Har en son på snart 1 år som alltid somnat själv i egen säng på bara några minuter. Den senaste tiden har han börjat krångla en del, började när han lärde sig sätta sig upp själv. Har en vän som förespråkar 5-minuters-metoden som fungerade jättebra för dem. Testade ikväll, gick in tre gånger och sedan somnade han. Vet inte vad jag känner för att fortsätta såhär, finns det någon som har något annat tips på en bättre metod eller tycker ni att vi ska fortsätta?
Måste bara fråga vad krångla innebär?
Och sedan nästa fråga. Du var in tre gånger innan barnet somnafe . Inte särskilt många gånger. Var barnet hysteriskt mellan gångerna? Eller gick du in så fort hen blev ledsen? Om alternativ två är fallet så kan ni självklart fortsätta så. Men antar att det då inte räknas som femminutersmetod
Måste bara fråga vad krångla innebär?
Och sedan nästa fråga. Du var in tre gånger innan barnet somnafe . Inte särskilt många gånger. Var barnet hysteriskt mellan gångerna? Eller gick du in så fort hen blev ledsen? Om alternativ två är fallet så kan ni självklart fortsätta så. Men antar att det då inte räknas som femminutersmetod
Måste bara fråga vad krångla innebär?
Och sedan nästa fråga. Du var in tre gånger innan barnet somnafe . Inte särskilt många gånger. Var barnet hysteriskt mellan gångerna? Eller gick du in så fort hen blev ledsen? Om alternativ två är fallet så kan ni självklart fortsätta så. Men antar att det då inte räknas som femminutersmetod
Måste bara fråga vad krångla innebär?
Och sedan nästa fråga. Du var in tre gånger innan barnet somnafe . Inte särskilt många gånger. Var barnet hysteriskt mellan gångerna? Eller gick du in så fort hen blev ledsen? Om alternativ två är fallet så kan ni självklart fortsätta så. Men antar att det då inte räknas som femminutersmetod
Måste bara fråga vad krångla innebär?
Och sedan nästa fråga. Du var in tre gånger innan barnet somnafe . Inte särskilt många gånger. Var barnet hysteriskt mellan gångerna? Eller gick du in så fort hen blev ledsen? Om alternativ två är fallet så kan ni självklart fortsätta så. Men antar att det då inte räknas som femminutersmetod
Ja svårt att säga vissa dagar märker man att de blir distraherade av att man är där. Men jag märker tydligt att allt går i perioder. Helt plötsligt funkar inte vissa saker längre . Man får pröva sig fram. Men jag personligen vill vara med dem så de inte känner sig övergivna.
Ja jag blir jätte trött själv av den sköldpaddan, har somnat några gånger av misstag haha. Den funkar dock dåligt på vår 7 månaders då hon blir helt galen och ska fånga ljuset. Men man kan ha igång bara ljudet eller ljuset om man vill på den sorten. Den är rätt dyr men jag tycker den var värd pengarna då 3-åringen blir så lugn och trött av den.
Hmmm.. Vet inte om det är 5-minutersmetoden precis men en variant av den funkade bra för oss. Sonen hade jättesvårt att komma till ro när någon var i samma rum som honom, att samsova fungerade aldrig för oss.
Vi körde vår vanliga nattrutin; Läsa bok, sjunga godnattsång och varsamt lägga ned honom i sängen och säga god natt och gå ut ur rummet. Oftast räckte det, men ibland när det inte gick lät vi honom vara ensam en liten stund när han protesterade. Det är ju en enorm skillnad på panikgråt och surgråt. Så länge det handlade om surgråt så gick vi in med jämna mellanrum och tröstade, sade sedan god natt igen och gick ut. Oftast fungerade det väldigt väl.
Om han panikgrät så gjorde vi inte på det viset utan då fick någon av oss vagga honom i famnen tills han somnade och försiktigt lirka ned honom i sängen.
Alla har sina åsikter, saker och ting är inte svart och vitt så gör det som känns bäst för er. AW verkar ju onekligen ha saknat vissa grundläggande föräldraegenskaper men även en blind höna kan finna ett korn. Ni kan ju testa er egna variant av den s.k 5-minutersmetoden? Allt efter era omständigheter.
