Vågar jag/vill jag kontakta föräldrarna

Tycker också att det.är en jättefin ide, kanske börja med ett brev om du är osäker på hur de reagerar. Att förlora ett barn måste vara bland det värsta man kan vara med om, det blir som en del av en själv som saknas resten av ens eget liv. Att det då blir tyst efter några år, att ingen vågar prata om barnet längre måste vara så hemskt. Då blir man ju ensam i sorgen och saknaden och det blir som att alla runtom en gått vidare och barnet inte funnits/varit viktigt. Att bli påmind om att även andra fortfarande tänker på och saknar barnet tror jag bara är trösterikt.