• Anonym (M)

    Jag hatar barnvecka

    Jag och min dotter är halvt inflyttade till min pojkvän och hans tre barn vv. Vi är här nästan jämt och tanken är att vi bor här på heltid om några veckor. Jag vill verkligen flytta och min dotter trivs bra här också, och med honom och hans barn. Jag är lite orolig bara eftersom jag redan nu hatar barnveckan och tycker att den sniglar sig fram. Jag har absolut ingenting emot barnen. De är fina och snälla, tar hand om min dotter på ett bra sätt etc. Men ljudvolymen ibland är hemsk, de vaknar tidigt på morgonen, och det blir så fruktansvärt stökigt. När det bara är min dotter behövs det städas en gång i veckan, när alla är här städar och plockar och diskar jag hela tiden känns det som. Har inte tid till något annat nästan.

    dessutom ställs alla rutiner på ända till förmån för deras rutiner, och deras matvanor. Det är jag och min dotter som får anpassa oss eftersom vi flyttar in till dem och de är flera. Det funkar inte riktigt alltid. Gällande kvällsrutinerna så har jag och min dotter vanligtvis en bra rutin, som gör att hon kan varva ner innan sovdags och vet vad som komma skall. Middag-ev leka lite-städa undan-titta på tv och efter det tandborstning etc. Och fast läggningstid. Här har de inga såna rutiner, utan kan leka med hög ljudvolym ända till nattning. Det funkar inte för min dotter. Hon blir upptrissad och tar tid på sig att varva ner, dessutom blir tandborstning etc skrikigt och gapigt och jag behöver skälla på henne vilket jag inte tycker om och inte behöver göra annars. Barnveckan brukar hon somna vid 22 och då måste jag ligga hos henne för att inte hon ska springa in till någon och ingen annan in till henne. I vanliga fall så kan jag lämna henne vid 20. Så jag förlorar mycket kväll och egentid, vilket jag behöver extra av den veckan pga stressen. Städat blir det inte heller, eftersom inga såna rutiner finns här, så oftast ligger det kläder, skor, leksaker etc överallt att snubbla på, min dotter förlorar också den rutinen vi fått in kring det.

    Gällande matrutiner så är det oftast hans barns vilja som får gälla, korv, köttbullar, pizza och pannkakor hela veckan. Min mage klarar inte riktigt av det så uppe på det andra är jag ofta illamående hela den veckan. Min pojkvän tycker inte om att jag lagar något separat till mig om det inte funkar för mig. Han tycker att alla ska äta samma. De äter också lunch som huvudmål, och hoppar ibland över middag. Det är inte jag och min dotter vana vid, utan vi brukar göra motsatsen. Samma här så klarar inte min mage riktigt av det, dvs tung mat till lunch, och både jag och min dotter blir hungriga på kvällen utan riktig middag.

    Jag skulle önska att vi skulle diskutera de här sakerna innan. Men ofta är det så att han bestämmer något som passar utifrån hans barn, och jag kommer sen med min åsikt. Han hävdar då att jag inte kan anpassa mig och att barnens vilja ska gälla, förmodligen då hans barn eftersom han aldrig frågar vad som passar mitt barn.

    Uppe på detta så är han oftare sur och stressad och ger mindre närhet och ömhet under barnveckan. Vi har kyssts ordentligt en gång den här veckan och det är viktigt för mig. Ytterligare ett minus alltså.

    Det som är plus är att min dotter tycker att det är roligt att leka med hans barn, de tar fin hand om henne, jag blir glad av att se dem tillsammans, och som sagt tycker jag om hans barn och att umgås med dem. De är inte problemet, han är.

    Vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag pratar med honom men allt blir liksom två timmars diskussion. Att jag t.ex tyckte det inte passade så bra med grillat till lunch och ingen middag, utan att det skulle vara bättre med lätt lunch och tidig grillmiddag. Jag försökte underlätta genom att säga att jag sparar grillmat till mig och min dotter till senare, men då var jag krånglig och oanpassningsbar. Enklaste vore ju bara att suck it up känner jag och köra deras rutiner, mat etc. Så slipper man sura miner och diskussioner. Men det känns ju inte så kul för mig och min dotter att behöva ha det så varannan vecka när vi sedan innan har bra rutiner etc som förebygger onödig stress och illamående.

  • Svar på tråden Jag hatar barnvecka
  • Drottningen1970

    Du är överkörd och har redan fått klart för dig att du och din dotters behov inte har någon plats i er nya familj och har dessutom blivit nån slags hushållerska som ständigt städar efter hans barn och ändå väljer du att flytta ihop....

    Alltså det är här jag helt tappar greppet om hur mina medsystrar fungerar. Hur jag än försöker förstå sånt här så blir jag lika förvirrad som när jag försöker förstå vad som finns efter rymden...

