Jag hatar barnvecka

Orkar fan inte läsa en enda tråd till av självutplånande kvinnor som åsidosätter både sina egna och sina barns välmående, enbart för att få äran att få vara med en man.

Hur i hela helvetet ska vi nånsin få till en förändring i samhället när kvinnor själva driver ojämlikhet?

Det är patetiskt. Samhället och lagstiftningen i sverige har gett oss alla möjligheter att vara fria och självständiga, men kvinnor själva stoppar nu upp utvecklingen genom att böja sig dubbelvikta för att behaga en man även på sina egna barms bekostnad.

Just nu är det fan inte patriarkatet som står i kvinnors väg utan kvinnor fäller sig själva. Jag blir så jävla trött.

Var det samma TS som skrev tråden om att bo på landet utan körkort och svårigheter att lämna på FSK, hon skulle plugga och samtidigt passa hans barn?

OM det är så TS, så är denna Karl inget för dig. Det finns så många bättre män. Du kommer inte må bra i detta förhållande och med det inte din dotter heller. Låt inte henne behöva utstå ännu en uppslitande separation.

Jo jag överväger det nu. Men förmodligen kommer han inte vilja fortsätta vara tillsammans då.

Problemet är att jag redan skrivit kontrakt med andrahandshyresgäster. Jag vet inte om jag kan riva upp det nu. De ska flytta in i min lägenhet 1a september.

När jag har hyrt ut i andra hand (vilket jag har gjort ca 10 år till olika människor) så har jag alltid haft 1 eller 2 månader uppsägningstid från bägge håll. Hur lång uppsägningstid har du gett dina hyresgäster? Är det en månad kan du säga upp kontraktet nu och stanna kvar i ditt hem.

Självklart ska du och din dotter INTE flytta dit!!! Det finns inte ens den minsta chans att det kommer fungera.

Finns andra män här i världen som passar dig bättre, så bryt med denne man.

Fast om jag minns rätt från ts tidigare trådar så skulle väl ts få möjlighet att studera och inte behöva betala så mycket till mannen och att det var ett av de primära skälen som gjorde att ts ville flytta ihop? Det finns/fanns en ekonomisk fördel för ts, som i nuläget var/är sjukskriven men nu skall börja studera. Så uppfattade jag det.

Men i övrigt håller jag med dig helt, finns ingenting överhuvudtaget som ts och ts barn vinner på att flytta ihop med mannen och hans barn, men jag är rätt övertygad att ts kommer att göra det ändå. Mer tydliga tecken på att det inte kommer att fungera har jag nog aldrig läst, men ts verkar fortfarande leva i någon slags drömlik förhoppning om att mannen skall "vakna upp och förstå". Varken ts eller mannen tycks vara beredda att egentligen kompromissa om någonting, men eftersom det är ts som flyttar in till mannen och hans barn, som redan har etablerade rutiner i sitt hem, blir det ts, men framförallt ts barn som blir de stora förlorarna. Ja alla barnen förresten, för det kommer så klart bli en massa gnissel mellan ts och de andra barnen också så småningom, det blir det alltid.

Är så fruktansvärt sorgligt tycker jag, att det för många kvinnor tycks vara så viktigt att bo i ihop att det övertrumfar allt annat. Lika viktigt som syret de andas tycks de.

Är det på det sättet så förstår jag att mannen tycker att ts ska passa barnen och sköta hushållet, han betalar ju henne för det. Men hon offrar sin dotter på köpet och personligen skulle jag inte tycka det var värt det. Tragiskt

Det är ju ett sätt att trycka ned dig och få dig att hålla tyst.

Men låt oss säga att du skulle ha vissa autistiska drag (som man kan utan att vara så autistisk att man skulle få en diagnos). Då skulle det snarare vara han som borde anpassat sig extra mycket, för du kan ju inte rå för din "autism" lika litet som någon som är rullstolsbunden.

Dvs den som har svårigheter ska inte skämmas, däremot ska förstås partnern ta hänsyn till dessa svårigheter.

Skuldbeläggandet är ett sätt att manipulera dig. Plötsligt måste du försvara dig för att du inte är tillräckligt anpassningsbar, för känslig/autistisk whatever istf att ni diskuterar sakfrågan. Han agerar enligt principen "anfall är bästa försvar". Vill du verkligen leva så resten av ditt liv?

Nu hade väl TS en del orsaker att flytta: hon trivdes (hittills) bra ihop med mannen, dottern också och de skulle få på landet som hon önskade. Men nu har hon tydligen upptäckt hans sämre sidor och hans krav på hon ska anpassa sig helt efter honom och hans rutiner.

Men rent generellt så undrar jag om dessa kvinnor som har så bråttom att flytta ihop styrs inte bara av förälskelse utan av en drömbild om det perfekta lyckliga kärnfamiljlivet. Hon ska få en man att luta sig emot, hennes barn ska få en (bättre) far. Men samtidigt får hon oregerliga styvbarn och en massa problem. Det blir aldrig den lyckliga kärnfamiljen. Den lyckliga bonusfamiljen är kanske inte så vanlig?

Nej jag kommer inte vilja bli gravid med honom på ett bra tag. Som det är nu kan han inte förstå andras behov. Drabbas jag av gravidillamående eller nån annan krämpa kommer han inte att förstå det eller göra nånting för att underlätta för mig. Och när jag är föräldraledig kommer han förmodligen att dumpa alla sina tre barn på mig och anse att det inte är några problem. Det är bara något jag kommer att få acceptera.

Idag är jag sjuk och trött och skulle verkligen behöva vila men han tar ingen hänsyn till det utan låter barnen gapa, skrika och härja hur de vill och när de väl sitter tysta och tittar på tv så är det han som börjar gapa på dem om olika saker.

Han kommer skjutsa henne varannan vecka iallafall. Han handlar det jag behöver och kan skjutsa mig när jag behöver komma nånstans. Tror inte att det kommer vara på det här det ev fallerar utan snarare på hur han funkar som person.