Jag hatar barnvecka

Nej du kommer inte bo där. Alls. Överhuvudtaget.

Fatt du verkligen inte det?

Är du så rädd att bli ensam att du vill bli en martyr och låter din dotter lida? Du mår inte bra som det är ny, vad är det som säger att det kommer att bli bättre? Vad ger det för signaler till din dotter? Att så länge man är rädd att leva ensam så tar man det försra bästa för att sedan klaga och att vägra att gå isär.

Hur blir det till hösten när det är dags för skola? Får du hjälp med körkortet? Är det värt att offra dun dotters välmående tull en man som vägrar låta sig att anpassas? Ska nu bli en familj då gäller det att NI BÅDA kommer överens om regler m.m

Kärlek är dybbelsidig och inte enkelsidig!!

Tycker att du ska säga tack och hej till honom.

Det låter som om han är ute efter barnvakt under sina veckor.

Man är inte autist om man tycker att ljudnivå är jobbigt. Jag själv har svårt med barnskrik men andra ljud som lastbilar och liknande stör mig inte. Då du har varit själv med din dotter så är du van ett annat tempo och ljud.

Det går inte att flytta in och sedan bli behandlad som en hushållerska. De vyxna ska tillsammans sätta sig ner och prata om regler, hur man gör vid läggning m.m

Det ska man prata om långt innan och sedan ska varje förälder prata med sina barn om att det nu kommer att bli ändringar. Det tar tid med nya rutiner och det funkar inte om en vägrar prata om det. Tror att du och dottern blir lyckligare och kommer att må mycket bättre om du gör slut så fort som möjligt.

Är det på det sättet så förstår jag att mannen tycker att ts ska passa barnen och sköta hushållet, han betalar ju henne för det. Men hon offrar sin dotter på köpet och personligen skulle jag inte tycka det var värt det. Tragiskt

Men anledningen till att du MÅSTE flytta dit är enbart pga ekonomin?

Har du råd att studera om du bor kvar i ditt hem?

För ingen vettig mamma skulle utsätta sitt barn för det h-vete du vill flytta till.

Annars jobba extra i samband med studier som de flesta gör?

Jag kan tänka att du ska hjälpa till med hans barn om du är hemma och han jobbar men han kan inte ta ditt barn till förskolan? Du ska anpassa dig och hjälpa till men han ska inte göra detsamma för dig. Han ska leva något särboliv men du ska leva samboliv. Blir bara irriterad på hur ni lägger upp det hela. Inse ni kan inte samarbeta. Ni skulle behöva gå parterapi och göra upp en gemensam plan för hur ni ska samarbeta. Och som många skriver här tror jag också att du blir gravid snart och då är du ännu mer körd men du tror säkert att det kommer ändra sig för då har ni ett gemensamt projekt. Ni borde se er relation och att lära er samarbeta utifrån den situation ni redan har idag som det gemensamma projektet.

Men tror inte han vill eller ser er relation på samma sätt som dig, som jag skrivit tidigare.

Du har lite offermentalitet faktiskt. Alla har redan sagt åt dig hundra gånger att ni inte bör bo ihop, så det behöver jag inte upprepa.

Men OM katastrofen skulle vara framme och du blev gravid, hoppas jag _verkligen_ att du kräver att han tar all föräldraledighet. Hänvisa till att du pluggar och behöver bli färdig med studierna, och att han som jobbar får bättre föräldrapenning. Då får HAN ta hand om alla fem barnen. Det är inte fel att som vuxen man få en liten reality check och inse att barnskaffande omfattar liiiite mer än själva ligget. Det är bara något han kommer få acceptera.

Men som sagt, vi hoppas att det inte sker och att du och ditt barn blir lyckliga på egen hand i stället.

Hur länge har ni varit ett par? Verkar inte som att ni känner varandra så väl?

Men ts, du hör ju själv. Han vill inte ha dig där! Han gillar ditt utseende och vill ligga med dig, kanske trivs han med att umgås med dig osv. Men han vill inte bo ihop med dig. Han kanske är jätteirriterad på att du är inne och rensar hans garderober. Varför gör du sådant. Är det inte i själva verket som så att det är du som initierat den här sammanflyttningen, pratat om alla fördelar etc och han bara mumlat något i stil med "ja det kanske kan bli bra...."  SLUTA! BÖRJA TÄNK LITE! Det handlar inte bara om dig utan om ditt barn. Förskolan går åt pipan. Ditt barns mat och sovrutiner kommer att gå åt pipan, bestämda skärmtider för ditt barn kan du bara glömma, och finns det ett lämpligt rum åt ditt barn när det blir större eller kommer det inte att bli bråk där med?