Min son vet inte att det är jag som är hans biologiska pappa
Jag känner en kvinna som fick veta när hon var i tio års åldern. Det blir total jävla kaos.
Berätta.
Inlägg från: Anonym (K)
|
-
-
Men det är ju helt vrickat att barnet har missat att du är pappan! Det är liksom sällan sånt man behöver säga till barnen. Min kompis separerade från barnens mamma när minsta var bara ett halvår, så i början hade han bara den stora nån dag. Nu har han båda varannan helg + en dag i veckan. Barnen har en styvpappa som flyttade in hos mamman bara några månader efter att pappan flyttat ut, men självklart vet minstingen att pappa är pappa!osäkerpappa2020 skrev 2020-06-22 21:11:07 följande:
För att reda ut vissa delar. Jag har idag ungen vårdnad, pga jag i syfte att vara snäll mot mamman valde att avskriva den så hon kunde vara hemma mammaledig så länge som möjligt. Nu är föräldradagarna snart slut och då kommer vi skriva avtal och göra om till delad vårdnad igen.
Jag har barnen idag ca 10-12 dygn per månad, båda två, ingen skillnad mellan barnen.
Jag vill poängtera att jag absolut inte vill frånta styvpappan sin roll som styvpappa, jag vill enbart att båda mina barn ska veta om att jag är deras pappa och inte höra minstingen säga att jag inte är hens pappa utan bara den stores och behöva ljuga för andra barn och vänner när jag har med barnen för att spela på exets lögn så inte barnen får veta något på fel sätt.
Anledningen till att det är såhär, är för att jag är för jävla mjäkig mot mamman, jag vågar inte stå på mig själv utan har alltid lagt mig platt och köpt det hon säger. Men med tiden så har jag mer och mer sett att det går inte, det är inte hållbart för mig eller någon.
Jag har hela tiden funnits i bilden, från dag 1, men i varierande grad pga barnets då ringa ålder och behovet av mamman första tiden osv.
Är en "god" relation värt mer än att stå på mig och vilja ta upp detta med barnen? Vad är en "god" relation värd när jag mår dåligt pga det här?
Snälla ge mig mer motivering och hjälp för att våga stå på mig...