Inlägg från: ThreeCherries |Visa alla inlägg
  • ThreeCherries

    Kompis med grannar?

    I områden där man mest är småbarnsfamiljer etc - är det någon här som lyckats bli kompisfamilj med grannar? Jag önskar, men vet inte hur gå tillväga.. det stannar alltid på att man är bekanta och barnen mest som leker med varandra, vi vuxna i gatan blir liksom aldrig något. Säger hej vid gungorna och ibland pratar man lite. Varje par håller sig annars för sig själv.

    Någon som lyckats? Berätta gärna. Kom gärna med tips.

  • Svar på tråden Kompis med grannar?
  • ThreeCherries
    Anonym (b) skrev 2020-07-04 21:38:26 följande:

    Usch hemsk med grannar som inte har eget liv utan är påflugna och suger sig fast som iglar. 


    Haha, det har jag faktiskt aldrig upplevt eller bevittnat en enda gång under mina tolv år i Sverige, kul att höra att det sker ändå, som icke-svensk får jag inte intrycket att sånt sker mycket här :p

    Jag tänkte mer på när man faktiskt känner att man klickar med någon. Jag vågar inte ta något första steg pga livrädd att trampa på deras svenska gränser, försöker passa in i kulturen här bara, inte vara en kvinna som heter Ove.

    Nu efter så många år av icke-vågande börjar jag försiktigt vara mer mig själv och kan uppfattas som mer på än förut, men försöker gå fram försiktigt och känner ju av om vibbarna är "kul, detta uppskattar jag" eller "mmhm.. tack men hej"..

    Får se..
  • ThreeCherries
    Anonym (Poppitopp) skrev 2020-07-04 22:02:56 följande:

    Knullkompisar..


    Mtp hur sällan jag ser att grannar är mer än bekanta som pratar i lekparken har jag svårt att se något sånt för mig, måste vara otroligt sällsynt ändå? Otrohet odyl lär förekomma mer i jobbsammanhang och fest, eller? Trötta småbarnsföräldrar som turas om på att gunga alla små vildingar, inte direkt där nya kk väcks till liv. :p
  • ThreeCherries
    Anonym (Poppitopp) skrev 2020-07-04 22:02:56 följande:

    Knullkompisar..


    Mtp hur sällan jag ser att grannar är mer än bekanta som pratar i lekparken har jag svårt att se något sånt för mig, måste vara otroligt sällsynt ändå? Otrohet odyl lär förekomma mer i jobbsammanhang och fest, eller? Trötta småbarnsföräldrar som turas om på att gunga alla små vildingar, inte direkt där nya kk väcks till liv. :p
    Anonym (tobbe) skrev 2020-07-04 22:12:33 följande:

    Du får bjuda in till en gatufest för dom på gatan. Då kanske det klickar med några.


    Ja, det är en kul idé, vi har börjat lite smått att sätta igång med mer sånt, sånt som framförallt gör livet i gatan awesome för barnen, men därmed ett roligt upplyftande för hela området..
  • ThreeCherries
    Anonym (...) skrev 2020-07-05 00:02:50 följande:

    Vi har bjudit över grannarna på middag nån gång. De tackade ja, kom och åt och "Det var trevligt, nästa gång får vi vara hos oss". 5 år senare har nästa gång fortfarande inte hänt vilket vi nog tolkar som att intresset inte finns Barnen leker fortfarande och vi småpratar när vi ses men inte mer än så.

    Så länge man accepterar om den andra sidan inte håller med om att man klickat så tycker jag inte att det är några problem att bjuda in nån gång. Fortsätter man däremot tjata utan att grannarna visar intresse så njae...


