Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Fast ett barn ?följer inte med på köpet?. Om man väljer att bli tillsammans med någon som har barn och till och med flytta ihop och skaffa mer barn så får man ju köpa hela paketet.

Finns säkert förhållanden där man kommer överens om märkliga lösningar att bonusförälder inte ska ta något ?föräldraansvar? men uppenbarligen verkar inte TS och hennes man ha haft samma åsikter och syn på detta, trots att det gått många år!

Och även om de varit överens så tycker jag att det är vidrigt att utsätta ett barn för något sådant. De ska bo ihop, dela ett liv tillsammans och ge bonusen ett syskon men TS verkar inte vilja ha något med barnet att göra. Det är barnets hem, och TS är nog oundvikligen den största modersfiguren i hans liv och hon verkar inte vilja ha med honom att göra. Kan bara föreställa mig hur det kan fucka upp ett barns självkänsla.

Största svinet är förstås pappan, som utsätter sitt barn för någon som beter sig såhär!

Det som ingår i paketet om man väljer att leva med någon med ett barn är att man är beredd på att vara vuxen. Sjävklart kan man inte tvingas älska någon annans barn som sitt eget, men man måste ju göra sitt bästa för att försöka skapa en relation med någon man väljer att bo ihop med, för då är man ju en familj.

Ett barn väljer aldrig situationen, det gör man som vuxen. Och en vuxen som har VALT att bo ihop med ett barn (som nu är 10 år, men de har ju tydligen hängt ihop i många år) är skyldig att bete sig som en vuxen.

Tycker inte det MINSTA synd om TS. Hon är gravid, inte döende. Förstår att hon blir förbannad över att hennes man tagit för givet att hon ska vara tillgänglig när han själv jobbar, men där har hon ett eget ansvar att säga stopp. Uppenbarligen har de helt olika syn på vad de anser att en ?familj? är, och det borde de verkligen ha rett i betydligt tidigare än såhär. Hon borde ha flyttat för längesen och han borde bett henne dra.

Det som ingår i paketet om man väljer att leva med någon med ett barn är att man är beredd på att vara vuxen. Sjävklart kan man inte tvingas älska någon annans barn som sitt eget, men man måste ju göra sitt bästa för att försöka skapa en relation med någon man väljer att bo ihop med, för då är man ju en familj.

Ett barn väljer aldrig situationen, det gör man som vuxen. Och en vuxen som har VALT att bo ihop med ett barn (som nu är 10 år, men de har ju tydligen hängt ihop i många år) är skyldig att bete sig som en vuxen.

Tycker inte det MINSTA synd om TS. Hon är gravid, inte döende. Förstår att hon blir förbannad över att hennes man tagit för givet att hon ska vara tillgänglig när han själv jobbar, men där har hon ett eget ansvar att säga stopp. Uppenbarligen har de helt olika syn på vad de anser att en ?familj? är, och det borde de verkligen ha rett i betydligt tidigare än såhär. Hon borde ha flyttat för längesen och han borde bett henne dra.

Många som svarar i den här tråden anser att man på ett eller annat sätt ska strunta i barnet. Vad är det för fel på er ? Innebär det här med att barnet är pappans ansvar, att man ska ignorera ungen? Känner från djupet av mitt hjärta att ni är avskyvärda och en del av problemen med samhället idag.

Helt riktigt. 
Jag totalvägrade också, hans ungar hans problem.

Droppen som fick min bägare att rinna över var när en av hans ungar ringde till pappa på jobbet och lep över att hon inte fick sitta vid datorn... när jag använde den. Utöver det så var datorn MIN.

Alltså forskning visar ju att både bonusbarn och bonusföräldrar mår bäst när de biologiska föräldrarna fortsätter att ta det fulla föräldraansvaret. Det är när bonusföräldern kliver in och försöker uppfostra som det blir galet. Det är nog DET folk i tråden som är bonusföräldrar menar, inte att man ska strunta i bonusbarnet helt och ignorera det.

Alltså forskning visar ju att både bonusbarn och bonusföräldrar mår bäst när de biologiska föräldrarna fortsätter att ta det fulla föräldraansvaret. Det är när bonusföräldern kliver in och försöker uppfostra som det blir galet. Det är nog DET folk i tråden som är bonusföräldrar menar, inte att man ska strunta i bonusbarnet helt och ignorera det.

Detta var på den tiden då man oftast bara hade en stationär dator med uppringt modem dessvärre...

Idag har en av hans ungar själv blivit styvmorsa åt en tonårstjej... enligt mitt ex är det ingen dans på rosor. Lite karmakänsla för mig. Dock var hon inte den jobbigaste av hans ungar.
Ungen som ringde pappa och lep skulle jag inte ens idag, ca tio år senare, stanna och hjälpa om hon stod på vägkanten med punktering. Jag avskyr henne fortfarande.

Jag vet inte va du har för erfarenheter av förhållanden men i vårt hem fungerar det inte så. Min sambo skulle aldrig bete sig på det sättet.

Nä, man är inte lika ansvarig som föräldern. Men man är skyldig barnet att bete sig som en vuxen och att göra sitt bästa i situationen när man VÄLJER att bo ihop!

Är glad över att du tagit sitt förnuft till fånga och inte lever i en bonusfamilj längre.