Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Fast just i TS fall skriver hon ju att det här inte är något nytt. Hon har levt med mannen och hans barn större delen av 10-åringens liv och det här är inte den första konflikten de har om hur stort ansvar hon skall behöva ta. Redan tidigt i tråden skriver TS att just detta med hennes roll till hans barn har gnisslat mellan dem från dag ett.

Eftersom han alltid hanterat frågan på samma sätt är det ju lite dumt att tro att allt genom ett trollslag skulle ändra sig, och då kan det nog för många (som inte som du alltid anser att styvföräldrar bara är offer) ses som rätt obetänksamt att binda sig ännu mer till den mannen. Att, som du försöker, försöka framställa TS som en bortkollrad och lurad liten viol faller på hennes egna inlägg. Jämför tex med nicken sextiotalist och ess, de beskriver att de var tydliga med sina partners om vilken roll de var beredda att ta och deras partners accepterade det. Då funkar förhållandena. Men att tro att någon som TS man skulle förändra sig nu, när han inte lyssnat under alla år som de varit ihop, är något helt annat än vad de beskriver fungerade i deras förhållanden. Därför är det heller inte så applicerbart på TS situation att tro att hon nu kommer att få till en förändring genom att göra som dom -hon har ju inte lyckats på alla år de varit ihop.

Visst finns det, som du skriver, män (och kvinnor) som ändrar sitt beteende när de anser att de har sin partner fast genom ex.vis ett gemensamt barn. Men TS man har ju varit lika usel på att ansvara för sitt barn rakt igenom deras förhållande, enligt vad TS skriver.

Kanske var det så med barnets mamma också, att han försökte binda henne till sig genom ett barn och att hon egentligen inte var så intresserad av föräldraskap. Oavsett vilket är det ju skitdåligt av både honom och mamman att inte vilja ta ansvar för sin unge, men att hävda att TS gått in i det här omedveten om riskerna är ju bara dumt. TS visst vilket praktarsel hon var ihop med, han har visat det genom hela deras förhållande genom att inte lyssna på henne. Nu har hon fått ytterligare ett bevis på att hon fallit för fel man.

Hahaha, vilket otroligt löjligt inlägg! Du gör ju själv dina tolkningar ur lika mycket information (om du nu inte känner TS personligen), så vad skulle ge dina tolkningar större legitimitet?

Sedan är det ju så att jag inte bara läst trådstarten utan TS övriga inlägg också -ett litet tips till dig att också göra, så kanske du får fler vinklar och kan komma med mer initierade råd.

Förklara då vad du anser att TS har för alternativ?

Om biologiska mamman inte kan/vill ta barnet mer än hon gör och pappan inte vill diskutera saken utan tycker att TS "gott kan ställa upp".

Antingen stannar TS och finner sig i situationen eller lämnar/sparkar ut mannen och hans barn.

Jag har skrivit vad jag tycker om pappan. Och eftersom pappan tar hand om barnen mer eller mindre på heltid så får han ju lösa det med mamman. Och det gör han inte. Så då är vi kvar där. Den mannen är nu TS barns far och mannen hon ska leva ihop med.

Det tycker jag är värt att fundera lite på.

Jag vet alldeles för mycket om hur dwt är att leva i en "stjärnfamilj". Därför lever jag inte med andras barn, jag hade inte kunnat forma ett sunt förhållande till ett barn jag hela tiden skulle försöka överkompensera.

Bonusföräldrar är bestämmande i hushållet, då får de också ta ansvar för alla barn som bor där. Särskilt när det gäller småprylar som att mata ett barn....

Som allmän information. Det finns lika många sätt att leva i en bonusfamilj som antalet bonusfamiljer.

Jag har plockat russinen ur kakan, en perfekt lösning för oss, då sambons barn inte ville ha en till förälder och jag var ointresserad av att vara förälder.

Inte en enda gång under min föräldraledighet behövde jag axla något föräldraansvar. När barnen var hos oss var även pappan hemma.

Vuxenansvar ja. Men allt kring barnen skötte han.

