Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Jag förstår inte varför man bildar en bonusfamilj om man inte kan se sina bonusbarn som sina egna. Jag bildar en bonusfamilj nu och självklart ska jag ta hand om min sambos son på samma sätt som mina egna barn. Det är inte bonus sonens fel att vi valt att flytta ihop. Så alla barn ska få samma behandling oavsett vem som är förälder.

Förlåt, men har din man något begåvningshandikapp som gör att han inte kan ta in vad du säger och respektera dig, eller är han bara ett ignorant as?

Jag upplever att vi har det precis som du beskriver. Saker är verkligen inte svart eller vitt och en sak kan vara komplicerat utan att hela relationen/familjen är åt helvete liksom. Upplever att vi som par och familj har mycket goda stunder och överlag lever det liv vi vill leva, men att det såklart finns problem, som i alla familjer och bonusfamiljer, som inte funkar klockrent. Skönt att någon annan än jag ser och förstår det. Vet inte om (Lasse) och (Ja) lever i de två relationerna i världshistorien där inga problem någonsin uppstått eller ligger kvar. Jag ser många relationer omkring mig som hållit ihop länge och där det finns extremt mycket kärlek men även såklart problem/meningsskiljaktigheter/personlighetsdrag som gör att det gnisslar ibland. Jag ser inte detta som en svaghet eller förlust utan snarare som en naturlig del av en relation. Jag flera långa relationer bakom mig som jag valt att avsluta men som jag med kärlek ser tillbaka på, relationer som haft både ups and downs.

Ja, du, vad finns att berätta... (väl medveten om att mina erfarenheter inte passar sig i sådana här trådar för de som har de erfarenheterna brukar få skit - se bara hur Uska81 blir bemött)

Vi har hela tiden haft en öppen kommunikation med varandra, varit intresserade av att båda skall må bra i parrelationen och att alla skall må bra i familjerelationen. Jag mötte en man med barn och vi tog det därför lugnt och lärde känna varandra innan jag träffade barnen. Jag gillade dem och de gillade mig, så vi fortsatte vårt relationsbygge. När saker inte funkat har vi vuxna pratat igenom det och kommit fram till lösningar som vi båda varit överens om utan att dra in barnen och göra dem till brickor i ett fult spel.

Jag skulle, som sextiotalist också skriver, hellre avslutat relationen eller möjligen varit särbo om jag blivit så dåligt behandlad som TS beskriver. Ingen relation till en partner är värd att man blir trampad på.

Sen har jag valt att ha en mer aktiv roll än att bara vara pappas trevliga tjej, men det är som sagt mitt val och inte något min partner tvingat på mig.

Grejen är dock att mina erfarenheter inte är applicerbara på TS situation, precis som sextiotalists och Ess erfarenheter inte heller är det. Finns inte en ömsesidig respekt mellan de två parterna i förhållandet så kommer den som brukar bli överkörd fortsätta bli det, eftersom den som kör över inte är intresserad av en förändring. Både Ess och sextiotalist har sagt att de skulle avslutat förhållandet om de inte fått gehör för sina behov av sin partner, och även om våra förhållningssätt iövrigt kanske skiljer sig åt och vi med säkerhet inte förstår varandra i allt så är det en skillnad mellan dessa tre erfarenheterna och den väg TS valt att gå.

Tänk vad din ton ändrades nu från ditt förra inlägg riktat till mig...

Varför är du intresserad? Stör det dig att någon som du avfärdat som ett dumhuvud kan ha en fungerande relation och erfarenheter av bonusfamiljer som du själv inte har?

Jaha.

Nåja, din nyfikenhet har jag inget behov av att stilla, och eftersom jag sett hur du behandlat andra som haft för positiva erfarenheter av livet i en bonusfamilj vill jag inte öka på din bitterhet heller.

Gäsp, börjar det inte bli lite enformigt till och med för dig att så totalt gå in för att vara bitterhetens apostel?