    Vad modigt! Ja nej jag kommer nog aldrig våga bjuda hem någon, men samtidigt utvecklas man förhoppningsvis som människa och är inte lika orolig och osäker resten av livet - i så fall kanske jag vågar bjuda hem någon i framtiden! :p men absolut inte nu. Kul att ni vågade och hade en trevlig kväll iaf!!:) jag har blivit bortbjuden med typ att "fika hos oss någon gång", men då jag inte vågar nämna det och personen inte nämnt det igen har det blivit att barnen är bästisar och vi mammorna pratar på gatan och inget mer:) hade också en annan granne som nämnde att hon hade tänkt baka bullar och bjuda mig etc men inte vågade. Så. Är en del som kan känna så ser jag. Den där frikkins rädslan alltså. Osäkerheten. Rädslan att uppfattas som sådan (B) nämner i första inlägget.
  • ThreeCherries
    Anonym (Kk) skrev 2020-07-05 13:47:44 följande:

    Lägg ner det där. Jag blev typ bästa kompis med grannparet och också kär i mannen, inte värt det! Ett hej och en kaffe ute räcker gott och väl!


    Förstår efter en sådan upplevelse att du vill varna folk, hur gick det?

    Samtidigt, att man aldrig mer ska kunna vara vänner med folk pga risken att man får känslor för folk ibland... nä? Klart den risken finns där människor finns, sånt händer, men jag själv växte upp med massa olika kompisfamiljer där barnen kändes som mina kusiner och föräldrarna som min familj. Det var naturligt, mina föräldrar hade många såna goda relationer.

    Jag vill inte krysta fram konstlade vänskap med random familjer, ej heller bidra till risken att någon får känslor åt något håll, men gillar att höra om andra som i Sverige idag lyckas klicka med andra familjer och kan hänga tillsammans etc, så som jag var van vid när jag växte upp :)
  • ThreeCherries
    Anonym (Kk) skrev 2020-07-05 19:21:36 följande:

    Nej, det är klart man inte kan sluta umgås med folk för att känslor kan uppstå. Men jovars, det går bra, eller kanske asdåligt då, har haft en förhållande med mannen i ett par år...


    Mannen du föll för? Låter komplicerat då :/ med ett eller två par som får göra slut etc.. Men ja, ska inte gräva i ditt bara för att jag blev nyfiken, men tack för varningen som sagt!:)
  • ThreeCherries

    Jag är intresserad av att hjälpa dock. Känns som jag inte känner mig levande om inte jag kan hjälpa folk med olika laster. Lånar ut min 9-sits bil, hjälper med barn, städar och plockar undan efter andra, lånar ut släpet, vattna i trädgården under semester etc. Allt sånt och mer. Jag önskar att folk ville ha mycket mer hjälp här, som i kulturerna jag är van vid. Här ska liksom alla hålla sig till sig själva, man ska inte bry sig för mycket om varann eller varandras barn. Jag är den jag är, kan inte ändra på det, men försöker såklart anpassa mitt beteende efter kulturen här utan att för mycket offra min egen.

  • ThreeCherries
    Anonym (Nej) skrev 2020-07-06 21:00:58 följande:

    Låter som en mardröm


    Hahaha, alltså du är för underbar! <3 Älskar bittervibbarna, jag är inte sarkastisk alltså, alltid älskat såna människor mest, lol! <3 Och såna som jag är väl precis de du hatar mest, lol, match made in hell!! ;)

    (Ps familjeliv, detta är inte sarkasm, plocka inte bort kommentaren pga ni tror det är sarkasm och kallar det personangrepp etc som ni gör med mig ibland när jag skriver så gulligt att det måste va sarkasm.)
  • ThreeCherries
    Anonym (Nej) skrev 2020-07-06 22:52:42 följande:

    Alltså, jag överdriver en smula i mina svar men dina svar får mig att typ isolera mig själv - för mig är du typ mardrömsgrannen för svennar :)


    Haha, jag tror dig!!:) ja, hade jag vågat vara mig själv fullt ut hade jag varit den där mardrömsgrannen. Tyvärr är jag så livrädd för att känna mig dum och annorlunda så jag låter bli, har inte knackat på en enda dörr, aldrig bjudit in någon, aldrig gått in till någon. Har bara hjälpt såna som bett om hjälp. Pga såna som känner som du gör:) Jag kan ju inte veta vilka som skulle uppskatta det och vilka inte, så jag utgår från att alla är som du och håller för mig själv.
  • ThreeCherries
    Anonym (outsider) skrev 2020-07-06 23:33:00 följande:

    Men bjud in till något litet lätt mingel/fika om du vill?