Exet försökte, men sambon sa kategoriskt nej. Nu hade vi inte varannan vecka, eftersom mamman inte ville (och det var inte alls lika vanligt som idag,).

Vet även de som lever i bonusfamiljer idag som har samma lösning. Det är inte min kollega som tar VAB och avstår från tjänsteresor. Det är sambon som är pappa som gör det.

En annan väninna har många semesterdagar. De använder hon till att resa med vänner, inte ta hand om sambons barn.

En annan har axlat rollen helt som extraförälder.

Dvs man bör skapa den rollfördelning som fungerar bäst och alla är bekväma med

Inget är fel så länge alla mår bra men att pådyvla en person med ett ansvar som personen inte är bekväm med är inte ok för varken den vuxna eller barnet.

Många gånger må barnet bättre när det inte behöver se partnern som en förälder utan endast som en till vuxen i dess omgivning och, när reaktionen vuxit till en relation som de mår bra i, en till vuxen i dess nätverk.

Ts sambo har gjort så många fel man kan göra som förälder. Det finns två som inte mår bra av detta. Det är ts och barnet. Lägg till en mamma som inte heller bryr sig.

Själv hade jag inte varit så snäll som ts, troligen hade jag valt att bo någon annanstans så jag skulle få den ron jag behövde och troligen också de första veckorna efter förlossningen också.

För den mannen verkar inte vara den trygghet man önskar.

Jag hade inte fixat de första veckorna utan min sambos stöd. Han var den som tog hand om sina barn när de var hos oss. Men även gav mig den avlastningen jag behövde.

Hej Bonusmamma!

Jag har sågat dig i tråden men måste säga att du nu faktiskt har betydligt rimligare tankar än många andra som kommenterar.

Jag läser in (och tror och hoppas) att det kanske egentligen inte finns någon motvilja mot barnet utan massor av frustration mot mannen som får utlopp. Jag tycker faktiskt också att det var svinaktigt att inte kolla med dig innan han bestämmer att barnet ska vara hemma på heltid. Kom ihåg att det är han som är syndabocken!

Jag har fyra barn varav en tioåring som är ganska självgående. Kanske har du som jag höga krav på dig själv, som faktiskt är ganska onödiga och som skapar onödig ångest och kanske frustration gentemot barnet.

När nu läget är som det är så tycker jag att ni ska göra det bästa av situationen. Lagad lunch är ganska överskattat om man ser till att äta en bra middag (som mannen kan laga när han kommer hem!). Ett alternativ är att se till att det blir matlådor över efter middagen som räcker till lunch, ett annat är det faktiskt går utmärkt att äta lite mackor, yoghurt, gröt och/eller frukt till lunch, det kan vilken tioåring som helst lösa själv. Korv med bröd/köttbullar och pasta etc kan hen laga själv bara man är i närheten, de flesta tioåringar brukar älska att få testa på att laga mat. Lite fryspizza eller dyl går också bra till lunch! Då behöver du inte alls känna dig låst.

Sen går det ypperligt att sätta upp regler också. Vill du sova ut på morgonen är det ingen oväsen som gäller innan kl 09 t.ex, ska barnet leka med kompisar kan du bestämma att det är utevistelse som gäller om det inte spöregnar och att de inte springer in och ut hela tiden. Behöver du sova på dagen är det samma där, STÖR INTE om ingen olycka inträffat. Precis lika mycket som man ska respektera barnet i vilken familj som helst så måste de också lära sig att visa respekt.

Och självklart kan du åka iväg ett par timmar om du vill!

Tror att det stora problemet är att din man är en latmask och det är verkligen inte okej, i varken bio- eller bonusfamilj.

Nope det gjorde han inte.

Jo, ts gnäller. Har man barn så har man. Oavsett om det är ens biologiska eller inte. Tro det eller ej, men jag behövde ta hand om mina även när jag var i slutet av graviditet med yngre syskon. Deras behov pausades inte. Jag ger dig en minut att hämta dig från den chocken...

Hoppas inte du har bonusbarn...