sa iaf en Gynekolog till mig. Kroppen är liksom redo! Jag har ju haft två missfall i livet och båda gångerna blivit gravid direkt efter. Varav en graviditet slutade med bebis som idag är 7år. Men nu hoppas vi såklart att det här lilla fröet tar sig!

Jag ska ringa klinik på mån och fråga hur dom ställer sig till att skriva ut mer Lutinus, iaf fram till ultraljud (kan väl inte skada)...

Ska in till gyn för jag har riktigt ont och ett svagt positivt test :) kunde inte hålla mig