    De som kommer, kommer. Du tänker ju inte tvinga någon, eller hur?


    Tack, jag uppskattar din uppmaning! I nuläget är det inte aktuellt, känner mig så himla knäpp, barnen i gatan tycker det är så roligt att vara runt mig och mina barn, men föräldrar håller sig undan och jag för alltid känslan att svenskar ser mig som en freak - eftersom jag själv inte är van vad den där extremt tillbakahållna personligheten många svenskar har. Jag vet inte vart det här kommer sluta. Fast det jag skrev förut (aldrig knackat etc) stämmer känns det ändå som min personlighet ibland är "för trevlig" (make sense?) eller engagerad för en klassisk svensk. Så. Jag måste liksom hela tiden hålla tillbaka. Får se.
  • ThreeCherries
    Utvandraren2 skrev 2020-07-06 23:42:39 följande:

    Vi umgås med grannfamiljen som vänner. De ropar om vi vill ha fika och nu när min man var ensam hemma och snickrade på huset blev han bjuden på grillat. Pratar med dem om sånt man pratar med sina vänner om, inte bara kallprat. Ibland när jag tror min man är ute och snickrar på huset sitter han plötsligt på byggställningen med grannen och dricker öl.

    Vi har en lokal facebookgrupp där vi improviserar grillfest i lekparken. Vid nyår brukar det skramlas till gemensamt fyverkeri och behöver man hjälp med bortsprungna djur eller så kan man skriva i gruppen så vet alla grannarna det.

    Verkligen supertrevligt grannskap! Synd bara att vi ska ha en riktig häxa på andra sidan oss, som troligtvis är troligtvis sjuk, för hon trakasserar oss och andra grannar.


    Tusen tack för att du delade detta!! Om vi bortser från sista meningen, haha, så var detta precis vad jag vill höra att andra i Sverige ändå upplever, det gör mig upprymd! Tror aldrig jag kommer uppleva liknande, men grymt att det åtminstone finns där ute, det hjälper faktiskt att veta det <3
  • ThreeCherries
    Utvandraren2 skrev 2020-07-06 23:48:55 följande:

    Vill inte dämpa din glädje, men jag bor i Norge. Dock är det väl ungefär samma. ;)


    Hahaha! Jag kommer från Norge! Men ska inte överdriva och säga att allt jag skrivit att jag är van vid kommer därifrån, min bakgrund är en blandning av norsk och amerikansk kultur!

    Men måste ändå säga att fy vad mycket som är olikt mellan Norge (den delen i Norge jag är från) och Sverige (den delen av Sverige jag är i), senast idag hade jag nytt att berätta för mina närmaste norska vänner om saker som chockar dem:)

    Ps; både Norge och Sverige har olika kulturer och variationer runtom om i hela landet. Så jag jämför ju naturligtvis bara min upplevelse från min bakgrund i vardera.
  • ThreeCherries
    Utvandraren2 skrev 2020-07-07 00:02:44 följande:

    Hahaha! Jo, en viss skillnad finns det kanske. Jag jämför Dalarna med MoR...


    Jag är mycket i Dalarna (inte där jag bor dock) och varit mycket med folk från nord i Norge med..de har en del likheter va? En del mer av det här att man hejjar fast man är främlingar, vänliga samtal med främlingar, mer krass och rak och direkt kommunikation. Mer ironisk humor? Mycket hårdare och tuffare haha. Älskar den kulturen!! Men men. Allas upplevelse är ju olik etc:)
Svar på tråden Kompis med grannar?