Entusiastisk skrev 2020-08-01 20:22:29 följande:
ja men eller hur xD
Vilken cd är du på nu? Har du mer äl symptom? Hur har det varit dina andra cykler med äl symptom etc? Tror du din kropp försöker äl flera ggr eller tror du den kommer en gång liksom? Tar du test varje dag nu? Jobbigt för dig att du varit så påverkad av stress och sånt så din cykel knasat :/ håller tummarna att du snart äl och får stabiliserat din cykel..
<3<3<3
Idag är CD 25 och jag har börjat få (om än lite sparsamt) äggviteflytningar nu. Tappen är hög och jag tycker den är mjuk. Har aldrig lyckats känna om den är öppen eller stängd pga att jag fick tagit vävnadsprov i samband med cellprovstagning för flera år sen då de knipsade bort typ en riskornsstor bit, så det är allt jag känner... Lite till och från ömma bröst. Men ibland tycker jag att jag nästan inbillar mig symtom liksom.
Det senaste halvåret har jag inte märkt av några direkta symptom, men innan dess kunde jag tydligt märka av ändrade flytningar främst. Visste direkt när första ägglossningen efter förlossningen var i höstas, så första mensen blev ingen överraskning. Första cyklerna rullade också på med väldigt tydliga symtom att jag inte kände att jag behövde testa eller tempa, jag kunde bara känna in kroppen veta när nästa mens skulle komma. Ooooooch sen kom våren och allt det försvann som en avlöning... Tempade lite halvhjärtat för två cykler sen och fick en temphöjning som enda symptom, förra började jag lite mer dedikerat + äl-tester och fick en stegring på testerna och temphöjning, men missade peaken då jag bara testade en gång per dag. Nu har jag kört en gång per dag också, men nyligen börjat ta två test per dag (ingen rutin på det än heller haha) fast alla har varit svaga. Tempen har hoppat både upp och ned så kan vara att den kanske försökt lite men att jag missat med mina ett test om dagen? Har inte märkt något sådant innan utan det har kommit liksom koncentrerat när det väl har kommit. Nu har jag haft lite mer fertilt sekret de senaste dagarna, och tycker att jag ändå någorlunda börjar känna igen min kropp lite mer. Så jag hoppas att jag inte blir helt lurad nu! Tack för dina tummar, kroppen behöver all support den kan få! <3
Jag har lyckats unna mig en hel timme för mig själv i solen på balkongen idag, kan inte minnas sist jag inte blev rastlös efter typ fem minuter och känt att där kan jag ju inte bara sitta. Nu kunde jag sitta och bara vara. Helt underbart rofyllt och energigivande på samma gång. Tror att det är precis sånt som jag behöver. Har inte lagt allt för stort fokus på att analysera symtom eller sånt idag heller, tar mental semester och tänker försöka koppla av mest! Hur länge jag klarar det är en annan femma haha...