Jovisst, men när man nästan tappat hoppet om att kunna få en normal graviditet, så spelar det ingen roll känns det som. Har en känsla av att behöva genomgå den där hysteroskopin ändå :/ har jag haft sån här otur hittills lär den fortsätta.
Idag plussade jag!
Så glad, men så förvirrad! Har sedan två månader tillbaka varit under utredning för att jag varken haft ägglossning eller mens. När de påbörjade utredningen för drygt 2 månader sedan tog de ett graviditetstest och det var negativt. Sedan dess har jag mätt min ägglossning varje dag men inte fått ett positivt resultat på två månader. Har inte heller fått mens. De senaste dagarna har jag känt mig lite funky så bestämde mig för att ta ett graviditetstest idag och då var det positivt! Kan det vara kroppen som spelar mig ett spratt? Känner mig så förvirrad.
Ja visst borde det vara så? Tack! Nej bara en vanlig sticka. Eller tre för att vara exakt haha.. Tänkte köpa ett digitalt med veckoindikator och se vad det säger. Blir helt snurrigt när man inte har någon mens eller ägglossning att utgå ifrån vid beräkning av datum.
Åh, vågar liksom inte glädjas, är rädd för besvikelse..
Någon mer som känner sig stressad och oerhört nere? Att bli gravid snabbt och få ma för att sedan gå månad ut och månad in utan plus gör mig såå nere. Är inne på försök nr 7 denna månad och nej det är inte så länge men för mig känns det som en evighet vi har passerat det som skulle ha varit BF och att vi inte ens är gravida än gör att hjärtat krossas.
Har aldrig ÄL flytningar längre (tempar och vet att jag har ÄL), mindre mens, försöker göra alla rätt jag kan både med kost och träning men ändå så går det inte. Ser bebismagar överallt och känner en stor stress i att aldrig bli mamma... är 28 år och trodde vid det här laget att jag iallafall skulle ha varit gravid.
Hoppar in här med er <3
Fick MA i vecka 9 (fostret var endast vecka 6) och fick avbryta graviditeten med tabletter för 11 dagar sen. Var på återkontroll idag, och det såg ut som att allt kommit ut. Blöder dock fortfarande.
Innan mitt MA fick jag två missfall på raken, i vecka 5. Känns som min kropp inte kan vara gravid längre.. Har ett barn sedan tidigare och hade aldrig missfall innan honom. Ska få påbörja utredning nu i slutet av oktober.
Blir så himla avundsjuk när jag ser gravida nu. Tänker hela tiden vilken vecka jag skulle varit i nu...
Vill försöka igen direkt nu utan att vänta. Men har fortfarande utslag på gravtest (även utslag på ältest varje dag, men är väl hcg som spökar med dem).
Vet ni om äl inte kommer förrän gravhormonerna är borta? Eller kan äl komma ändå?
Ni som haft MA, när kom mensen tillbaka?
Fick mitt MA 25 augusti i v9. Blödde i drygt 2 veckor, efter det inget mer. På sista efterkontrollen så sa läkaren att allt såg väldigt fint ut, inga rester kvar (fick 2 beh med cytotec) och en av äggstockarna hade en äggblåsa som var på gång.
Nu har det gått några veckor, ingen mens i sikte, ÄL-stickorna har inte visat positivt en enda gång (dock väldigt nära pos 1 dag, sen inget mer), gravtest visar neg. Har förstått att det kan dröja tills mensen är tillbaka, men nu vill jag bara att den ska komma igång så att man kan börja om. Blir så ledsen när man ser andra som är gravida eller har nyfödda :(
Tråkigt att höra att du fick MA :( Var med i din bim-grupp och minns när du plussade... <3
Jag har fått höra av läkarna att det bara är att köra på direkt, att kroppen inte behöver tid emellan.
Hoppas 4e försöket är er tur nu!
Hoppar in här, va på vul idag V10+2. Avstannat i V5-6, inväntar blödning annars ska jag åka till gynakuten, för vanliga hade inte tid att ta emot. Jobbigt att inte kroppen släppt de, läst flera av era texter där ni varit med om samma. Har en sen abort i bagaget för 10 år sedan (då var jag inte redo 18år) har rätt mycket ångest över att gå igenom likande igen. Fast denna gång vill vi och har försökt.
Hade en bild av att de inte skulle vara så svårt, för var och varannan postar graviditetsbilder på sociala medier. Vi bor i ett nybyggt område med bara barnfamiljer (vi och ett par till som inte har) vilket gör de så påtagligt.
Tagit ledigt från jobbet idag och försöker smälta detta. Känner mig så tom :(
Barnmorskan sa att de måste vara två som gjort samma bedömning om man ska få de, plus att en måste vara läkare.
Har en vän som vet, känns jätte skönt att ha någon. Hon är dock själv långt ifrån familjeliv men alltid varit min närmsta vän. Berättade för henne direkt om graviditeten också.
Va du hos läkare då eller barnmorska? Var på privat klink för min sambo skulle kunna följa med, vi ville göra första ultraljudet tillsammans. Vilket känns ännu skönare nu när de sluta såhär.
Åååh, lider med dig! Jag fick också ringa runt som en idiot och nästan tigga och be om att få hjälp, det var i somras och allt var ju stängt, trots att jag var i en av landets största städer. Jag fick åka till gynakuten istället och precis när jag började må bra igen när allt var klart fick jag inte bara en, utan två saftiga räkningar. Precis vad man behöver då ja.
Jag hoppas det går lätt för dig och att du får snabb hjälp! Och skriv av dig här om du behöver. Stor kram till dig!