Hmmm.. Vet inte om det är 5-minutersmetoden precis men en variant av den funkade bra för oss. Sonen hade jättesvårt att komma till ro när någon var i samma rum som honom, att samsova fungerade aldrig för oss.
Vi körde vår vanliga nattrutin; Läsa bok, sjunga godnattsång och varsamt lägga ned honom i sängen och säga god natt och gå ut ur rummet. Oftast räckte det, men ibland när det inte gick lät vi honom vara ensam en liten stund när han protesterade. Det är ju en enorm skillnad på panikgråt och surgråt. Så länge det handlade om surgråt så gick vi in med jämna mellanrum och tröstade, sade sedan god natt igen och gick ut. Oftast fungerade det väldigt väl.
Om han panikgrät så gjorde vi inte på det viset utan då fick någon av oss vagga honom i famnen tills han somnade och försiktigt lirka ned honom i sängen.
Alla har sina åsikter, saker och ting är inte svart och vitt så gör det som känns bäst för er. AW verkar ju onekligen ha saknat vissa grundläggande föräldraegenskaper men även en blind höna kan finna ett korn. Ni kan ju testa er egna variant av den s.k 5-minutersmetoden? Allt efter era omständigheter.
Jag googlade lite och såg att den verkade populär även bland vuxna haha. Osäker på om han är lite liten ännu, men om det fortsätter så kanske det kan vara lagom att önska sig i julklapp :) Som du säger, perioden att somna själv kanske är över för nu, skall testa att sitta med honom imorgon en stund och se hur han reagerar.
Vi lärde honom att somna själv, men utan att vi lät honom gråta eller vara hysterisk. Först låg vi ner med honom, och om han klagade när vi reste oss lade vi handen på ryggen eller bröstet. När han var lugn reste vi oss försiktigt. Nästa steg gick vi ut ur rummet. Klagade han tog vi ett steg tillbaka, och försökte igen. Om han grät eller klagade när vi inte var i rummet gick vi tillbaka och sade mjukt ?mamma är här. Du ska sova nu. God natt-god natt?, typ, och gick ut igen. Han lärde sig snabbt att somna ensam och från det att han var ca halvår tog nattningarna som längst 10-15 min. Ofta gick det på mindre än 5 min.
Det förstår jag haha. Den är livsfarlig om man är trött..
Ja du får pröva dig fram. Kanske lyssna på en pod i ena örat för att slippa sitta och ha tråkigt själv. Kan ju också vara att om han sover mitt på dagen så kanske den tiden måste kortas ner eller flyttas tidigare på dagen. Eller så är det något annat som stör han?
Vi lärde honom att somna själv, men utan att vi lät honom gråta eller vara hysterisk. Först låg vi ner med honom, och om han klagade när vi reste oss lade vi handen på ryggen eller bröstet. När han var lugn reste vi oss försiktigt. Nästa steg gick vi ut ur rummet. Klagade han tog vi ett steg tillbaka, och försökte igen. Om han grät eller klagade när vi inte var i rummet gick vi tillbaka och sade mjukt ?mamma är här. Du ska sova nu. God natt-god natt?, typ, och gick ut igen. Han lärde sig snabbt att somna ensam och från det att han var ca halvår tog nattningarna som längst 10-15 min. Ofta gick det på mindre än 5 min.
Låter bra tycker jag. Hur låg ni ner med honom när han ligger i spjälsängen? Madrass på golvet?
Be dina sk. Vänner stoppa upp 5 minutersmetoden i arslet och bryt kontakten med dom. Skulle aldrig i livet vara vän med sånna som misshandlat någon.
Konstig och rätt elak.
Våra barn är 6 och 9 och vi är i deras rum tills de somnat. Läser, sjunger, håller handen (yngsta). Ligger bredvid om det behövs (yngsta). Det är ett mysigt avslut på dagen. Varför göra nattningen till en strid? Gos är mysigare. De blir mer och mer självständiga av sig själva. Vi har inte behövt tvinga fram det.