Vågar jag/vill jag kontakta föräldrarna

Jag tycker att du absolut kan kontakta dem. Tror att många drar sig för att kontakta människor i/med sorg och på så vis verkar det ju som att den döde är bortglömd i andas ögon. Även om de är ledsna så kan det ju finnas en glädje i att sitta och minnas en person tillsammans.

Jag känner mig försiktig och vill inte störa.Min vän var enda barnet för föräldrarna.Nu när föräldrarna börjar bli äldre så tänker att det är min sista möjlighet att få kontakt.

Jag tycket att det är en jättefin idé! Du kan skriva ett brev till föräldrarna där du berättar om din relation till deras barn och om din saknad och anledningen till att du vill ha kontakt så att de i lugn och ro kan få förbereda sig för att prata med dig om de vill, på sina villkor. I brevet skulle du kunna föreslå att de får tänka på saken och att de ringer upp dig om de vill träffas. 

Jag tror inte att du kommer störa. Jag känner tyvärr många som förlorat barn och alla vill gärna prata om sina barn. På det sättet hålls ju minnet levande. Vi är för rädda för döden här, den är ju faktiskt en del av livet, och även om den är sorglig och ibland hemsk, så skulle det ju vara ännu sorgligare om människor ska glömmas bort bara för att de är döda.
Att skriva ett brev är en bra idé, skriv både telenr och adress så kan de antingen ringa eller skriva tillbaka. De blir nog glada att någon annan tänker på deras barn som en vän, att någon annan också vill minnas personen.

Tycker också att det.är en jättefin ide, kanske börja med ett brev om du är osäker på hur de reagerar. Att förlora ett barn måste vara bland det värsta man kan vara med om, det blir som en del av en själv som saknas resten av ens eget liv. Att det då blir tyst efter några år, att ingen vågar prata om barnet längre måste vara så hemskt. Då blir man ju ensam i sorgen och saknaden och det blir som att alla runtom en gått vidare och barnet inte funnits/varit viktigt. Att bli påmind om att även andra fortfarande tänker på och saknar barnet tror jag bara är trösterikt.

Jag tänkte att jag skickar nåt brev eller kort.Eftersom vi bor långt från varandra,så går det inte träffas nu och jag har ingen grav att gå till.Egentligen ville jag ringa men det känns svårt efter åren.

Tycker jag absolut du ska göra. Kommer säkert uppskattas.