Jag hatar barnvecka

Jag hade inte heller frågat om en sådan sak, men det hade jag å andra sidan gjort klart för en ny partner innan något samboskap var påtänkt.

Jag undrar dock: hur kommer det sig att en hel tråds unisona inlägg inte ens verkar beröra dig? Är det ett problem du har att du inte trots samstämmiga försäkringar lyckas ta in vad människor säger?

Hjälp. Är detta rimligt? Han har bjudit in 3 barn till på övernattning om några veckor utan att tillfråga mig. Totalt kommer det vara 7 barn i huset. Jag blev irriterad över att inte bli tillfrågad ens, att ingen hänsyn tas till mig eller min dotter. Jag sa att det är tröttande med den ljudvolymen, att rutiner blir störda etc. Helt naturligt? Men han får det till att jag är konstig, att barn är barn och att några till fler inte borde påverka mig. Han får det till att jag har problem med hans barn och barn i allmänhet, och att bjuda in barn borde man kunna göra helt utan att fråga resten av familjen.

Nej, det hade jag inte och det har jag aldrig heller gjort. Du anar inte hur mycket barn det varit hos oss genom åren. Mängder!

Ingen av oss har haft behov av att på förhand diskutera en sådan sak som att ungarna har kompisar på övernattning. Vi tycker och har alltid tyckt lika i den frågan. Men vi gillar ju ungar, jag och min man. Våra barn, andras barn, alla barn och vi har aldrig känt oss störda av att ha många barn omkring oss. Så är ju inte fallet med dig vad jag har förstått av alla dina inlägg genom åren.

Jag avvaktar och ser hur denna vecka utvecklar sig. Nu är han trevligare igen när barnen inte är här. Förstår inte varför han blir otrevligare när hans barn kommer hit.

Jag slutar göra saker för att behaga honom nu hursomhelst. Jag skiter i hans klagomål. De är hans problem, inte mina. Nu gör jag det som jag känner för. Jag kommer gå på det han sagt tidigare att jag ska vara mig själv och göra det jag vill. Sina klagomål kan han ta och stoppa upp nånstans och det ska jag säga till honom nästa gång de kommer.