  • Anonym (Trygg)

    Det största problemet är att han inte bryr sig hur du mår i detta med rutiner/maten. Aldrig att jag skulle gå hungrig eller äta något jag inte vill hos en kille! Han får äta vad han vill och när han vill, men inte sätta upp reglerna för mig.

  • Anonym (Kvinna)

    Ändra då den tanken.
    Du är ju ingen jämställd partner.
    Du är hans och hans barns hushållerska.

  • Anonym (D)

    Men FLYTTA INTE IHOP DÅ! Det verkar otroligt jävla svårt för folk att fatta att man inte måste flytta ihop och skapa ett helvete för sig själv och resten av familjen! Om du redan nu känner och upplever det så här så kommer det givetvis inte bli bra. Förbli särbo för allas skull annars kan jag lova dig att detta kommer sluta i ett jävla helvete + separation.

  • Anonym (Jenny)

    Men stå upp för din dotter och för dig själv! Visst anpassar man sig, men det är ett givande och tagande. Att du och din dotter inte mår bra betyder att det inte funkar. Du behöver inte bestämma eller ändra om deras rutiner, men att du lagar mer näringsriktig mat på tider som passar dottern och dig är ganska basic. Samma med att de respekterar din dotters sovtider och håller nere volymen då hon ska sova.

    Det kan gå att inrätta rutiner som inkluderar alla barnen, kanske en halvtimmes gemensam högläsning på kvällen? Eller att varje barn får välja mat en dag i veckan och att ni vuxna väljer de andra? Men pappan måste vara med och drivande i dylika arrangemang. 

  • Anonym (ooo)

    Visst har du skrivit om detta för ett tag sen? Du skulle plugga, har haft det jobbigt (typ utbränd?) 

    I alla fall. Om ni ff inte helt flyttat ihop så ser du ju nu hur det kommer vara om ni gör det. Vill du vara med honom - fortsätt som särbo, för ditt barn skull. Du skriver ju själv hur dåligt det funkar för henne. Hon måste vara din första prio

    Han kan knappast heller bestämma vad du ska äta? Nej, jag blir trött bara jag läser det du skrivit. 

  • Anonym (M)
    Anonym (Trygg) skrev 2020-07-31 15:24:49 följande:

    Det största problemet är att han inte bryr sig hur du mår i detta med rutiner/maten. Aldrig att jag skulle gå hungrig eller äta något jag inte vill hos en kille! Han får äta vad han vill och när han vill, men inte sätta upp reglerna för mig.


    Jag tror inte att han riktigt förstår. Han behöver inte egentiden, att varva ner på kvällen när alla somnat, tystnad, få tillräckligt med sömn, och han behöver inte äta öht. Han kan gå dagar utan att äta eller sova t.ex. Så han planerar utifrån barnen, sina barn. Mitt barn tycker han kan anpassa sig för han verkar tro att alla barn är likadana.
  • Anonym (Trygg)
    Anonym (M) skrev 2020-07-31 15:53:12 följande:

    Jag tror inte att han riktigt förstår. Han behöver inte egentiden, att varva ner på kvällen när alla somnat, tystnad, få tillräckligt med sömn, och han behöver inte äta öht. Han kan gå dagar utan att äta eller sova t.ex. Så han planerar utifrån barnen, sina barn. Mitt barn tycker han kan anpassa sig för han verkar tro att alla barn är likadana.


    Men han är inte döv eller blind? Du har förklarat redan att du behöver annat. Han bryr sig inte. Det räcker.
  • Drottningen1970
    Anonym (M) skrev 2020-07-31 15:53:12 följande:

    Jag tror inte att han riktigt förstår. Han behöver inte egentiden, att varva ner på kvällen när alla somnat, tystnad, få tillräckligt med sömn, och han behöver inte äta öht. Han kan gå dagar utan att äta eller sova t.ex. Så han planerar utifrån barnen, sina barn. Mitt barn tycker han kan anpassa sig för han verkar tro att alla barn är likadana.


    Rent krasst är det du som förälder som är ansvarig för att ditt barn mår bra. Med det i åtanke behöver du då fråga dig om det är tillräckligt gott föräldraskap att med öppna ögon försätta ditt barn, som har noll makt över situationen, i en situation där hennes behov inte tillgodoses....
  • Anonym (M)
    Anonym (Trygg) skrev 2020-07-31 15:58:59 följande:

    Men han är inte döv eller blind? Du har förklarat redan att du behöver annat. Han bryr sig inte. Det räcker.


    Han tycker att jag kan anpassa mig eftersom jag är vuxen. Förstår bara inte varför jag ska äta mat jag inte tycker om eller mår illa av om jag kan laga annat till mig (och ev min dotter). Eller varför inte jag kan få börja natta min dotter tidigare om hon behöver mer tid för att varva ner.
Svar på tråden Jag hatar barnvecka