Självklart ska hon betala hälften av allt. Hon får lösa det eller fortsätta bo hos mamma.
Om du äger ditt boende ska hon inte amortera eller betala renoveringar, men däremot betala räntor och eventuell avgift.
Jag har aldrig förstått hur man kan acceptera att leva på någon annan. Jag gjorde det tillfälligt när jag var sjukskriven, min man levde på mig när han var arbetslös. Men annars är vi ansvariga för vår egen ekonomi. Vi är ju vuxna.
Det här är OT men jag tycker att man får ta ansvar för sin ekonomi även om man är kvinna. Väljer man att utbilda sig till ett yrke med låg lön och dålig löneutveckling får man ta konsekvenserna för det och inte förvänta sig att någon annan ska kompensera sitt dåliga val. Det är ju ett eget val man gör när man väljer yrke och karriär så väljer man något som är dåligt betalt får man naturligtvis finna sig i att man har en sämre levnadsstandard. Jag tror det är kontraproduktivt att män hela tider curlar kvinnor när det gäller pengar och ekonomi. De lär sig inte ta ansvar när de vänjer sig vid att någon annan kliver in och betalar och stöttar.
När jag varit sambo har vi betalat lika mycket för våra utgifter oavsett vad vi tjänar. Jag vill inte vara någon pappa till min sambo och skulle inte heller vilja att min sambo försörjer mig om hon tjänar mer.
Problemet är väl att då måste kostnaderna anpassas efter den fattigare parten, och de gör de sällan. Tex när jag pluggade tog jag bara bidrag. Det funkade bra för jag bodde i ett billigt studentrum, och levde på havregryn, morötter och nudlar. När min dåvarande pojkvän ville att vi skulle flytta ihop betalade jag hälften av hans stora dyra lägenhet, anpassad efter hans inkomst, hälften av maten, och han ville äta god och lyxig mat, äta ute ibland osv. Jag fick ta lån och gick ändå back varje månad.
Ser du problemet?