Anonym (Helpme) skrev 2020-07-28 12:53:54 följande:
Jaa en mansbebis beskriver honom bra. Tror det är hans mor som gjort allt för honom och gjort honom till en vuxen bebis. Båda är extremt lata och det ser ut som skit hos hans mor. Är extremt rädd om jag gör slut och det blir delad vårdnad och att han flyttar hem till sin mor att vårt barn ska bo i en skit hög. Och är rädd att hans släkt skall börja hata mig, inkluderande honom också och att han kmr föröska göra mitt liv till ett helvete.
Han tar endast hand om barnet endast när jag är på jobb, orsaken han har är att barnet är vant med mig och vill inte vara me honom. Men han gör inget för att ändra det heller.
Tror ja skall ta och prata med honom att jag inte orkar mera och vill åtm ta en paus som jag tror kommer att bli förevig.
Det jobbiga är bara att ha modet att börja den diskussionen.
Om det nu är så illa så är det nog inte super svårt att argumentera för att du ska ha den mesta vårdnaden och att han kanske ska ha det varannan helg eller något. Det är såklart även viktigt för barnet att ha en pappa, men inte om pappan inte är en pappa utan en vuxen bebis. Då är han nog inte till så mycket nytta ändå...
Och vad spelar det för roll om hans släkt skulle börja hata dig?
Är de dessutom normala så om något lär de har förstående för att du inte orkade med allt det skitet och se ner på honom som förlorade något som faktiskt var bra för honom.
Men, måste höja ett varningens finger här!
Jag vet bara din sida. Den kanske är vinklad eller inte stämmer helt och hållet med hur det ser ut eller så har han någon anledning som du inte ens har tänkt på till varför han beter sig så här.
Så innan du gör för mycket, gör alla en tjänst och lägg ungen i sängen och låt den somna. Sätt dig ner med honom på fredag så att ni kan vara vakna länge(han verkar vara det ändå men ja du förstår). Sedan så säg rakt ut så här "vi behöver prata". Om han säger eller frågar om det kan vänta tills efter matchen/spelet/filmen eller whatever han håller på med säg då bara rakt upp och ner "nej".
Sedan börjar du med att fråga: "Vad tycker du om vårt förhållande?".
Ha några punkter som du vill ta upp redo. T.ex. som att du gör allt med barnet, allt i hemmet, att du inte vill ha sex(fast försiktig med denna, säg det men på ett finare sätt).
Sedan så kommer diskussionen flyta på av sig själv. Höjer han rösten säg att ungen sover och att du vill prata på ett vuxet sätt med normal ton. Kan han inte hålla det så får du agera därefter, men om ni inte ens kan diskutera saker på ett vettigt sätt så är det ännu värre.
Försöker han fly genom att säga "det är en kvinnas jobb" så kan du säga att du inte håller med och att du inte vill ha det så och om han inte kan ändra sig så kanske det är bäst att ni tar en paus.
Men börja med "vi måste prata" sen "Vad tycker du om vårt förhållande?"
